Efter sina roller i ”Crazy Rich Asian”, ”Ocean’s Eight”, ”The Farewell”, ”Shang-Chi and the Legend of the Ten Rings” och ”Wildwood” har Awkwafina lyckats pricka in ett gäng riktigt ambitiösa titlar under de senaste åren. Och inom kort får vi se henne kliva in i både ”Jumaniji: Open World” och Arnold Schwarzeneggers ”The Man with the Bag” också.
Men först släpper hon sitt mest personliga projekt hittills, nämligen ”Awkwafina: The Unlikely Cook” hos Apple TV.
För Awkwafina, eller Nora Lum som hon egentligen heter, har restauranger alltid varit en del av familjehistorien. Hennes familj kom till USA och öppnade en egen restaurang, en resa som många invandrarfamiljer känner igen sig i. Nu vill hon själv föra arvet vidare genom att försöka skapa något liknande.
Inför premiären berättar hon för MovieZine varför det här projektet kändes så speciellt – och varför det var annorlunda att göra något som Nora Lum istället för ”Awkwafina”.
”Kändes väldigt speciellt”
I den nya Apple TV-serien får tittarna följa med när hon kastar sig in i restaurangvärlden, trots att hon knappt kan laga mat när resan börjar. Det blir en blandning av matlagningslektioner, familjehistorier och en personlig upptäcktsresa där målet är att förstå vad som egentligen krävs för att driva en restaurang.
– Jag tror att det här kommer vid en tidpunkt i mitt liv när jag är redo, eller så redo som jag kan bli. Efter att min mormor gick bort har det också blivit mer angeläget. Jag vill verkligen göra något fint för mina förfäder, henne och min familj.
Att återvända till familjens gamla restaurang har också inneburit att väcka liv i något som länge varit en avslutad del av historien.
– Det var en plats som en gång existerade, men som tillhörde en tid och en värld som inte längre finns. Ingen i familjen hade egentligen möjligheten att återskapa den. Så när vi insåg att det faktiskt kunde bli verklighet kändes det väldigt speciellt. Min familj är otroligt entusiastisk. Det är nästan som att få tillbaka en släkting.
”Det här är inte ett Awkwafina-projekt”
En av de mest speciella sakerna med serien är att Awkwafina den här gången inte spelar någon annan. Efter att ha blivit känd genom komedi och roller i filmer och tv-serier får tittarna i stället möta Nora Lum, utan någon rollfigur att gömma sig bakom.
– Jag tror faktiskt inte att det här är ett Awkwafina-projekt. Det är mer än så. Det är ganska lustigt, för jag har nog aldrig tidigare sett mig själv som en helt och hållet verklig person framför kameran.
Hon berättar att det till och med varit märkligt att se sig själv i seriens sista avsnitt, där pressen börjar bli påtaglig och hennes personlighet kommer fram på ett sätt hon inte riktigt är van vid.
– Jag blir ganska intensiv och är ungefär så där: ”Nu måste vi få det här att hända!” Jag hade aldrig sett mig själv på det sättet tidigare. Det går inte riktigt att gömma sig i sådana situationer, så jag bestämde mig för att bara visa allt. Det får bli som det blir.
Det har också inneburit att visa upp sidor som publiken kanske inte förknippar med hennes tidigare roller. Att göra misstag i köket är en sak, men att låta kamerorna fånga de mer känslomässiga ögonblicken har varit något helt annat.
– Att gråta framför kameran är otroligt sårbart. Man kan göra bort sig, vara en clown eller bli intensiv, men när man gråter blir det något helt annat. Samtidigt älskade jag människorna i teamet som var med mig, så det kändes inte lika svårt att visa de sidorna inför dem.
Maten som ett sätt att hitta hem
En annan viktig del av serien är hur maten fungerar som en länk mellan generationer och mellan människor med liknande bakgrund. För familjer som lämnat ett land bakom sig kan maten bli ett av de tydligaste sätten att hålla fast vid sitt ursprung.
– För asiatiska amerikaner, och egentligen alla amerikaner med invandrarbakgrund, kan maten vara det enda man verkligen kan spåra tillbaka till. Det är något man delar med andra människor med liknande bakgrund. Det blir ett gemensamt språk.
Hon beskriver hur ett samtal om en viss maträtt eller var man hittar den bästa versionen av något plötsligt kan skapa en gemenskap mellan människor som annars inte har särskilt mycket gemensamt.
– Mat är otroligt viktigt eftersom den berättar historier helt på egen hand. Restauranger fyller dessutom olika funktioner. Vissa behöver erbjuda en känsla av hemma för människor i en viss gemenskap. Sedan finns det restauranger som drivs av personer i andra generationen, som jag själv, där maten blir ett sätt att uttrycka sin egen identitet och berätta vilka man är och var ens familj kommer ifrån.
För Awkwafina har arbetet med serien också gett henne en helt ny respekt för alla som arbetar inom restaurangbranschen.
– Jag har fått en väldigt stor respekt för alla som jobbar inom restaurangvärlden. Det är nästan som att ta hand om en bebis. Alla måste samarbeta och det är otroligt intensivt. Jag har lärt mig massor, och det har faktiskt byggt upp mitt självförtroende på ett sätt jag inte hade förväntat mig.
”Det är aldrig för sent att lära sig något nytt”
Och även om det började med en hel del misslyckanden i köket har hon inte gett upp.
– Det är lätt att bestämma sig för att man aldrig kommer kunna laga mat och bara hålla sig borta från köket. Men det är aldrig för sent att lära sig något nytt. Jag behövde ge mig själv möjligheten att försöka om och om igen.
För Awkwafina verkar det nya restaurangprojektet dessutom handla om något större än att bara lära sig ett nytt yrke. Hon beskriver hur hennes prioriteringar håller på att förändras, med större fokus på familjen, ett lugnare liv och vad hon vill lämna efter sig.
– Jag befinner mig nog i en ny fas av livet där mina prioriteringar handlar mer om inre frid, arv och att göra saker för min familj. Att skapa ett hem. Jag tror att restaurangen och allt det här på något sätt leder fram till just det.
De tre första avsnitten av ”Awkwafina: The Unlikely Cook” finns nu tillgängliga hos Apple TV.
Läs också: 2007 års bortglömda sci-fi-thriller har just landat på Apple TV
Läs också: Owen Wilson till MovieZine: ”Vad är det för fel på mig?”
Läs också: Stephen Graham till MZ om rollen i ”Heat 2”: ”Jag är lite nervös”
