Zombies, infekterade, klickare, kärt barn har många namn och en hel del adaptioner på den vita duken. Men hur gick egentligen zombien från att vara en långsamt hasande figur som törstar efter hjärnor, till de obehagliga löparna vi ser i nya ”Resident Evil”? Vi har frågat Sveriges ledande zombie-expert Herman Geijer.
Herman har lett en kurs i zombieöverlevnad, driver sajten zombieoverlevnad.se och har bland annat sommarpratat på temat i P1.
Var kommer egentligen zombien ifrån?
– Vampyren och zombien var egentligen väldigt lika när de trädde fram på 1500- och 1600-talet i centrala Europa. Så den har funnits länge kulturellt i Europa. Sen finns det också den Haitiska zombien, som inte är smittad av någonting, utan där mörk magi och Voodoo gör människor till slavar. Den fanns i folktron i flera delar av Afro-Karibien., tanken på att man kan skapa döda slavar.
– Den första zombiefilmen var däremot ”Vit Vålnad”, kom först 1932 och där fanns det många rasistiska stereotyper. Den speglade en sorts rädsla för mörk magi, och för vad den svarta befolkningen kunde tänkas göra. Härifrån har zombiefilmen utvecklats i takt med att människans rädsla har förändrats.
Hur ledde det fram till den moderna zombien?
– På 50- och 60-talet växte rymden fram som det stora och nya. Den teknologiska utvecklingen gjorde att man blickade längre fram och förstod hur liten jorden är i relation till allt annat. Då blev det ganska vanligt att någonting kom från rymden och gjorde folk till zombies. Till exempel i ”Plan 9 From Outer Space”, som jag tror är framröstad till en av de sämsta filmerna någonsin, kom zombies som var skapade av rymdvarelser.
– I ”Night of the Living Dead”, som är den första moderna zombiefilmen och kom 1968, har George A. Romero inspirerats av böckerna ”I am Legend” och ”Triffiderna”. Han tog element från båda de böckerna och skapade den moderna zombien som vi känner den idag.
– Innan hade man ju sett liknande varelser, som i H.P. Lovecrafts bok ”Midnattsgästerna” från 20-talet, eller ”Frankenstein”. Olika typer av döda människor som tas tillbaka till liv, men det var först med George A. Romero som vi fick zombien som de flesta tänker på.
Hur har filmerna utvecklats sedan dess?
– Under 70-talet kunde zombierna vara tempelriddare som begått fruktansvärda brott och återuppstod på grund av det. Det kom filmer om vinodlingar, vars bekämpningsmedel gjorde folk till zombies. Det var en ganska blandad flora av filmer. Det var väl någonstans ”Dawn of the Dead” från 1978, som ytterligare formade den klassiska zombien som vi har sett i nästan varje film sedan dess.
– Zombien har ju tagit lite olika former, men med ”Dawn of the Dead” skapades det flera efterföljande filmer som försökte rida på den populariteten. En av de absolut viktigaste händelsen under 80-talet, var Michael Jacksons musikvideo till ”Thriller”, som gjorde zombien mainstream.
– Sen kom en hel del filmer under 80-talet, där man kopplade till något militärt, hemliga experiment och liknande. ”Day of the Dead” av George A. Romero var viktig där, som på många sätt är en kritik av det amerikanska militärindustriella komplexet. Alla hans filmer har en tydlig samhällskritik egentligen.
– Under 90-talet blev framförallt vampyren stor, men zombien togs vidare genom bland annat TV-spel, som ”Resident Evil”. Nästa stora boom kom under 00-talet, då ”The Walking Dead” kom ut som serietidning, ”28 dagar senare” släpptes, och Max Brooks bok ”Zombie Survival Guide” gavs ut. Då sköt populariteten upp ordentligt.
Idag finns det flera varianter, från långsamma till snabba, hur ser du på den utvecklingen?
– Jag kan uppskatta båda varianterna, långsamma zombies blir ofta mer skräck och snabba blir mer action. Det finns en del zombie-puritaner där ute som menar att de måste vara långsamma, men det tycker inte jag.
– Tittar man på ”Return of the Living Dead” som är en väldigt viktig zombiefilm, så är de både supersnabba och superstarka, så det har förekommit även i äldre filmer.
Du har ju skrivit en bok om zombieöverlevnad, vilken variant är mest trolig att dyka upp i verkligheten?
– Jag skulle säga ”28 dagar senare”, där de fortfarande är levande. Det blir ju alltid lite overkligt när de dör och börjar leva igen, det bryter mot fysikens lagar. Sen tycker jag att de kommer ganska nära diskbänksrealismen, i hur det kan vara att överleva en apokalyps. Att man är ensam, rädd och aldrig kan hitta trygghet. Den känslan tycker jag man kan ta med sig. Man är en liten kanin som hamnat i ett område fullt med rävar.
Vad är viktigast att tänka på för att lyckas överleva en sån här situation?
– Jag tycker reglerna i ”Zombieland” är ganska bra. Dels att man tränar regelbundet och är van vid att röra på sig. Dels att man kan organisera sig och skapa gruppdynamik. Det är viktigt i alla typer av kriser. Att man hittar andra människor och lär sig att samarbeta. Det är själva nyckeln till att människan lyckats så bra.
– Att lära känna sina grannar kanske, då är det mycket lättare att sätta i gång och organisera sig och göra en plan för vad man ska göra. Man kommer ju aldrig att klara sig själv. Jag tänker att den ensamme ”preppern” nog har ganska låga chanser att klara sig. Han kan klara sig ett tag, men sen kommer ensamheten och vansinnet. Där tycker jag man kan lära sig av att läsa ”I am Legend” faktiskt. För där är det en ensam överlevare, i en värld där alla andra är döda. Han blir mer och mer alkoholiserad och fungerar väldigt dåligt. Vi behöver andra människor när det är jobbigt runt omkring oss.
Om det skulle hända i Sverige, hur skulle det då gå till?
– Det startar i Göteborg. Dels har de ett ganska stort labb där, varifrån smittan kanske kan komma. Dels så finns det en stor hamn. Sen sprider sig smittan beroende på vilken typ av zombie vi får. Är det långsamma zombies, då tar det kanske ett dygn tills man själv smittas. Då har en smittad tid på sig att ta tåget till andra städer innan det bryter ut och då sprids det snabbare. När samhället fortfarande fungerar.
– Snabba zombies smittar ganska snabbt i filmerna, så där skulle det nog spridas till fots på ett annat sätt.
Har du några tips på bra filmer eller böcker?
– Johan Ajvide Lindqvists ”Hanteringen av odöda” tycker jag är en riktig toppenbok. Jag tyckte om filmen också, även om den var lite annorlunda från boken. Det finns även ett gäng ungdomsböcker som heter ”Varelserna” som är väldigt bra och ganska obehagliga.
– Jag älskar också en serie som heter ”The Kingdom”, som också fått en prequel-film. Det är lite som en blandning mellan ”Game of Thrones” och ”The Walking Dead” som utspelar sig i 1600-talets Korea. Den tycker jag verkligen man ska kolla in.
Vill du veta mer om hur man överlever en zombie-apokalyps? Eller vill du veta hur Sveriges politiska partier står i zombiefrågan? Kika in på www.zombieoverlevnad.se för att ta reda på mer.