Visuellt överväldigande "Paradise Hills" försöker vara en light-feministisk ungdomsfilm, men blir bara ett ytligt misslyckande.

Under en vända på rehab skriver Shia LaBeouf filmen om sin egen uppväxt, och spelar nu själv rollen som sin labila pappa.

Franska "Synonyms" vann den prestigefyllda Berlinbjörnen tidigare i år och visas nu under Stockholms Filmfestival. Men i slutändan är det främst en splittrad och platt film med osympatiska karaktärer, trots klockrent skådespel.

Vem kan motstå en kärlekssaga mellan två gulliga hundar? På det stora hela följer handlingen Disneys tecknade klassiker från 1955, och resultatet är en charmig familjefilm som inte kan gå fel.

En märklig berättelse om en avhuggen hand som springande på fingertopparna försöker återförenas med sin kropp. Detta spännande berättarelement kringges dessvärre av betydligt tråkigare beståndsdelar, och rom-com-klyschor vi borde slutat använda för länge sen.

Varning: Se inte "Countdown" om du är lättskrämd. Du kommer dö av hjärtattack både en och två gånger. Filmen om en dödlig app må sakna mycket, som logik och ett bra manus, men döljer det gärna bakom många jumpscares.

Netflix släpper sin första animerade originalfilm och har gett sig på den aldrig sinande julfilms-genren. Fullt utrustad med en motvillig brevbärare, massor post och en leksakstillverkare - tas vi med på en resa ut till jordklotets mörkaste plats: den fruktade ön Smeerensburg.

Vad händer om man slänger in en hämndlysten gangsterboss i den överexponerade polis vs. seriemördare-mallen? Den frågan ställer Won-Tae Lee med sin spännande, oförutsägbara och finurliga nya film.

Den udda fågeln ”Mareld” vill vara skräckfilm och metaexperiment på samma gång, och kan på inga sätt beskyllas för att ta det säkra före det osäkra. Men korthuset rasar rätt omgående, och den kvardröjande frågan blir: Fanns det ens ett korthus på plats från början?

Alicia Vikander spelar huvudrollen i denna psykologiska neo-noir baserad på boken av Susanna Jones, om ett triangeldrama i Tokyo, 1989. En sällsynt ambitiös inramning av Japan och expattillvaron där, men utan nerven och intensiteten som berättelsen kräver.

Ring genast mamma och bjud med henne på bio. Lisa Aschan har gjort en varm och rolig dramakomedi med mycket igenkänning.

Den kanske bästa filmen på Stockholm filmfestival 2019 är en sällsam blandning av kärleksdrama, flykt mot Europa, tonårsuppror, och ett mysterium med övernaturliga toner.

"The Thing" och "Annihilation" har fått ett barn och det är "Color Out of Space". Nicolas Cage måste ha insett när han gjorde "Mandy" att det är i den suggestiva indie-skräcken som han verkligen hör hemma - för här gör han det åter igen med bravur!

”Sea of Shadows” är en stark dokumentärfilm som utan alltför mycket grafiskt våld visar upp ett oerhört vackert men laglöst kustland, där mexikanska karteller och kinesisk maffia som bäst håller på att utrota vaquitan, världens minsta val. Dessvärre får de även hjälp av forskare som anställts för att rädda valarna...

De senaste tillskotten i genren tokig kompiskomedi är Dave Bautista som hård machosnut och Kumail Nanjiani som sarkastisk uber-chaufför. En film med lagom dos humor och action men ett manus som kanske hade behövts Nanjianis vassa talang.

SVT:s nya dramakomedi bjuder genomstarka skådespelarinsatser och igenkänningsångest in till en upplevelse i kort format som ger mersmak. William Spetz och Anna Granath är Filip och Mona, en fin duo som ger oss både skratt och ett par tårar.

Finns det något mer skrämmande än barn med vapen? I Parisförortens slumkvarter är olika småkriminella grupper i ständig kamp om herraväldet och nykomlingen Stéphane får mycket att ta in på sin första dag i poliskåren. Filmen efterlämnar en känsla av hopplöshet för Montfermeil känns som en plats där ingen kan vinna.