Att dramatisera en välkänd person är i sig svårt. Att dramatisera en välkänd artist på kortare speltid för en bioduk är svårare. Men att göra det med en så global artist och komplex person som Michael Jackson är ett ännu svårare uppdrag att ta sig an, speciellt om en vill att det ska bli bra.
Som ett stort fan har jag försökt hålla lagom förväntningar och samtidigt vara medveten som filmentusiast att verkliga historier ibland tvingas anpassas för dramaturgins skull.
Läs också: Rekordstart i Sverige: 2,2 miljoner kronor för “Michael” på en dag
Det har dessutom gjorts halvdana försök genom åren att försöka porträttera mannen bakom musiken, men som inte riktigt har lyckats och är värda att nämna. Miniserien ”The Jacksons: An American Dream” (1992) har kommit närmast i porträtteringen av familjen Jacksons resa från Gary, Indiana till de stora musikaliska framgångarna med The Jackson 5 och The Jacksons.
Men det är skillnad på en produktion för TV kontra en högbudget långfilm. Speciellt om den är producerad av Graham King, mannen bakom den framgångsrika Queen-biopicen ”Bohemian Rhapsody”. Oavsett vad en tycker om den filmen så förstår en att ambitionen är att nå en minst lika stor publik med denna om inte mer.
Jaafar Jackson får popkungen att återuppstå
Likt i miniserien finns det flera personer från familjen Jackson involverade även i detta projektet, framför allt för att verkligen försöka fånga essensen av Michael Jackson.
Och det är just det som brorsonen Jaafar Jackson lyckas med. I sin skådespelardebut har han gjort arbetet som krävs för att övertyga om att han är den enda som kan ta sig an rollen.
Hans röst, kroppsspråk och agerande är väldigt trovärdigt. Han lyckas återskapa flera ikoniska ögonblick som Motowns jubileumsshow där ”Billie Jean” fick världen att förundras och debuten av moonwalken var kronan på verket.
Men han lyckas också förmedla de mer privata ensamma stunderna och reflektionerna bakom rampljuset. Affirmationerna och manifestationerna som både sägs och skrivs ned. Den stora inspirationen ifrån bland annat James Brown, Charlie Chaplin och fiktionens Peter Pan. Dedikationen över att bli den främsta och bästa.
Även hans lekfulla unga personlighet, ödmjukhet och givmildhet. Det känns som att filmens poäng och styrka ligger just i att fånga Michaels personlighet. Som ett fan känner en igen sig och det är glädjande.
Det är svårt att inte heller bli berörd av kostnaden för den stora framgången som det isolerade privatlivet han tvingades leva. Incidenten under en reklaminspelning för Pepsi känns extra påtaglig då en vet hur brännskadan tog Michaels liv i en annan riktning med medicinering som följde han resten av livet.
Filmen ger också inblick i hudsjukdomen Vitiligo och näsoperationerna. Återigen för ökad förståelse varför Jacksons utseende förändrades genom åren, även fast verkliga triggern var en bruten näsa efter en dansrepetition. Saknaden av vänner som ledde till starkare relation till djur, där schimpansen Bubbles blev ett av flera exotiska husdjur.
Rädslan för pappan är filmens centrala konflikt
Filmens avgränsning är de tidiga åren från barnsben i The Jackson 5 till de första vuxna soloåren (1978-1984) med avrundning år 1988 under en Bad Tour-konsert. Juliano Krue Valdi fångar unga Michaels entusiasm och karisma tillsammans med bröderna.
Även rädslan för pappa Joe Jackson som är den centrala konflikten för filmen. Skådespelaren Colman Domingo gör en lysande insats och har verkligen blivit rollen. Det framgår i början hans mål att ge sina barn ett bättre liv långt ifrån arbetet på stålverket.
Hans sätt att uppfostra sina barn skapade disciplin och onekligen framgångar, men till vilken kostnad? Och problematiken när Michael vill börja gå sin egen väg som soloartist i karriären, medan Joe som även agerar manager vill att de ska hålla ihop inom familjen som The Jacksons. Möjligen att han blir väl ond i denna porträtteringen, men samtidigt ska det vara tydligt vart han står och vilken makt han hade över familjen.
Nia Long som mamma Katherine Jackson representerar den lugna men kärleksfulla kärnan i familjen, som tvingas stå tillbaka för Joe och bär likheter till Michaels emotionella sidor. En fin insats som ger uttryck i viktiga scener som inte ska underskattas.
