Ingen lär ha missat ”bomben” att Val Kilmer återuppstår digitalt i en ny film. Frågorna är många: kommer det ens att fungera? Och är det en riktig rollprestation om en dator sätter ihop allt?
Diskussionen är förståeligt nog präglad av starka känslor. Men att prata om ”på riktigt” inom film är egentligen en självmotsägelse. I princip ingenting vi ser på vita duken är på riktigt; allt är fusk – från teaterblodet som stänker till kontinuitetsillusionen som skapas i klipprummet.
I samhället i stort pendlar debatten mellan teknikvurm och djup oro. Vad kommer vi att kunna skapa, och vad blir priset i form av förlorade jobb?
Filmbranschen är i bästa fall ambivalent. Men oavsett var vi står känslomässigt så är tekniken här för att stanna. Det går inte att ”stoppa” eller ”pausa” AI. Anden är ur flaskan och den går inte att peta in igen. Givetvis finns det en befogad oro för att megabolagen i Hollywood kommer att använda detta enbart för att kapa kostnader. Men det finns också en otroligt positiv kraft i utvecklingen – om vi bara vågar lyfta blicken.
Fantasins seger över budgeten
AI öppnar upp och demokratiserar själva skapandet av produkten ”film”. Inom en inte alltför avlägsen framtid kommer kreatörer från underprivilegierade skikt kunna använda sin fantasi för att prompta fram filmer. Inte bara generiskt, utan specifikt, baserat på tydligt utformade instruktioner, stillbilder eller egna illustrationer.
Nästa Christopher Nolan sitter kanske i ett pojk- eller flickrum någonstans i världen där vi minst anar det.
Detta utraderar inte konstnärskapet. Vi har alla våra husgudar att inspireras av. Se bara på Quentin Tarantino – filmälskare kan lätt peka ut hans influenser och referenser, men ingen kallar honom för en plagiator.
Det är förmågan att blanda dessa ingredienser på vårt eget unika vis som gör oss till stora konstnärer.
Låt oss ta kommandot över verktygen
Jag älskar mitt jobb som skådespelare och historieberättare. Jag är en drömmare, men jag är ingen struts som stoppar huvudet i sanden. Hur mycket vi än älskar det traditionella hantverket, kan vi inte kräva att världen stannar upp för att bevara våra gamla arbetsmetoder.
Vi gör film för en publik som förväntar sig att bli underhållen. De bryr sig sällan om ifall illusionen är skapad analogt eller digitalt.
Därför måste vi ändra riktning på debatten. I stället för att se AI uteslutande som ett hot som ska begränsas och bekämpas, måste vi prata om hur vi kan utnyttja kraften i den. AI kommer till exempel låta oss skapa visuella effekter och scener som tidigare varit omöjliga, för farliga eller helt enkelt för dyra att genomföra praktiskt.
Låt oss ta kommandot, experimentera med de nya verktygen och göra AI till vår medskapare. Tekniken vinner alltid, och den går bara åt ett håll – framåt.
Så, kollegor och filmälskare där ute – hur går era tankar kring AI? Är det något som mest skrämmer, eller ser ni de nya möjligheterna för filmen?
Framtiden är här. Låt oss forma den tillsammans, i stället för att låta den springa ifrån oss.
Christian Magdu
Skådespelare och filmskapare