I Netflix aktuella monsterthriller ”Below” med Josh Hartnett i huvudrollen, går den svenske skådespelaren Alexander Karim (”Gladiator II”, ”Advokaten”) ett minst sagt spektakulärt öde till mötes.
MovieZine ringde upp Karim för att snacka om säsongens mest galna scen, där hans egen karaktär Dr. Hugo Sayed är den drivande faktorn bakom de sagda galenskaperna. Det var däremot scenerna i den lilla roddbåten som blev ”ett riktigt helvete” att spela in!
Läs också: Bingevänligt mysterium om ett dödligt sjömonster
”Below” har onekligen blivit en stor tittarsuccé på Netflix, med 17 miljoner tittningar på bara fyra dagar. Ett rekord i Kanada, där serien spelades in. Serien ligger i topp i mängder av länder runt om i världen just nu. Mitt i den mystiska monsterhärvan hittar vi svenske Karim i rollen som Hugo, en forskare vars fascination för det mytomspunna monstret ”The Kraken” får ett minst sagt ödesdigert slut.
Det där galna slutet är anledningen till varför jag ringer upp Karim men vi hinner också prata om hur han lyckades få in fler svenska fraser i ”Below” och sina scener med Mackenzie Davies. Samt lite kort om hans nästa internationella tv-serie; ”Embassy” där han spelar mot Anna Kendrick, J.K. Simmons och Sam Heughan.
Obs! Intervjun innehåller stora spoilers för Alexander Karims och några andra skådespelares öden i ”Below”.
”Båtar lyder ju inte under filmgudarnas lagar”
”Below” är Netflix mest populära tv-serie just nu. På bara fyra dagar fick den in 17 miljoner tittningar. Det är ju astronomiska siffror. Märks det överhuvudtaget för en som skådespelare när något sådant här släpps? Att helt plötsligt är något man gjorde för något år sedan ute för alla att se över hela världen?
– Rollen kom ganska plötsligt, och det var kul. Men eftersom det är en mindre roll, inte en huvudroll som man gick och tänkte på hela tiden. Så känns det stort nu. Det var väldigt kul att göra, och det är fantastiskt kul att den har blivit så stor.
– Ibland gör man ju grejer där man tänker: ”Oj, vad stort det här är! Det här kommer alla att se!” Och så har inte en jävel sett det. Men med ”Below” stöter jag på folk nu varenda dag som har sett den, och jag får meddelanden skickade till mig. Även fast man bara är med lite så märks det.
Kul att höra! Själv håller jag Mackenzie Davis som en av mina favoriter. Hon är ju både med i ”Halt and Catch Fire” och ”Station Eleven”, som är två av mina favoritserier. Du hade ju i alla fall en lite längre scen med henne där ni pratar om ”The Kraken”. Det är en scen där tittarna får lära sig mycket om vad det faktiskt är som händer. Hur var det för dig att spela in med henne under de dagarna?
– Det var fantastiskt. Vi hade egentligen några till scener. Jag hämtade ju henne i den där roddbåten i början, och då hade vi en väldigt lång scen som var otroligt komplicerad att spela in.
– En stor jävla filmbåt fick åka bredvid oss och ha en kran som gick över vår roddbåt. Båtar lyder ju inte under filmgudarnas lagar, så den flyter ju iväg. Det var ett helvete. Men det var helt fantastiskt att filma med henne. Jätterolig, skittrevlig!
– Det hjälper ju alltid att man är lite ansiktsblind och har dålig koll helt enkelt. Jag visste inte vem hon var, och det är en ganska bra grej. Jag gillar att inte veta. Jag tycker att det är i vägen för det man ska göra.
Det blir lättare att leva sig in i scenen om man kan låtsas att hon är den hon ska vara i serien, i stället för att tänka på att hon är någon man har sett i en annan serie alltså.
– Ja! Det tar några sekunder annars. Jag vet när man har jobbat med riktigt stora stjärnor. Det tar ändå några sekunder när man tittar på dem och tänker: ”Nu ska jag göra en scen med Nicolas Cage här.” Det är skitskumt när det är en person man har tittat på sedan man var bebis och så ska man försöka låtsas att han är en CIA-agent plötsligt.
– Men det är kul.
De svenska replikerna var Alexanders idé
Det här är också en roll där du får slänga ut några svenska fraser, vilket ju blir kul för oss svenska tittare. Var det någonting man hade skrivit in i manus, eller var det bara så att man visste att du kan svenska också och tänkte att du kunde utbrista något som passade i stunden? Skrev man in vad du skulle säga på svenska också?
– Nej, när jag fick rollen och det blev klart att jag var svensk så skrev de in en liten replik någonstans. Och jag tänkte: ”Men ska vi inte ha fler?”
– För det var en sån där liten ”nej, men vad fan”. Det var någonting väldigt litet. Men jag undrade om man faktiskt skulle uppfatta det, eftersom det är en karaktär som man träffar så lite också. Man ska ju koppla att han kanske är svensk.
– Jag tyckte att vi skulle slänga till några till. Och sedan i eftersynken la vi till ytterligare någon, tror jag, som inte var där innan.
”Vad fan har vi gjort”, eller något sådant?
– Det fanns några stycken sådana där. Men jag tycker att det passar. Det är ju det där när människor är i ett visst tillstånd, att man återgår till sitt modersmål på något sätt. Så det kändes som att han skulle falla in i det.
– Och det var kul också. Det är ju skoj.
