När Sur-Stefan får syn på den gröna lilla utomjordingen som Glad-Arne har dragit hem till stugan blir han först stum, men snart utbrister han att ”Jag vill inte ha någon jävla inneboende bög här.”
Rolf Lassgård och Lennart Jähkel (”Jägarna”-återförening!) spelar de två bröderna som bor tillsammans i ett litet samhälle i Norrbotten. På ålderns höst tillbringar de dagarna med att hugga ved, dricka kaffe och se på tv.
Det Stefan inte vet är att Arne är allvarligt sjuk. Det berättar inte heller Arne.
De jobbar på. Vedlaget måste vara färdigt den 31 juli, det är sedan gammalt, och känslor och annat tjafs är inget de lägger någon tid på att tala om.
Men en tidig morgon kraschlandar alltså en rymdvarelse på gården. Arne tar honom genast till sin vän och döper honom till Roland Forslund eftersom han är så lik elektrikern som dog för några år sedan. Någonting med de stora ögonen.
Tydligen är han här för att lära sig om planeten Jorden. Allt han kan säga är ”blub blub”. Stefan muttrar och svär (som alltid), men Arne insisterar och snart har de en ny inneboende.
”Arne Goes to Space” kan beskrivas som en norrländsk ”E.T.” med två gamla gubbar istället för en blåögd pojke. Filmerna skiljer sig en hel del i ton. Men något de har gemensamt förutom utomjordingen är det känslomässiga sprängstoff de bär på.
Bland de bästa karaktärerna du kommer se i år
Bröderna i centrum är bland de bästa karaktärerna du kommer se i en svensk film i år. De är sargade och svårhanterliga och ur kontakt med sina känslor. Deras personligheter är tillspetsade men samtidigt känns de så verkliga.
Arne läser samma skämtbit i samma tidning varje kväll och fattar poängen på nytt varje gång. Han har svårt för höger och vänster. Genom hela livet har han blivit kallad idiot, men Lennart Jähkel ger honom ett hjärta av guld.
Han vet nog redan från början att hans liv börjar lida mot sitt slut och allt han vill är att få färdigt veden. Att se honom i detta och dessutom i hur han välkomnar sin nya vän är båda värmande och hjärtskärande.
Men det är Stefan som är filmens verkliga huvudkaraktär. Rolf Lassgård spelar honom fruktansvärt bra. Han är hård och råbarkad och en tvättäkta pessimist.
Men någonstans under all bitterhet skymtar vi den glädje han har i sina rutiner och i vedhuggandet. Och den kärlek han någonstans har till sin bror.
När han till slut börjar ta sin nya inneboende till sitt hjärta händer något i honom och det är då filmen verkligen kommer åt en nerv. Det är då den blir som allra roligast och allra mest laddad.
Snart måste han förstå att hans bror inte alltid kommer finnas vid hans sida, men också att livet kanske är större än de sår han bär på.
En film som går att ta på
Det märks att regissören Lars Vega känner de här karaktärerna utan och innan. De känns aldrig som idéer utan alltid som verkliga människor med riktiga, långa liv bakom sig.
Kärleken mellan karaktärerna märks, lika mycket som kärleken mellan kameran och skådespelarna.
Tillsammans med fotografen Christian Karlsen fångar Vega texturen och ljuset i de norrbottniska skogarna lika bra som i gubbarnas ansikten. Det går att både känna doften och ta på filmen.
I rollen som rymdvarelsen ser vi Kiran Shah, utnämnd av Guiness rekordbok till världens kortaste stuntman. Genom åren har han dykt upp i allt ifrån ”Narnia” till ”Star Wars”. Här är han en klassisk grön rymdgubbe som egentligen inte gör så mycket mer än att existera.
Något storslaget sci-fi-äventyr blir det inte. Men den ”digitala rymdbögen” (som Stefan kallar honom) blir startskottet på den resa som bröderna måste gå igenom.
Mitt i allt gnabb och all sorg och alla rädsla finns denna storögda oskyldiga resenär, som samtidigt rör upp så mycket känslor.
Och när känslorna väl kommer… Kanske beror det på hur drabbad du blir av gamla gubbar som aldrig har uttryckt känslor förut. Jag kan bara tala för mig själv, men jag fällde tårar vid fler än ett tillfälle.
”Arne Goes to Space” är en film som handlar om livet och kärleken och framför allt om döden. Förpackningen är kanske oväntad men under hela filmen känns den bara självklar. Som att filmen alltid varit menad att finnas till.
Metaforen rymden-döden är kanske inte det mest originella någon har kommit på, men Lars Vega förmedlar den så okonstlat och naturligt att jag från ruta ett tar hela den märkliga historien till hjärtat.
Det är en rolig, vacker och rörande film som skulle kunna bli en framtida svensk klassiker. Eller som Roland Forslund skulle sagt: Blub blub.
Snabbfakta om ”Arne Goes to Space”
- Regi: Lars Vega
- Skådespelare: Lennart Jähkel, Rolf Lassgård, Margareta Petterson, Kiran Shah
- Genre: Drama / Komedi
- Speltid: 102 minuter
- Svensk biopremiär: 18 november 2026
- MovieZines betyg: 4 av 5
