Den erfarna neurologen Alex (Özlem Saglanmak) är samvetsgrann, effektiv, och omtyckt. Hon tar sig an både kollegor och patienter med samma kontrollerade omtanke, trots en stressig arbetsmiljö där mycket händer på en gång.
När en ung och nyanställd AT-läkare ber om hennes åsikt gällande en artonårig patient med vaga symptom är hon lika metodisk som alltid. Men på grund av den belastning sjukhuset och dess anställda är under med ett journalsystem som kraschar, ständigt inflöde av akutpatienter, läkare som är sjukskrivna och allmänt kaos är lugnet allt annat än närvarande.
När Alex efter en kort undersökning därför avfärdar patienten är det bara början på en komplicerad och fruktansvärd spiral, där rädsla och mänsklighet visas upp i växlande former.
Regissören och manusförfattaren Zinnini Elkington har tidigare arbetat framför kameran som skådespelare, innan hon 2017 breddade sin repertoar med regi och sedermera även manusskrivande. “Det andra offret” är Elkingtons första långfilm, men det är inget som märks alls. Såväl intrigen som känslorna flyter sömlöst genom filmen, vilket är en oerhört imponerande bedrift från en 36-årig debutant.
Fokuset här är läkarens upplevelse när ett patientärende går väldigt, väldigt fel. Elkington har själv en syster som är läkare, en mamma som arbetar på sjukhuset Riget, och en mormor som var läkarsekreterare. Att hon därför valt dels en sjukhusfilm som sin debut, och dels satt personalens känslor under lupp är med andra ord ganska logiskt.
När den unge patienten plötsligt faller ihop och krampar snurrar Alex tankar fram och tillbaka: gjorde hon en korrekt bedömning? Hade AT-läkaren rätt när hon ville ta patienten vidare, bara för säkerhets skull? Skuld, skam och rädsla sliter i Alex, alltjämt medan hennes arbetsdag måste fortsätta; det saknas inte beslut att fattas, sjuka människor att undersökas, och tider att passas. När ska hennes egna, uppslitande känslor få ta plats?
Zinnini Elkington visar skickligt genom sitt berättande hur en helt okänd människas öde kan sätta djupa spår – och skapa sår – hos den läkare som tagit hand om dem. Özlem Saglanmak gör ett djupt och trovärdigt porträtt av ett starkt och säkert proffs, som får hela sin världsbild omskakad av en enda händelse.
Att få se ett djupare, inre perspektiv från en hårt ansatt yrkesgrupp som dagligen måste fatta livsavgörande beslut, är inte bara uppfriskande, utan nödvändigt. När det handlar om en enskild, uppslitande incident hamnar fokus oftast på anhöriga och deras känslor. Det i sig är fullt förståeligt, eftersom det oftast är dessa människor tittaren kan identifiera sig med. Men hur känns det att vara den doktor som feldiagnosticerat, sköterskan som gett fel dos medicinering eller kirurgen som missat något elakartat i sitt arbete?
I slutändan är även läkare människor, och människor är inte felfria. Här får vi en djupare kontakt med den vårdpersonal som dagligen anstränger sig för att aldrig göra fel, trots att det är en omöjlig uppgift.
Det är de mänskliga kontakterna i sina många facetteringar, och känslorna av vanmakt och sorg som verkligen sliter tag här. Alex tvingas omvärdera sin egen ståndpunkt att känslor inte hör hemma på jobbet, när hon får det allt svårare att hantera den stigande oron inför sitt eget agerande i takt med att den unge patientens hälsa försämras.
Att Danmark kan det här med stämning i sina filmer visar ensemblen i detta täta sjukhusdrama tydligt i varenda scen. Dessutom har kompositören Jenny Rossander, bättre känd under sitt artistnamn Lydmor, skapat en slående ljudbild med en elektronisk nerv som biter tag just när dramat är som mest intensivt på duken.
Även om det här absolut är Özlem Saglanmaks film så gör hon det inte ensam. Hon står stabilt tillsammans med en utmärkt rollbesättning, där bland annat Iman Meskini (”Skam”) och Trine Dyrholm (”Flickan med nålen”) sticker ut lite extra.
Att man dessutom valt att filma på Herlev hospital, som är ett riktigt sjukhus, ger en tyngd och en skärpa som fulländar den här stilsäkra och smärtsamma berättelsen. I dess mest hjärtskärande stunder spiller de råa känslorna av maktlöshet och mänsklig natur över, från duken och rakt in i hjärtat.
”Det andra offret” får svensk biopremiär 23 maj.
