Postapokalyptiska skildringar verkar ha en ständig plats i populärkulturen. Tanken på en värld efter en annalkande kollaps väcker helt enkelt fantasin hos många generationer.
Även om det finns mycket bra, kan det dock bli lite tjatigt med folk i slitna kläder som vandrar runt i tomma städer i jakt på provision.
Då och då kommer det dock något som sticker ut i genren. Tyska ”City of Blood” är en tv-serie som verkligen gör det, med en unik och spännande premiss.
Svettiga politiker och blod på svarta marknaden
”City of Blood” utspelar sig i Berlin i en nära framtid. Världen är drabbad av höga temperaturer till följd av klimatförändringar, vilket fått civilisationen att rasa. I spillrorna gör de som överlevt vad de kan, samtidigt som de ekonomiska klyftorna från tiden innan finns kvar.
Här möter vi systrarna Bea (Lea Drinda) och Phoebe (Soma Pysall), som separerades för 15 år sedan. Den yngre systern Bea som är kroniskt sjuk togs hand om av politiker, medan Phoebe fått försöka överleva på Berlins hårda gator. Av olika anledningar möts de igen, men kanske inte under de bästa förutsättningarna.
När tv-serien börjar pågår en hård kampanj inför valet av en ny förbundskansler. En stor fråga rör den kritiserade kupolen som byggts över delar av staden, där de mest privilegierade bor, skyddade mot den farliga solen. På gatorna pågår samtidigt svarthandel av blod.
Har du lyckats gissa vad serien egentligen handlar om? Jo, det är nämligen vampyrer som styr i skuggorna, som sakta men säkert slingrar sig in i politiken.
Premissen är unik och fungerar lysande. Soppan av den svettiga postapokalyptiska stämningen, de politiska inslagen blandat med en oväntad dos karismatiska vampyrer fungerar förvånansvärt bra. Det borde inte fungera, men det gör det.
Fint systerskap och obehagliga vampyrer
En av de starkaste anledningarna till att titta på ”City of Blood” är relationen mellan de två systrarna. Det är fint att se hur de kommer närmare varandra i allt det mörka, från Phoebes avsky och avundsjuka till Beas nyfikna vilja att hitta tillbaka till sin storasyster.
Jag kan väl tycka att Soma Pysalls skådespel är en aning träigt och sådär typiskt ”jag är ung och svår”-aktigt, men det fungerar. Lea Drinda är däremot strålande som den yngre Bea, med sitt envisa mod.
Jördis Triebel (”Dark”) gör även ett bra jobb som politikern Laura och adoptivmamman till Bea, som har svårt att balansera de båda rollerna.
Lika starkt lyser även ensemblen av vampyrer. Så fort Franz Hartwig (även han med i ”Dark”) kommer in känner man ”han måste vara en vampyr”, med sin kalla blick och karisma. Vi har även Lars Eidinger som Zeno, den oförutsägbara och rebelliska sonen till vampyrernas ledare (Jenny Schily) – som utsöndrar både obehag och charm i varje bildruta.
Jag tycker även att ”City of Blood” är en väldigt snygg produktion. Det är en alldeles lagom postapokalyps som presenteras, där staden visserligen är i spillror, men folk har fortfarande mobiltelefoner och en del infrastruktur finns kvar. Det är även stundtals riktigt blodigt och otäckt, så klart när vampyrerna är sugna på den röda kroppsvätskan.
En annorlunda vampyrserie
”City of Blood” är en riktigt spännande thriller som känns egen på många sätt. Den unika premissen med vampyrer i ett stekhett postapokalyptiskt och politiskt Berlin fungerar verkligen. Det tillsammans med flera riktigt bra skådespelarinsatser och en snygg produktion är det svårt att inte rekommendera den här till alla som gillar postapokalyps och vampyrer.
De ganska traditionella vampyrerna med sitt både karismatiska yttre och beteende blir även en stark kontrast mot den ruinerade staden och de kämpande invånarna. Tv-serien är visserligen löst baserat på serieromanen ”Berlinoir”, men det gör den inte mindre kreativ.
Snabbfakta om ”City of Blood”
Skapad av: Philipp Kadelbach, Elena Lyubarskaya
Medverkande: Lea Drinda, Soma Pysall, Franz Hartwig, Lars Eidinger
Genre: Thriller
Längd: 8 avsnitt
Premiär: 16 september
Visas på: Disney+
Betyg: 4 av 5
Läs också: 8 helt nya tv-serier i september – perfekta för höstens mörker!
Läs också: Det är omöjligt att sluta spela ”The Blood of Dawnwalker” – trots tekniska brister