Såklart! Vi svenskar uppskattar ju när en sådan replik dyker upp. De andra fattar ju inte ens vad han säger. ”Han sa något jävla …”, såklart. Men det är kul!
”Jag dör en lycklig död på många sätt”
Sättet som det tar slut för just din karaktär är ju… jag vill både prata om hur det gick till och om hur ni faktiskt spelade in det. För det är ju ett ganska dumt sätt att dö på, men också ett episkt sätt att dö på. Du har den bästa dödsscenen i hela serien, utan tvekan.
– Haha, kul att du tycker det!
Du skjuter huvudet av en jobbig karaktär och sedan öppnas luckan av det här monstret så att ni sugs ut i vattnet. Där äts du upp, och man ser hur du hänger framför det precis innan. Jag har så många frågor! Var det alltid tänkt att du skulle dö så? Visste du det från början? Och hur tusan spelades det in? Det måste ju vara en av de större grejerna för dig under inspelningen.
– Oh, ja! Det var hela tiden tänkt så. Eller, hela tiden kan jag inte säga, men från det att jag fick manus var det tänkt att luckan skulle öppnas och att jag skulle låta mig själv tas av den här varelsen.
– Och jag dör en lycklig död på många sätt. Jag har ju nått mitt mål.
Ja, han har ju forskat om det här monstret och nu blir han ett med det.
– Ja, precis. Så var det tänkt. När vi filmade det hade de byggt den här ubåtsgrejen som vi var i, en submersible. De hade byggt på några stora jäkla armar. Utifrån såg det ut som en jättekran som kunde snurra hela vägen runt.
– Den kunde snurra åt alla möjliga håll, så att vi kunde tumla runt och fara omkring i den. Och så hoppades vi att den inte skulle gå sönder och trilla ner, det var lite läskigt! Men det fanns vissa hårda ytor som man kunde dunsa in i också.
– Jag och Josh [Hartnett] och David [Wenham], som spelar kaptenen, spenderade några dagar i den där. Det var både säkerhetsåtgärder och genomgångar, och sedan repade vi en hel dag i den. Efter det var det dags att filma, vilket vi gjorde under några dagar. Men det var superkul. Vi var instängda i den där grejen i flera timmar och bara satt och tumlade runt, skrek och sköt.
Häftigt! Hur många gånger fick du skjuta honom då? Fick ni ta om det flera gånger?
– Ja, vi fick nog ta om det sex eller sju gånger från olika vinklar och allt vad det var.
– Men vid något tillfälle satt vi precis efter att skottet hade avlossats. Det var blod överallt. Josh sitter där och jag sitter här med pistolen i handen, och vi är mellan tagningarna. Man bara tittar på varandra medan David ligger där helt blodig och de håller på att skvätta ner Josh med blod också.
– För när man var liten och bestämde sig för att bli skådis så var det ju inte så att man lekte ”Höstsonaten”. Det var ju det här!
Det var det här man längtade efter. Precis innan man äts upp av ett monster också!
– Ja, men precis! Vi skrattade gott åt det. Och sedan skulle Josh hämta sina fyra barn, som var med i Kanada. Jag skulle hämta mina tre barn, som också var i Kanada. Man bara: ”Ja, vad ska du säga till dina barn när du kommer hem? Vad har du gjort i dag på jobbet, pappa?”
– Det är ju så jävla absurt. Du sitter i en jävla leksaksubåt och skjuter folk för att det finns ett killer monster utanför. Det är så absurt, men så otroligt kul.
Alexander Karim om sin nästa serie – med J.K. Simmons
Innan vi är klara, så hoppas jag såklart att det dyker upp någonting mer vi kan se dig i här inom inte alltför lång tid. Finns det något i närtid?
– Ja, men det gör det. Jag gjorde precis eftersynk för nästa serie.
Är det någon svensk eller utländsk produktion?
– Nej, det är en utländsk. Det är en serie med J.K. Simmons och Anna Kendrick. Sedan han från… ”Outlander”, Sam Heughan också!
Det är inga dåliga namn!
– Nej, verkligen inte. Det är ett actiondrama som heter ”Embassy”, där jag spelar J.K. Simmons man. Väldigt, väldigt kul att spela in.
Vet du när den kommer ut? Är det något som är bekräftat där?
– Jag hörde det nu på eftersynken. Jag var där i förrgår. De sa… något som jag är lite osäker på om jag får avslöja? Men jag tror i alla fall att den kommer i början av nästa år!
Det ser vi fram emot. Om Mackenzie Davis är en av mina favoriter på den kvinnliga sidan så är Simmons skådespel i ”Whiplash” bland de bästa grejerna någonsin!
– Att få gå fram till J.K. Jag kallar honom J.K. bara. Så gör man, haha! Det är så vi jobbar. Att få göra en scen med honom… han är verkligen världens finaste medspelare. Man kan inte få en bättre medspelare än J.K. Simmons. Han är så jävla snäll och generös. Fin och mjuk. Underbar.
– Att få gå fram till honom efter en tagning och säga: ”J.K., var jag för snabb eller långsam”? Du vet, ”Whiplash”-citatet.
Ja! Önskar att jag hade kunnat göra det samma…
– Han bara svarade: ”I’ve heard that one before”. Och jag bara: ”Fan också”! Men väldigt kul ändå. Att få slänga hans eget citat i ansiktet på honom sådär!
Hela miniserien ”Below” finns nu att streama hos Netflix.
Läs också: 17 miljoner har sett Netflix nya monsterthriller – med svensk skådis i rollistan
Läs också: 10 tv-serier som alla kommer snacka om i oktober
