Sing Sing är ett ökänt högriskfängelse i delstaten New York. Där befinner sig många livstidsdömda män, med liten eller ingen framtidstro kring att de någonsin ska se andra utsikter än de flagnade betongväggarna som ständigt omger dem.
Långt där borta på andra sidan Hudsonfloden kan de se storstaden New York med dess puls, liv och frihet. Själva sitter de där de sitter. Men en liten grupp intagna är delaktiga i ett projekt som kallas RTA, rehabilitation through the arts, eller rehabilitering genom konsterna.
Projektet låter deltagarna sätta upp valfria pjäser, komplett med att skapa dekor, manus, och allt som kan tänkas behövas. Det finns inte mycket pengar till detta, men med kartong, plast och färg kan man komma långt.
Interna förändringar
En självklar figur inom RTA är Divine G (Colman Domingo), en intagen som avtjänar livstidsstraff för mord. Ett mord han säger sig inte ha begått. G är inte bara djupt delaktig i RTA, han är också som ett slags mentor åt många av de andra fångarna, då han alltid finns där med stöd, hjälp och öppna armar.
När det är dags för nästa uppsättning i teatergruppen kommer den nya medlemmen Divine Eye (Clarence Maclin) in i gänget. Han för med sig både nya vindar och mycket inneboende ilska mot systemet, världen och kanske mest av allt sig själv.
Namnet Sing Sing kommer från platsens ursprungliga bosättare, stammen Wapping. Deras term sinck sinck betyder ‘sten på sten’, vilket är passande inte bara för ett fängelse, utan även för att beskriva det inre tryck som många av de intagna upplever innanför dess murar.
Männen som avtjänar sina straff upplever inte mycket i form av förändring. I alla fall inte till det bättre. Men för deltagarna i RTA är det annorlunda. Tiden de tillbringar med övningar, samtal och repetitioner ger dem möjligheter att blicka inåt och ta vara på känslor som de många gånger inte visste att de fanns där.
Mycket av tiden i fängelset går annars åt till att inte känna, inte vara sig själv och inte tänka framåt. Men i teatergruppen kan männen uppleva något som liknar lycka igen, om så bara för en liten stund. “Vi är här för att bli människor igen”, som en av deltagarna (Sean Johnson) så sant uttrycker det.
Att våga känna
Men allt är inte en dans på rosor. Att hoppas för mycket, att prata om livet före, utanför, kanske rent av efter känns farligt. Vågar man verkligen hoppas på att komma ut? Tänk om det inte händer, vad gör man av hoppet då?
De flesta rollerna görs av före detta fångar, och tillika deltagare i RTA. De spelar helt enkelt sig själva från den delen av deras liv då de avtjänade straff för sina brott, och det märks. De här männen medför en verklig tyngd och realism till sina roller, på en nivå som vore väldigt svår för en grupp skådespelare att nå.
Med det sagt står en prisbelönt skådespelare i huvudrollen, som själv inte är en gammal fånge. Men Colman Domingos förmåga sträcker sig milsvid, och han formligen strålar i rollen som G. Han flankeras av ett fåtal övriga aktörer, som alla håller genomgående hög standard, men majoriteten av rollerna fylls som sagt av starka alumner från verklighetens teaterprojekt.
Samspelet mellan männen och deras stundtals nakna levererande av smärtsamma sanningar lämnar mig mer än en gång med tårar i ögonen. Precis som den här verklighetsbaserade berättelsen så känsligt illustrerar, så lever människan så oerhört gärna för hoppet. Och hoppet om rättvisa för Divine G kämpar envist på under filmens gång, det slutgiltiga beviset för att filmens budskap med själ och hjärta hittat rätt.
Snabbfakta: Sing Sing
Regi: Greg Kwedar
Skådespelare: Colman Domingo, Clarence Maclin, Sean San Jose
Genre: Drama
Speltid: 107 minuter
Svensk premiär: 1 september 2025
Finns på: SF Anytime
MovieZines betyg: 4/5