I dagens spelklimat händer det allt oftare att ett spel får dålig publicitet långt innan ens recensionerna har publicerats. Trots att förväntningarna på förhand verkade bra.
Utvecklarna Insomniac Games har levererat flera bra spel om ”Spider-Man”, så varför skulle de inte lyckas med ett om Wolverine?
Arga spelare har kritiserat allt från ”fula” kvinnliga karaktärer till att det är allt för linjärt. Med ett snittbetyg på 77 av 100, har många dödsdömt det som ett av årets sämsta spel.
Fånigt, tycker jag. Efter att ha spelat ”Marvel’s Wolverine” måste jag säga att jag inte riktigt förstår vart ramaskriet kommer från. Det här är ett riktigt bra actionspel och ett bra Marvel-spel.
En annorlunda och mer sårbar Wolverine
”Marvel’s Wolverine” utspelar sig i samma universum som ”Marvel’s Spider-Man”-spelen. Det bjuder alltså på en annorlunda Logan än den vi sett med Hugh Jackman i över 25 år.
När spelet börjar går han tillbaka till sitt gamla Team X, som är något av en föregångare till X-Men. En viss Bolivar Trask (spelad av Peter Dinklage i ”X-Men: Days of Future Past”) har kidnappat mutanter, vilket gänget så klart måste stoppa. Samtidigt letar han efter svar på sitt suddiga förflutna, då han lider av minnesförlust.
Det är en välskriven Wolverine vi får träffa här, som känns mer sårbar än tidigare versioner. Visst finns det en hård yta och blodet sprutar åt både höger och vänster, men det märks tidigt att det är en mutant som går och bär på många komplicerade känslor.
Det är en påkostad blockbuster med både stora explosioner och starka känslor, som fungerar riktigt bra. Det är ärligt talat mycket bättre än ”Marvel’s Spider-Man 2” på den fronten, som var väldigt rörigt. Redan under den första intensiva timmen etableras insatserna, ett bra karaktärsgalleri, humor och hjärta.
Det tenderar att bli lite sådär MCU-putslustigt där skämten inte alltid landar, men för det mesta är det en bra balans.
En blodig och linjär actionfest
Till skillnad från ”Marvel’s Spider-Man” har det här ingen öppen värld och knappt några sidouppdrag. Det här är en väldigt linjär resa, där du ofta följer en väldigt rak väg och hugger ner mängder med fiender.
Jag kan förstå att man inte tycker om det, men ibland är det härligt att bara få följa med på en påkostad och spännande berg- och dalbana till spel. Som i ”The Last of Us”, ”God of War” och andra älskade spel från de senaste åren.
Visst, spelet kanske håller din hand lite väl mycket ibland och det finns sällan någon tvekan vart man ska ta vägen. Du kan uppgradera Wolverine, men det är inte speciellt djupt. Striderna är snygga och jag känner mig häftig, men det blir lite tjatigt ibland – när det inte finns så mycket annat att göra.
Trots det fungerar det. Alla spel måste inte ha galet djupa spelsystem, en enorm öppen värld och fler sidouppdrag än vad man har tid för. ”Marvel’s Wolverine” gör inget revolutionerande, men välgjort är det.
Ett gediget Marvel-spel
”Marvel’s Wolverine” når kanske aldrig samma höga nivåer som spelen om Spider-Man och det är något av det mest linjära jag spelat på länge. Det gör det dock inte till ett dåligt spel. Tvärtom.
Ibland kan jag sakna den här typen av spel, som helt enkelt bara vill leverera en spännande och välskriven blockbuster-upplevelse med en början, mitt och ett slut. Det är exakt vad det här erbjuder.
”Marvel’s Wolverine”
Genre: Action
Plattform: PS5
Utvecklare: Insomniac Games
Utgivare: Sony Interactive Entertainment
Släpps: Ute nu
Läs också: Imorgon släpps blodiga ”Wolverine” – men kritikerna är långt ifrån överens
Läs också: Glöm ”Wolverine” – de 10 bästa superhjältespelen har korats