Lägg hans ansikte på minnet.
Tom Rhys Harries debuterade framför kameran för 15 år sedan. Han har bland annat medverkat i brittiska tv-klassiker som ”Morden i Midsomer” och ”Doctor Who”, samt filmer som ”Slaughterhouse Rulez” och ”Kandahar”.
Nu står 34-åringen från Wales inför sin största utmaning: huvudrollen i en ny DC-film. I ”Clayface” spelar han en ung och snygg filmstjärna som råkar ut för en tragisk händelse och förvandlas till ett hämndlystet monster. Matt Hagen får hjälp av Naomi Ackie i rollen som forskaren med ett experimentellt botemedel som kan hjälpa honom.
MovieZine fick en kort pratstund med de båda inför biopremiären.
Clayface är ju en DC-karaktär som många kanske inte känner till. Så vem är egentligen Clayface?
Tom: Jag är Clayface! Matt Hagen är Clayface. Figuren har funnits i DC Comics sedan 1940, bara ett år efter att Batman dök upp för första gången. Det har funnits många olika versioner av honom genom åren, men nu har vi den definitiva spelfilmsversionen av Clayface på bio.
Det här är din största huvudroll hittills, och dessutom i en DC-film. Jag kan tänka mig att du fick gå igenom en ganska omfattande auditionprocess. Hur var det?
Tom: Ganska lång och plågsam, faktiskt. Jag försökte tänka på annat genom att spela ”Elden Ring” på min lediga tid mellan provfilmningarna. Det hjälpte mig att koppla bort allt.
– Men framför allt känner jag en enorm lättnad nu. Du vet, man kämpat länge för att få en roll… För mig kommer först en känsla av lättnad, som ganska snabbt följs av… Existentiell ångest! Och jag tror att många skådespelare känner igen den känslan.
Det är ganska ironiskt att filmen handlar om en skådespelare som förlorar sitt ansikte, samtidigt som filmbranschen är så besatt av utseende. Ser ni ”Clayface” som en satir över Hollywood?
Tom: Jag vet inte om jag skulle kalla det satir. Men filmen väcker förstås tankar och frågor som olika människor kommer att tolka på olika sätt. Vad tycker du, Naomi?
Naomi: Jag ser den inte heller som en satir. Här har vi en människa som förlorar sin identitet, och eftersom berättelsen utspelar sig i Hollywood är det naturligt att folk gör den kopplingen. Men som du har sagt tidigare tror jag att filmen i grunden handlar om just identitetsförlust.
– Matt blir ju inte bara attackerad. Att bli överfallen och skadad av någon är förstås traumatiskt i sig. Men det handlar också om att förlora sin försörjning, att bli av med sina pengar och att få allt man har kämpat för att bygga upp ryckt ifrån sig. Det tycker jag är ännu viktigare. Hollywood är egentligen bara en bakgrund till den berättelsen.
Om ni måste välja mellan superhjältefilmer och skräckfilmer, vilken genre föredrar ni?
Tom: Det är ju det som är så fantastiskt med ”Clayface”. Den kombinerar de två genrerna!
Naomi: Ja, den är lite av båda. Men om jag måste välja… Under väldigt lång tid föredrog jag superhjältefilmer. Väldigt lång tid, faktiskt. Men de senaste fem åren, ungefär, har jag nog börjat föredra skräckfilmer. Och som Tom säger tror jag att det allra bästa är när man blandar de två.
Tom: Det som är så spännande med superhjältefilmer är att man får möjligheten och utrymmet att utforska väldigt verkliga, mänskliga frågor i de här fantastiska världarna, där människor kan göra sådant som vi andra bara kan föreställa oss. Men det fungerar som allra bäst när allt bottnar i något mänskligt, en metafor eller en berättelse.
Se mer i intervjun nedan.
