Headstone Manor på den engelska landsbygden har sedan länge varit förknippat med ond bråd död och oförklarliga händelser. En grupp experter på parapsykologins område beger sig dit för att med modern teknologi hitta en lösning på mysterierna som omger huset.
Skräck, skrik och skratt har gått sida vid sida genom i stort sett hela filmhistorien. Det har aldrig gått särskilt lång tid mellan en dundersuccé och en parodi. För att göra några nedslag kan vi nämna titlar som ”Dr. Pyckle and Mr. Pryde” (1925), ”Abbott and Costello Meet Frankenstein” (1948), ”The Comedy of Terrors” (1963), ”Transylvania 6-5000” (1985) och ”Scary Movie”-serien som med ojämna mellanrum dragit ner brallorna på de senaste skrämseltrenderna sedan år 2000.
Terrorfilmfans är i regel en tålig sort som uppskattar att plocka referenser medan de ser sin favoritgenre spetsas på pålar allom till varnagel. En del av de här titlarna har rentav blivit klassiker i egen rätt. Andra har åldrats mindre väl. Dessvärre hör ”Bloodbath at the House of Death”, eller ”Mera blod i baljan, Boys” som den fick heta i Sverige, till den senare kategorin.
Skämten har inte åldrats väl
Det kan vara skrämmande kort bäst före-datum på skämt. Nog för att det gått mer än fyrtio år sedan ”Mera blod i baljan, Boys” kom ut, men som jag minns det kändes en hel del av de påstådda poängerna rätt nattståndna redan när jag såg rullen på VHS mot slutet av 80-talet.
Visst kan man skrocka lätt åt mer eller mindre kärleksfulla blinkningar till rullar som ”The Haunting” (1963), ”The Legend of Hell House” (1973), ”Carrie” (1976), ”Alien” (1979), ”The Shining” (1980), ”Poltergeist” (1982), ja, till och med ”E.T. the Extra-Terrestrial” (1982) får en släng av sleven.
Men mycket av humorn är på en pubertal ”wink wink, nudge nudge”-nivå med lite naket, några fisskämt och en blind gubbe som går in i saker. En publik anno 2026 kommer säkerligen ta extra illa vid sig av den allmänt homofoba och misogyna tonen i många scener.
Vincent Price är den stora behållningen
Behållningen med ”Bloodbath at the House of Death” består i de få scener där skräcklegenden Vincent Price dyker upp och deklamerar sina repliker som The Sinister Man, en 700 år gammal präst som vigt sitt långa liv åt att tjäna Satan.
Price är känd bland annat för de fantastiska Edgar Allan Poe-filmatiseringarna han gjorde med Roger Corman under tidigt 60-tal, den brutala folk horror-klassikern ”Witchfinder General” (1968) och, min personliga favorit, ”The Abominable Dr. Phibes” (1971).
Senare i karriären kunde hans röst höras i videon till Michael Jacksons dunderhit ”Thriller” (regisserad av i skräcksammanhang ej helt obekante John Landis) och i Tim Burtons tidiga stop motion-mästerverk ”Vincent” (1982). En av sina sista roller gjorde Price i ”Edward Scissorhands” (1990).
”Bloodbath at the House of Death” finns på Netflix.
Anders Lundgren
Film- och litteraturkritiker med smak för det märkliga, hämndfilmer, monster och mexikanska brottarfilmer.