OBS: Den här artikeln spoilar slutet av andra ”Kastanjemannen”-säsongen.
Även i förra säsongen överrumplades man av upplösningen och avslöjandet om mördarens identitet. Den här gången var jag därför beredd att leta där ledtrådarna inte nödvändigtvis pekade. Jag var inne på rätt spår men ville inte tro min magkänsla och letade vidare.
Om du av någon anledning inte orkade se klart den nya säsongen, trots att den hyllats av många kritiker. Eller inte hängde med helt i svängarna när mördaren slutligen avslöjades – så finns hela slutet förklarat i den här artikeln!
Mördaren: den trygga väninnan
I näst sista avsnittet avslöjas att det är Signe, nära vän till Marie Holst, som är den skyldige. Genom hela säsongen framstår hon som ett stabilt och empatiskt stöd. Just därför blir avslöjandet så olustigt och omskakande. Det är inte bara för att hotet hela tiden har dolts bakom en fasad av omtanke, utan också för att hon som tröstat Marie efter förlusten av hennes dotter, visar sig vara samma person som mördat henne.
Ett mörkt arv från 1992
Säsongen inleds med en tillbakablick till 1992, när en barngrupp på utflykt hittar kroppen av ett annat barn. Vi får senare veta att pojken fallit offer för en ökänd pedofil och seriemördare. Bland barnen som gör upptäckten finns en ung Signe.
Senare avslöjas att hon är dotter till gärningsmannen. Arvet av våld och trauma präglar hennes fortsatta liv, som kantas av instabilitet och en uppväxt mellan HVB-hem.
Som vuxen försöker hon skapa ett normalt liv. Hon gifter sig, får två barn och utåt sett verkar hon ha byggt den trygghet hon själv saknat.
Men allt förändras när hennes man inleder en relation med Maries dotter, Emma. När sanningen kommer fram utlöses en katastrof.
Mordet som förändrar allt
I ett ögonblick av raseri råkar Signe orsaka en bilolycka som dödar både hennes make och deras barn. Det blir en avgörande brytpunkt.
Några månader senare börjar hon förfölja Emma genom videor och hotfulla meddelanden, vilket till slut leder till mord. Därefter förändras motivbilden. Det som varit personligt, präglat av svek och förlust, blir mer ideologiskt. Hon börjar se sig själv som någon som “rensar upp” efter moraliskt förfall. ”Kurragömma” tecknar inte bara ett porträtt av en mördare formad av arv och trauma utan också av en person med ett förvridet frälsarkomplex.
I hennes ögon är otrohet det yttersta brottet, eftersom det förstör kärnfamiljen. Genom sitt arbete på familjerätten får hon insyn i trasiga relationer och börjar välja ut personer hon anser ansvariga för familjers sönderfall och gör dem till sina nästa offer.
Ett brutalt slut
När Marie till slut kommer Signe på spåren kidnappar väninnan henne, binder fast henne och börjar iscensätta hennes självmord. Bland annat lämnar hon avskedsbrev till Maries två andra barn.
I seriens brutala slutuppgörelse försöker hon efter en våldsam konfrontation dränka polismannen Hess, som tagit sig till stugan där kvinnorna befinner sig. I sista stund lyckas Marie ta sig loss och hugger en kniv i nacken på Signe, som släpper taget om Hess och vänder sig om. Marie möter sin ”väns” blick och hugger henne igen. Hon hugger sin dotters förövare om och om, på samma sätt som Signe förmodat huggit Emma. Scenen gör ont att se på, men samtidigt unnar jag Marie triumfen i att äntligen kunna stoppa kvinnan som slagit sönder hennes familj.
Det är tydligt att detta är hennes sätt att få ett avslut. All sorg, skuld och vrede exploderar i det ögonblicket, och scenen blir lika mycket ett uttryck för modersinstinkt och skyddsbehov som för ren hämnd.
Men ja, hon kommer att få fängelse, men bara ett tag då hon räddat livet på en polis och troligen även flera andra.
Slutet gott. Typ.
Läs också: Nya ”Kastanjemannen”-säsongen hyllas av kritikerna: ”Får mig att kippa efter andan”
Läs också: Efter 5 års väntan: Netflix mörka krimserie är tillbaka med ruggig ny säsong
Läs också: 8 nya serier att se i maj: TV-redaktörens bästa tips
