Recension: Pressure (2026)

Skådespelarna lyfter oväntat sevärd krigsfilm – om väder

I slutändan är det ändå Andrew Scotts effektivt lågmälda men intensiva porträtt som förblir filmens stora styrka, skriver Andreas Samuelson om ”Pressure”.

Publicerad:

Om du trodde att höstens och vinterns säsong av (ofta verklighetsbaserade) Oscarsfilmer skulle sakna en biografi kopplad till andra världskriget, så trodde du fel. Här handlar det däremot mindre om våldet och skräcken i själva kriget och mer om – väderprognoser.

Filmen utspelar sig under de avgörande 72 timmarna före D-dagen, det vill säga landstigningen i Normandie 1944. Vår huvudperson är den skotske meteorologen James Stagg (Andrew Scott), som får det otacksamma uppdraget att förutsäga vädret inför de allierades invasion.

Problemet är att prognoserna pekar på mycket osäkra och potentiellt katastrofala väderförhållanden. Stagg hamnar därför i konflikt med främst överbefälhavaren (och blivande presidenten) Dwight D. Eisenhower (Brendan Fraser), som måste avgöra om invasionen ska genomföras eller skjutas upp.

Mer kammardrama än traditionell krigsfilm

Det är alltså inte någon traditionell krigsfilm vi pratar om här, utan snarare ett kammardrama där kartor, väderprognoser och militära diskussioner får ersätta kulor och explosioner.

Medan det kan låta tämligen ointressant eller till och med tråkigt att lyssna på meteorologer tjafsa om väder lyckas denna titt bakom militärkulisserna ändå upprätthålla intresset lagom länge.

Det ska den australiske regissören och manusförfattaren Anthony Maras (”Hotel Mumbai”) och medförfattaren David Haig ha beröm för.

Inte nog med att de har skapat ett imponerande hantverk och skickligt byggt upp historien. Detta är Maras andra långfilm och teaterveteranen Haigs (mer känd som skådespelare från bland annat ”Fyra bröllop och en begravning”) första långfilmsmanus.

Lite tunt och repetitivt

Med det sagt är det fortfarande ett relativt tunt upplägg för filmens 100 minuter, och det blir aningen repetitivt med fram- och tillbakagången mellan Staggs påståenden och de övrigas hoppfullhet (och naivitet).

Den största motståndaren är Irving P. Krick (Chris Messina, ”Julie & Julia”, ”Argo”), en kaxig överste från det amerikanska arméflygvapnet. Här finns några antydningar om amerikanernas karismatiska överlägsenhet i jämförelse med de stela britterna. Men det övergår mest i tjafs mellan Stagg och Krick.

I övrigt är det ju Eisenhower som är filmens stora antagonist, den mäktige ledaren som är avgörande för Staggs försök att bevisa sina teorier. Så snart man har accepterat Fraser i rollen – varken utseende eller röst passar egentligen – så funkar han fint.

Fint att se Fraser som Eisenhower

Eisenhower är dock betydligt mer traditionellt porträtterad än den mer intressanta Stagg. Men det fortsätter att vara befriande att se Fraser utforska mer seriösa och dramatiska roller under sina comeback-år.

Här finns även pålitligt sevärda birollsaktörer som Kerry Condon (”The Banshees of Inisherin”), som Eisenhowers empatiska privata sekreterare Kay Summersby, och Damian Lewis (”Homeland”), som den fräcke brittiske armégeneralen Bernard Montgomery.

Filmen tar sig an ett klurigt men inte omöjligt uppdrag – att skapa spänning av konversationerna i maktens krigskorridorer. Det som på pappret låter dödstrist kan med rätt attityd bli både fängslande och underhållande. Det såg vi inte minst i svenska, fantastiska ”Den svenska länken”.

Och duon Maras & Haig är inte helt ute och cyklar. På något sätt lyckas de göra en oväntat effektiv, liten thriller om väder. Jag kan inte minnas att jag sett något till synes så odramatiskt som väderprognoser verka genuint spännande.

Men med sin relativt korta speltid (inte minst för genren historia och krig) känns den längre än den är. Det blir stundtals lite väl pratigt, stelt och konventionellt, med en risk för att bli sövande. Historien kämpar aningen med att bära en hel långfilm med det lite torra materialet.

I slutändan är det ändå Andrew Scotts effektivt lågmälda men intensiva porträtt av Stagg som förblir filmens stora styrka. Han balanserar briljant Staggs förmåga att undvika känslor i sin professionella roll, inte minst i en telefonscen där han tar emot tragiska besked mitt i en viktig konversation.

En potentiellt prisvärd insats som både lyfter och kanske till och med räddar detta stycke krigshistoria. Det borde kunna innebära några större prisnomineringar för Scott, som snuvades helt på underskattade ”All of Us Strangers”.


Snabbfakta: ”Pressure”

Regi: Anthony Maras
Skådespelare: Andrew Scott, Brendan Fraser, Kerry Condon, Chris Messina, Damian Lewis
Genre: Krig, drama, biografi
Speltid: 100 minuter
Svensk biopremiär: 18 september 2026
MovieZines betyg: 3/5

Youtube video