Tanken med en specialskriven temalåt till en film är att sammanfatta hela upplevelsen i känsla och text. Få låtar gör det lika bra som ”9 to 5”. Rytmen känns som framhamrad på en skrivmaskin. Texten beskriver träffsäkert hur man arbetar bort sitt liv, men aldrig blir mer än ett trappsteg för chefen att trampa på uppåt i karriären. Dolly Partons sånginsats gjorde med rätta låten ikonisk.
Lika mycket bett som när hon sjunger har Dolly som skådespelerska i rollen som Doralee. Hon är en av kvinnorna anställda på ett kontor där den sexistiske chefen Franklin (Dabney Coleman) styr. Bakom ett av skrivborden finns också Violet (Lily Tomlin). Berättelsen börjar när hemmafrun Judy (Jane Fonda) börjar jobba där naivt ovetande om kvinnors situation i arbetslivet.
Skådespelarnas film
Tre olika personligheter hittar varandra förenade av hatet mot sin chef. Doralee är den ständigt glada och positiva som samtidigt frustreras av Franklins ständiga sexuella inviter. Violet är bitter och trött på att hennes förslag som kan effektivisera företaget ignoreras på grund av hennes kön. Den timida Judy kämpar med alla nya intryck. Vänskapen skildras med sprudlande värme som får mig att le filmen igenom.
Det här är skådespelarnas film. Precis som de karaktärer som de spelar så verkar trion i centrum synka perfekt med varandra och deras samspel skapar underverk. Parton kombinerar oemotståndlig charm med jävlaranamma. Tomlin spottar ut sig sarkasmer som alltid träffar mitt i prick. Fonda spelar ur hjärtat och får oss att känna det. Coleman håller inte tillbaka när han tar fram sitt inre svin.
Humor av alla sorter
Budskapet går i första hand i manuset och kängorna mot orättvisorna är välriktade. Man blir som publik ofta genuint förbannad och i vissa scener så blir Franklins beteende rejält obehagligt. Allt detta får oss att heja på och sympatisera ännu mer med de kvinnor vi följer. Att göra en rolig film på allvarligt tema utan att skämta bort allvaret kräver begåvning och den finns här.
Humor av alla sorter samsas under samma tak och det fungerar överlag väldigt bra. Satiren är dräpande och tankeväckande. Den varma underfundigheten i dialogen håller fokuset på människorna, vilket är viktigt i en såhär karaktärsdriven film. Mer fysiskt dråpliga roligheter dyker upp då och då, men endast i en liten sektion på runt en kvart så spårar de ur mer än filmen mår bra av.
Tempot är rappt och enormt medryckande. Dock stressas inget av det viktiga som fiimen vill säga eller någon av de humoristiska poängerna bort. Detsamma gäller känslan i vännernas många samtal. Vi får underhållning av hög klass som inte tappar greppet om publiken en enda sekund. Den där sköna känslan av klassiker finns med hela vägen.
Det kaxigt glada humöret matchas perfekt av en visuell ton som inte har några skuggor eller mörka nyanser på färgskalan. Det känns 80-tal på bästa sätt i sin stilrenhet. När kvinnorna får varsin drömsekvens så släpps kreativiteten fri och resultatet blir en bländande kavalkad av filmiska tricks och för dem individuella stilar.
”9 till 5” är lika smart som den är rolig. Den är också inspiration till kvinnor som vägrar att rätta sig efter hur de blir tillsagda att vara eller acceptera ojämlikhet mellan könen. Därför känns den viktig.
Snabbfakta 9 till 5
Regi: Colin Higgins
Skådespelare: Jane Fonda, Dolly Parton, Lily Tomlin, Dabney Coleman, Sterling Hayden
Genre: Komedi
Speltid: 1 timme 50 minuter
Finns på: SVT Play (till 25 nov)
Biopremiär: 20 februari 1981
MovieZines betyg: 4 / 5