Det är svårt att inte ryckas med i musiken
Under de musikaliska delarna är det svårt som ett fan att inte ryckas med. I musiken, dansen och återskapandet av konsertscener.
Även Michaels ljuva acapella-röst i studion både som barn och vuxen där covern ”Who’s Lovin’ You” fortfarande imponerar. Detaljer är väl återskapade i scenografi, kostym och ljudmix. De har till och med återvänt till vissa verkliga platser som familjen Jacksons bekanta Encino-hus och gatan där de spelade in musikvideon till ”Thriller”.
Jag blir imponerad av scendekoren till Motown 25 som gör att en köper ”Billie Jean”-framträdandet ännu mer. Det sprakar till särskilt under filmens sista akt där bland annat The Jacksons Victory Tour år 1984 får betydelse för handlingen.
I IMAX-salongen höjdes live-känslan ytterligare visuellt och ljudmässigt. Det kändes som att det var det närmaste man kan komma en Michael Jackson-konsert idag.
Filmen snabbspolar förbi viktiga partier
Filmens nackdelar är att den likt andra biopics fastnar i en viss mall och vissa partier under storyns avgränsning snabbspolas. Även hur det generellt poleras i storyn och inte alltid blir så djupgående.
Övergången från The Jackson 5 till The Jacksons är inte med och har helt enkelt fått stryka på foten. Michaels övriga bröders medverkan är mest i bakgrunden med knappt några repliker. Även fast det främsta fokuset inte ska ligga på dem så har de starkare personligheter i verkligheten än vad som framkommer i filmen.
Den betydande mentorn och producenten Quincy Jones, spelad av Kendrick Sampson, är bra men hade möjligen kunnat vara med i fler scener, med tanke på hur framgångsrikt deras samarbete var.
Att ”Thriller” blir det mest sålda albumet någonsin sägs i förbifarten och prisregnet på Grammy-galan är över på några sekunder. Den kreativa processen hintas det bara om i några enstaka koreografiska repetitioner, i olika musikstudios och Michaels hemmastudio.
I det fallet är dokumentärer och andra källor bättre på att berätta det. Att låtval görs av dramaturgiska skäl som ”Workin’ Day and Night” istället för ”Shake Your Body (Down to the Ground”) under en viktig konsertscen kan delvis förbises.
”Michael” är en film för fansen
Trots nackdelar så lämnade jag biosalongen glad och tacksam över det jag hade sett. Filmen gör mycket rätt trots allt och hade kunnat vara en katastrof. Regissören Antoine Fuqua med manusförfattaren John Logan har överträffat mina förväntningar med att varsamt hanterat en stor betydande del av Jacksons karriär.
Oavsett vad en tycker om artisten eller personligheten så går det inte att tvivla på vilken genomslagskraft Michael Jackson har haft genom musiken. Med delar av låtskatten som genomsyras i filmen, där inslagen av The Jackson 5 och The Jacksons inte heller ska underskattas. Det är helt klart en film för de stora fansen som även lär uppskattas hos den generella publiken.
Läs också: Flera ikoniska Michael Jackson-hits saknas i filmen – skaparna förklarar
Det är också rätt uppfriskande att filmen fokuserar mer på Jacksons musikaliska arv. Det kändes som att det var dags att återigen gå tillbaka till rötterna och påminnas om storheten och briljansen i en av världens mest framgångsrika artister och underhållare.
Om det blir en fortsättning på ”Michael” återstår att se, även om det finns en vilja och hint om det i filmens eftertexter. Att rymma en hel karriär på kort speltid kändes som en omöjlig uppgift på förhand. Det vore rimligt att nyttja möjligheten att försöka fånga de senare åren med dess svårigheter på ett nyanserat sätt bortom massmedias narrativ.
Det finns även mer musik ifrån låtkatalogen att ta del, speciellt när ”Bad”-eran knappt får vara med så mycket i denna filmen. Bland annat albumen ”Dangerous” och ”HIStory” sitter på mycket starkt material som kan göra sig bra i en uppföljare.
Tills dess får vi fortsätta ryckas med i musiken och dansstegen, det kommer i alla fall jag att göra.
Viktor Klintbom
Läs också: ”Michael” sågas av kritikerna: ”Innehåller nästan varje klyscha”
Läs också: Michael Jacksons familj svarar på kritiken: ”Publiken får bestämma”