May el-Toukhys film är riktigt bra, men knappast trevlig att se. Och det är precis som det ska vara. ”Woman Unknown” skaver från första stund och låter oss inte komma undan.
Andra världskriget är över och Danmark försöker gå vidare. Det försöker även Marie, som arbetar som hushållerska och barnflicka åt den betydligt äldre och väldigt förmögne änklingen Christian, som hon snart ska gifta sig med. Äktenskapet innebär en chans till ett helt annat liv. Men Marie bär på en hemlighet. Och om sanningen om hennes förflutna kommer fram riskerar hon att förlora både sin blivande make och det nya liv som väntar.
Skammen är kvinnornas
Marie befinner sig i en värld där männen sätter reglerna och kvinnorna förväntas leva efter dem. Ett fördelaktigt äktenskap är vägen till trygghet. Minsta avvikelse från det respektabla kan få förödande konsekvenser.
Jag välkomnar det tydliga kvinnofokuset här. Inte för att en film automatiskt blir bättre för att den handlar om kvinnor, utan för att de här berättelserna fortfarande är alldeles för få. Budskapet är konsekvent utan att det blir övertydligt. Kvinnors erfarenheter står i centrum, men frågorna om frihet, makt och rätten att bestämma över sitt eget liv och sin kropp angår betydligt fler än bara oss kjoltyg.
Även om berättelsen utspelar sig i ett specifikt historiskt sammanhang handlar den i ett större perspektiv om hur kvinnors sexualitet och begär i alla tider har kontrollerats, bedömts och bestraffats. Det handlar om vem som får göra misstag och gå vidare och vem som förväntas bära skammen för ett felsteg resten av livet.
Det är svårt att inte tänka på hur det ser ut på andra platser i världen, också i dag. Reglerna ser olika ut och straffen tar sig olika uttryck, men man känner igen mönstret. Kvinnans kropp blir allmän egendom, hennes egen vilja oviktig medan beslut hon fattar blir något andra anser sig ha rätt att döma.
Mathilde Arcel imponerar
Mathilde Arcel är väldigt övertygande som Marie. Hon gör henne varken till ett hjälplöst offer eller en simpel symbol för kvinnligt förtryck. Marie är mer komplicerad än så. Hon fattar vissa högst tveksamma beslut, men jag förstår och känner med hennes vilja att överleva på de villkor hon blivit tilldelad.
Arcel spelar sin karaktär återhållet och låter mycket hända utan ord. Det finns hela tiden något vaksamt i hennes blick och sätt att röra sig. Marie verkar ständigt läsa av människorna omkring sig innan hon själv kan agera. Samtidigt finns där ett trots och en envishet som gör att hon aldrig känns helt kuvad.
Kameran håller henne under uppsikt
Det finns en lågmäld kyla i berättandet. Kameran betraktar på distans, tystnaderna är påtagliga och känslorna förstärks inte med musik. Bildkompositionen förstärker maktobalansen. De stora, strama rummen och avstånden mellan människorna gör hemmet till en plats där Marie aldrig riktigt kan slappna av. Hon befinner sig ofta i andras blickfång, betraktad och värderad, samtidigt som hon försöker bevisa att hon hör hemma där. När pressen ökar kommer kameran närmare och känslan av instängdhet växer.
Marie är verkligen inte okänd. Hon har funnits i olika skepnader i alla tider och finns fortfarande över hela världen. Det är det som gör ”Woman Unknown” så angelägen. 80 år har gått, men avståndet mellan Maries verklighet och vår egen är fortfarande alldeles för litet.
Snabbfakta om ”Woman Unknown”
Originaltitel: ”Kvinde Ukendt”
Regi: May el-Toukhy
Skådespelare: Mathilde Arcel, Carsten Bjørnlund, Thorbjørn Hedegaard, Marina Bouras
Land: Danmark, Sverige, Lettland
Speltid: 124 minuter
Premiär: 6 september 2026 på filmfestivalen i Venedig