Under årets sommarbio visas ”10 orsaker att hata dig”. Om du hatar mer än älskar har MovieZines Anna Hedlin summerat varför du ska ge den här 90-talspärlan en chans.

En ensam, rymdälskande pojke finner både vänskap och förståelse när hans högsta dröm plötsligt uppfylls. Disney och Pixar har fått till en riktig stjärnsmäll med sitt senaste äventyr, som glittrar av himmelsk animation.

En familjevänlig Guy Ritchie-film, kan det verkligen funka? Trots mindre blod och vårdat språk är det ändå äventyr för glatta livet när Natalie Portman och John Krasinski letar efter ungdomens källa. Den fartfyllda jakten är proppad med ögongodis som är ett rent nöje att se.

Lilo och Stitch är tillbaka! Disneys senaste remake har mycket som är likt originalet, där miljö och personkemi mellan systrarna är på topp. Humorn är dessvärre ganska oengagerad, vilket i slutändan ger en familjevänlig mysrulle – men inte mer.

Med ”Det andra offret” bjuder Danmark på ett nervigt och starkt sjukhusdrama med strålande rolltolkningar. Inte ett öga lämnas torrt i denna gripande berättelse om mänsklighet och sorg.

Jason Statham är den före detta elitsoldaten som försöker leva ett normalt liv, när våldet knackar på igen. Under knappa två timmar får han flexa muskler och vapen, vilket ger en stabil men enkel popcornrulle att avnjuta för actionfantasten.

En imponerande Rachel Zegler som Snövit i en annars halvljummen CGI-kompott räddar Disneys senaste återupplivning. Med käcka sånger och sagostämning är det en solklar film för barnen, dock har inte vuxna mycket att hämta här.

Verkligheten överträffar dikten när en engelsklärare blir vän med en räddad pingvin i 70-talets Argentina. Tyvärr är temperaturen på konstant sparlåga, vilket gör att varken hjärta eller smärta kommer fram som det borde.

Robert Pattinson leder vägen i en humoristisk dystopi där samtidskritiken är tydlig, och budskapet om vikten av medmänsklighet likaså. Bong Joon Ho når inte upp till samma nivå som mästerverket ”Parasit”, men bjuder ändå på en minnesvärd och underhållande sci-fi.

RECENSION. Brasiliens militärdiktatur höll dess innevånare i ett skräckgrepp under lång tid, och gav långtgående konsekvenser för individer och familjer. Oscarsnominerade Fernanda Torres gör ett mästerligt porträtt av människorättskämpen Eunice Paivo i detta verklighetsbaserade drama.

RECENSION. Mike Leigh är tillbaka, med mänskliga relationer grundade i medelklasslivet i London. En strålande Marianne Jean-Baptiste i huvudrollen lyfter detta drama om mänskliga relationer och psykisk ohälsa, som i övrigt saknar tillräcklig struktur för att hamna på topp.

RECENSION. Efter att ha följt den välmenande men klumpige lille björnens äventyr i London i de första två filmerna, är det nu dags att gå tillbaka till Paddingtons rötter och resa till mörkaste Peru. Myskänslan och det välmenande budskapet funkar fint tredje gången om, men hade mått bra av lite mer humor.

Dags att blicka framåt för att se vad 2025 har att erbjuda i filmväg. Givetvis hämtar filmskaparna ofta inspiration i litteraturens värld till sina kommande projekt, och här listar vi tio filmatiseringar att se fram emot.

RECENSION. Den oortodoxe LA-snuten Big Nick är tillbaka, och det är mästertjuven Donnie med. Den här gången gäller det massor av diamanter och en utstuderad kupp, men tyvärr är berättelsen så onödigt trasslig och full av luckor, medan karaktärerna är så oerhört platta, att inte ens en intrikat heist blir intressant.

RECENSION. Den ursprunglige lejonkungen Mufasa har fått en egen film, där vi får veta allt om hans uppväxt och den resa som ledde honom till att bli kung. Trots vackra animationer och stora ambitioner från Oscarsvinnande regissören Barry Jenkins blir filmen dock aldrig mer än okej.

RECENSION. Camilla Läckbergs bebishjälte flyger äntligen in på bioduken, och kommer göra lika stor succé där som han tidigare har gjort i bokhandeln. Med ett välarbetat manus och duktiga röstskådespelare blir filmen om Super-Charlie precis lagom bra för att passa hela familjen.

RECENSION. Jönssonligan är tillbaka, tajmade och klara in i minsta detalj. Och även om det inte är den ursprungliga rollbesättningen längre så sitter känslan av Jönssonligan som en smäck. Eller som en basker, snarare.