Igår var det premiär för Paul Schraders nya film ”The Basics of Philosophy” och det måste vara den värsta filmen jag sett på flera år!
Filmen följer en tillknäppt filosofiprofessor vars välordnade tillvaro krackelerar när en person från hans mörka förflutna plötsligt dyker upp. Om professorns hemligheter avslöjas kan hela hans karriär förstöras.
Teman som undertryckt sexualitet och moraliskt förfall avlöser varandra. Schrader försöker desperat väva in djupa existentiella frågor om skuld och förlåtelse, men resultatet är inget annat än en pannkaka.
Under den senaste tiden har regissören i mina ögon tappat stinget helt. Hans filmer känns ofta smärtsamt överkonstruerade och styltiga. Vi såg det i ”Master Gardener” (2022) för några år sedan och vi såg det i den oengagerande och allmänt tråkiga ”Oh, Canada” (2024). Därför hade jag redan sänkt ribban rejält inför visningen här i Venedig.
Men trots mina minimala förväntningar lyckas filmen göra mig extremt besviken och smått frustrerad.
Känns som en slarvig skolfilm
Det märks tidigt att dialogen är onaturligt skriven och skådespeleriet håller tyvärr inte måttet. Många scener består bara av stela samtal där replikerna är övertydliga, förklarande och helt saknar undertext.
Vi tvingas följa professorns stela vardag med långrandiga föreläsningar, och inte blir det bättre av det rent tekniska; fotot och ljussättningen känns amatörmässiga. Vissa utsnitt och kameravinklar verkar enbart valda för att sticka ut, utan att faktiskt fylla någon som helst funktion för berättelsen.
Till detta läggs en överdådig musikmatta som försöker tvinga fram känslor som bilderna misslyckas med att förmedla. När tillbakablickarna dessutom görs i klassiskt svartvitt med överexponerade bilder blir det parodiskt. Det hela känns väldigt ofta som en slarvig skolfilm på amatörnivå.
I en scen dyker till exempel Karl Glusman upp utklädd till 1600-talsfilosofen Spinoza i en billig peruk som ser ut att vara köpt på Buttericks. Det är provocerande dåligt och stundtals rent ut sagt skrattretande.
Det här är definitivt en av de sämsta filmerna jag har sett på väldigt länge. Så vad ni än gör: undvik den här rullen och slösa inte 1,5 timme av era liv på denna smörja!
Tack för mig.
Läs också: Saoirse Ronan regidebuterar i Venedig: ”En ny filmskapare att hålla ögonen på”