Jonna Vanhatalo

Svensk film har tappat sin publik och ligger pinsamt långt efter våra nordiska grannländer. ”Vi är Metal Dragon” är precis den sorts film svensk film behöver, och precis den sorts film vi verkar göra vårt bästa för att ingen ska upptäcka.

Trailern är som en pizza Grandiosa extra allt med lite svensk sill ovanpå, där precis allt ska med samtidigt. Kärlek, gräl, Italien, svenska missförstånd och stora känslor. Tack och lov skruvar filmen ner det hela och är betydligt bättre än förhandstitten.

En nästan fyra timmar lång dokumentär om Elon Musk har haft premiär i Venedig. Huvudpersonen är inte imponerad. Betyget? Tråkig smörja och en regissör med noll integritet. Kanske har jag fått en ny kollega.

VENEDIG 2026. Kriget är över, men kvinnorna får fortfarande betala priset i det starka danska dramat ”Woman Unknown”. Detta är en berättelse om skam, skuld och en förlegad kvinnosyn som känns skrämmande aktuell.

Penélope Cruz och Javier Bardem är inte särskilt intresserade av att hålla käften. I Venedig går Cruz hårt åt tech-miljardärerna och undrar hur människor som har allt kan ha så lite empati kvar. Vilket också är själva utgångspunkten för filmen ”Bunker” som de är här för att visa.

Kvinnliga regissörer är kraftigt underrepresenterade bland årets 21 tävlingsfilmer i Venedig. Nu riktar ”Woman Unknown”-regissören May el-Toukhy skarp kritik mot filmbranschen.

VENEDIG 2026. Bernardo Bertoluccis sista manus har blivit ett klaustrofobiskt relationsdrama med trauman, lidande och ett tempo som en sengångare skulle springa ifrån. Alicia Vikander, Luca Marinelli och Susan Sarandon är bra. Filmen är det inte.

VENEDIG 2026. Robert Pattinson spelar tv-journalisten Chris Hansen, som gjorde underhållning av att konfrontera sexförbrytare inför miljontals tittare. Porträttet är föga smickrande. Filmen desto fegare.

Noel och Liam Gallagher i samma replokal igen efter 15 år. Jag har sett omtalade ”Oasis: Don’t Look Back in Anger” i Venedig. Någon tårdrypande försoning blir det inte. Men tårar blir det. Åtminstone för mig.

VENEDIG 2026. John Malkovich och Sam Rockwell skickas till Påskön strax före militärkuppen i Chile. Det blir sylvasst, becksvart och oerhört roligt, men också melankoliskt och oväntat poetiskt. Med ett mästerligt manus och två fantastiska skådespelare är ”Wild Horse Nine” det bästa jag sett på länge.

”Death of the Pastor’s Wife” har med all rätt gjort många rasande – här tipsar Jonna Vanhatalo om ännu fler true crime-serier för den som inte fått nog av ilska och frustration.

I ”Wild Horse Nine” skickas två CIA-agenter på ett hemligt uppdrag strax före militärkuppen i Chile 1973. I Venedig berättade Martin McDonagh varför historien fått oväntade paralleller till dagens USA.

VENEDIG 2026. Danny Boyle har gjort en film om hur tidningen The Sun blev en enorm framgång med skandaler, rubriker och toppiga tuttar. Resultatet är underhållande, punkigt och visuellt lekfullt, men också obehagligt aktuellt.

Film är inte en flykt från verkligheten, skriver MovieZines Jonna Vanhatalo från Venedig.

30-åriga Mica Miller är ännu en död kvinna i centrum för en true crime-serie. Men ”Death of the Pastor’s Wife” är ingen vanlig jakt på en mördare. Här får Mica själv ta plats, medan serien visar kontrollen, övergreppen och usla kvinnosynen i hennes äktenskap. Det är drabbande, obehagligt och gör mig fullständigt rasande.

Dolly Parton var större än sina odödliga låtar. Bakom glittret fanns en människa som använde sin berömmelse till att göra världen lite bättre. Jonna Vanhatalo minns en stjärna som känns nästan omöjlig att tänka på i dåtid.