May el-Toukhy är i Venedig med ”Woman Unknown”, som tävlar om festivalens finaste pris Guldlejonet.
Av årets 21 tävlingsfilmer är ”Woman Unknown” den enda som regisserats enbart av en kvinna. Dokumentären ”NAZA” har också en kvinnlig regissör, Rachel Szor, som delar regin med Yuval Abraham.
Inför premiären igår fick el-Toukhy förstås frågor om könsfördelningen.
– Jag hade gärna haft fler kvinnliga kollegor med mig i tävlingen. Men det här är ett strukturellt problem, sa hon på filmens presskonferens.
Och enligt el-Toukhy verkar utvecklingen efter #MeToo nu ha vänt.
– Efter #MeToo blev vi alla väldigt medvetna om den här obalansen mellan könen. Något har hänt under de senaste åren och vi verkar vara på väg tillbaka till hur det var förut. Vi måste bli bättre. Vi måste ställa de kritiska frågorna.
”Har aldrig läst om en kvinnlig regissör som ett geni”
Efter filmskolan tog det sex eller sju år innan el-Toukhy lyckades få sin första film finansierad. Under tiden kom hennes manliga kurskamrater betydligt snabbare vidare i sina karriärer.
Hon pekar på att kvinnliga filmskapare ofta får arbeta med mindre budgetar, vilket i sin tur påverkar vilka skådespelare och andra resurser de får tillgång till.
– Jag har aldrig läst en artikel där en kvinnlig regissör beskrivs som ett geni.
Frågan om varför kvinnorna är så få borde enligt henne heller inte bara ställas till kvinnorna själva.
– Jag skulle gärna se att alla mina manliga kollegor i tävlingen fick samma fråga. Vi är alla en del av problemet och vi kommer alla att vara en del av lösningen.
Själv kunde hon åtminstone skämta om uppmärksamheten.
– Jag vaknade mitt i natten och tänkte att jag förmodligen är den mest kända ”okända kvinnan” på filmfestivalen i Venedig.
En film om kvinnor som inte fick höras
Titeln får en särskild betydelse i sammanhanget.
”Woman Unknown” utspelar sig i Danmark efter andra världskriget och handlar om Marie (Mathilde Arcel), en ung hushållerska som ska gifta sig med sin förmögne arbetsgivare. Men hennes tidigare relation med en tysk soldat riskerar att rasera det nya liv hon försökt skapa.
Efter kriget utsattes kvinnor som haft relationer med män ur den tyska ockupationsmakten för offentlig förnedring och våld. De kunde få håret avrakat, bli avklädda, spottade på och misshandlade.
– Min film handlar om kvinnors osynlighet. Om att å ena sidan objektifieras och å andra sidan vara osedd och utan röst, säger el-Toukhy.
”Woman Unknown” fick ett varmt mottagande efter premiären igår. Flera internationella kritiker har lyft både el-Toukhys kompromisslösa skildring och Mathilde Arcels insats i huvudrollen. Och jag kan bara hålla med. Recension kommer inom kort.
Det är en dansk-svensk-lettisk samproduktion, med bland andra Nordisk Film Production Sverige och Film i Väst bakom.
Så helt okänd lär May el-Toukhy knappast vara efter Venedig. Förhoppningsvis är hon inte lika ensam nästa gång.