Regissören Elegance Brattons historiska kriminalthriller tar oss till Mississippi 1966, mitt i ett USA fortfarande färgat av Jim Crow-systemet, Ku Klux Klan och våldet mot medborgarrättsaktivister.
En ung svart FBI-agent, spelad av Yahya Abdul-Mateen II, skickas söderut för att utreda mordet på en medborgarrättsledare. Det minst sagt speciella greppet är att han måste samarbeta med Gregory Scarpa, en ökänd maffiatorped, spelad av Mark Wahlberg med lösnäsa. Filmen är inspirerad av verkliga händelser och Scarpas högst ovanliga koppling till FBI.
Läs bara den beskrivningen en gång till. Hur kan det här inte bli en kanonfilm?
Det är i alla fall inte skådespelarnas fel. Wahlberg har en roll som passar honom otroligt bra, medan Abdul-Mateen II återigen visar vilken närvaro han har framför kameran. Runt dem hittar vi dessutom en närmast löjligt stark ensemble med Nicole Beharie, Josh Lucas, Ethan Embry, David Strathairn och inte minst Giancarlo Esposito. Den sistnämnde spelar medborgarrättsaktivisten Vernon Dahmer.
Problemet ligger någon helt annanstans. Bratton har ett explosivt material att arbeta med, men presenterar det alltför ofta som ett konventionellt Hollywooddrama.
Där historien borde få göra oss rasande, rädda eller obekväma på egen hand talar filmen om för oss vad vi ska känna. Nu ska vi chockeras. Nu ska vi provoceras. Nu ska vi förstå allvaret. Därmed försvinner paradoxalt nog en del av kraften. Tyvärr.
Det är svårt att inte tänka på Alan Parkers ”Mississippi brinner” från 1988. Även den filmen kunde kritiseras för hur den behandlade historiska händelser, men rent filmiskt hade den en svettig, smutsig och hotfull atmosfär som gjorde Mississippi till mer än bara en plats där handlingen utspelade sig. Det kändes som om ondskan satt i väggarna, och det fanns till och med en otroligt minnesvärd scen där en afroamerikansk FBI-agent kidnappade en rasistisk borgmästare. (Den scenen ensam är bättre än hela den här filmen.)
”By Any Means” saknar just den där chockkänslan, och det är väldigt märkligt. De borde definitivt ha valt en mer erfaren regissör. Till och med musikvalet, med en jazzig trumpet som tar allt fokus, känns halvfärdigt.
Det är otroligt trist, för med en modigare visuell stil och en mindre förutsägbar regi hade det här kunnat bli en ny klassiker som ”Mississippi brinner”. Historien har verkligen allt: rasism, segregation, organiserad brottslighet, FBI, politisk korruption, medborgarrättskamp och ett absurt samarbete mellan människor som under normala omständigheter aldrig skulle ha stått på samma sida.
Lite intressant trivia är att filmen bygger på manusprojektet ”CI-34”, som dök upp på Hollywoods Black List år 2018. Sterling K. Brown var ursprungligen tilltänkt rollen som FBI-agenten innan Yahya Abdul-Mateen II tog över, och Mark Wahlberg är även producent.
Så för att fatta mig kort: Historien finns där. Skådespelarna finns där. Tematiken finns där. Konflikten finns definitivt där. Men filmen hittar aldrig den filmiska nerv som materialet verkligen förtjänar, och det är väldigt trist.
Petter Aagaard (MovieZine.no)
Snabbfakta: ”By Any Means”
- Regi: Elegance Bratton
- Skådespelare: Yahya Abdul-Mateen II, Mark Wahlberg, Nicole Beharie, Josh Lucas, Giancarlo Esposito, David Strathairn, Ethan Embry, LisaGay Hamilton
- Genre: Kriminalthriller
- Speltid: 106 minuter
- Svensk biopremiär: 11 september 2026
- Tillåten från: 15 år
- Betyg: 3 av 5
