Situationskomedier som utspelas i kontorsmiljöer har vi numera vant oss vid, men just denna arbetsplats är kanske något annorlunda. Serieskaparen Nick Mohammed och David Schwimmer spelar de centrala rollerna, och står tillsammans för många av de roligaste inslagen, i denna för det mesta underhållande serie.

Amy Siemetzs nya film om en skenande smitta kunde inte vara med välsynkad med vår märkliga samtid. Det enkla men briljanta konceptet föder spännande tankar och sätter klorna i ens innersta, men det kyliga utförandet lämnar mycket mer att önska.

Kevin Hart och John Travolta är den otippade duon som lyser upp Quibis nya actionkomediserie med en skön, enkel, och lite vriden humor.

Seth Rogen är tillbaka och den här gången i dubbla roller. ”An American Pickle” är en lågmäld och hjärtvärmande komedi som blandar och ger.

Mycket känns bekant när Ben Affleck tränar basketlag i Gavin O’Connors sevärda men trygga sportdrama. Bra spel (ursäkta ordvitsen) och fin stämning men det finns starkare titlar inom samma kategorier.

Netflix har släppt ännu en high school-film, den här gången med dans i centrum av handlingen. Haken är att huvudpersonen ännu inte har lärt sig att dansa, men den resan ska vi nu få följa med på. Vägen till målet är kanske något förutsägbar, men än så full av drivkraft och nöje.

”Peninsula” är en fartfylld och på sina håll småhäftig zombieaction, som jag bitvis gillade att titta på. Tyvärr är den samtidigt väldigt förutsägbar och inte alls så nytänkande som sin förlaga ”Train to Busan”. Filmen blir dessutom överdrivet sentimental och melodramatisk mot slutet, vilket lämnar en känsla av löje efter sig.

Revival-försök för 90-talsfavoriten Bert, en hormonstinn tonåring med ständigt kärlekstrubbel. Filmen har charmiga huvudroller men saknar humor, och glömmer bort att ta sina unga karaktärers känslor på allvar.

En ung transtjej och hennes trångsynte far tvingas utstå en bilresa ihop för att fullfölja mammans sista önskan. "Lolas väg mot havet" är en viktig lektion i hbtq-kunskap som många föräldrar bör se, men själva familjedramat missar att väcka känslor.

Likt en frustande orch från djupaste Mordor går Russell Crowe in för rollen som fullblodspsykopat med full inlevelse. Efter den lovande inledningen tappar filmen dessvärre styrfart och tar avfarten mot den förväntade sörjan av thrillerklyschor.

Polske Jan Komasa följer upp hyllade ”Corpus Christi” (2019) med en cynisk blick på sociala mediers roll i kampen mot demokrati. ”The Hater” är nära att slå knut på sig själv några gånger, men övertygar tack vare skådespelarinsatserna och en glasklar samtidsanalys.

Hitta någon som ser på dig som Jean Dujardin ser på sin skinnjacka i "Deerskin". Den franske absurdisten och allkonstnären Quentin Dupieux syr skickligt in en studie av manlig kris och konstnärskap i fodret på en riktigt schysst jacka.

En märklig adaption av “Turist”, som känns som om manuset är återskapat av någon som som helt missat poängen…

I dokumentären ”You Don’t Nomi” sätter kritiker och fans tänderna i en av de främsta filmerna i genren ”So bad it’s good”, och försöker förstå hur det här kunde hände, och vad som gör att så många ändå älskar den bisarra filmen med alla brister.

I uppföljaren till Netflix ikoniska tonårsfilm ”The Kissing Booth” är det mer än bara ett pussbås som huvudrollerna kämpar med. Trovärdiga draman och ett mer eftertänksamt tempo lyfter denna följande del till betydligt mer intressant än den enkelspåriga ettan.

Ni vet den där känslan när man bokar ett drömhus vid havet för att tillbringa en härlig helg med sin älskade och sen så förstörs semestern av en psykopat som smygfilmar, mördar och har sig. Och han mördar en på ett tråkigt sätt. DEN känslan.

”Brave New World” är en aktuell, underhållande och ovanligt trivsam dystopi som handlar om en framtid där alla är till synes lyckliga. Liknande historier har vi sett innan, men sällan har de varit så här spektakulära visuellt. Historien baseras på boken med samma namn från 1932, av Aldous Huxley och mycket kan kännas igen även om vissa utvecklingar är helt nya. Tyvärr tappar serien en aning fart halvägs in, men tar sedan ikapp det mot det explosiva slutet som lovar en fortsättning jag personligen i alla fall hoppas på.