När ”Troll” släpptes 2022 blev det en omedelbar succé och den mest sedda icke-engelskspråkiga Netflix-filmen någonsin.
Nu är uppföljaren ”Troll 2” här, och såväl troll som skådespelare återvänder. Kim Falck spelar återigen Andreas, statsministerns före detta rådgivare och numera publicerad författare.
Nykomlingen Sara Khorami tar plats i trollvärlden som professor Marion Rhadani, en biolog som blir med på det nya äventyret.
Kim, du återvänder till den här trollvärlden av troll. Hur är den upplevelsen, och hur har din karaktär utvecklats?
Kim: Det var intressant, när jag arbetar med en fiktiv karaktär från början så finns det mer frihet. Men nu insåg jag, medan vi jobbade, att det finns saker som redan är etablerade. Jag var inte alltid medveten om att jag ibland kunde gå för långt i en riktning som inte kändes som Andreas. Då kunde regissören säga: ”Andreas skulle vara mer åt det här hållet.” Så det var den största skillnaden, och det var nytt för mig. Jag har aldrig gjort en uppföljare. Det var också fantastiskt att träffas igen och ha så kul. Vi hade så bra tid med den första. Och sen kom Sara ombord, och hon utmanade gruppen. Så vi behövde anpassa oss. Vilket är bra.
Och hur var det för dig, Sara? Du är ju helt ny i det här universumet och den här trollvärlden.
Sara: Jag såg den första när den hade premiär på bio och blev överraskande berörd. Jag var väldigt glad att få joina det här gänget, och var lite i awe. Det är en magisk plats att vara på, med fantastiska människor. Jag hoppas verkligen att jag inte förstör genom att vara med. Vi får se.
Kim, första filmen var ju en jättesuccé. Hur var den upplevelsen för dig, med reaktioner och allt?
Kim: Ja, det är fint att så många bryr sig. På grund av det är vi här nu och får uppleva det här. Så jag känner mig väldigt lyckligt lottad över att få vara med. Det är en rolig resa.
På tal om kul – det är ju en väldigt actionpackad film, vilket kanske inte är så vanligt i norsk film. Vad var roligast att få göra?
Sara: Det här var ju första gången för mig, ni hade ju redan gjort sånt här. Att använda fantasin och föreställa sig något som inte är där. Vi pratade om det här tidigare: när Roar Uthaug, regissören, ropar saker, typ ”Golvet skakar!”, ”Nu kommer trollet!”, och du måste reagera på något som inte syns. Sen ser man sig själv på monitorn… och du ser inte alls rädd ut. Så du måste liksom skruva upp det. Sådana saker – när han skriker ”Spring! Det kommer mot dig!” – jag älskar de där actiongrejerna.
Kim: Det är liksom stort och larger-than-life, kombinerat med mindre, mer vardagliga saker. Att jobba med idén: vad inom mig kan jag trigga som kanske motsvarar att se ett troll? Ett enormt troll. Jag minns att jag tänkte: ”Okej, tänk om du möter Gud.” Alltså, jag skulle skita ner mig. Tack och lov – jag kommer inte till himlen. Jag har syndat.
Troll är ju också något väldigt norskt. Vad hade ni för personliga relationer till den mytologin innan filmen?
Kim: Ja, jag växte upp med H.C. Andersen och sagor. Min farfar brukade läsa för mig. Och norska sagofiguren Espen Askeladden har ju många historier med troll. Så det var en del av uppväxten, ungefär som att veta vem jultomten är.
Sara: Ja. Gamla äventyr och Hunderfossen, en plats i Norge där det finns ett stort troll – som också är med i filmen. Så det var som en barndomsfantasi att få vara med i det här.
Om det kommer en tredje film – vad är era förväntningar?
Kim: Större och bättre.
Sara: Ja! Jag menar, den här är redan ganska bra, så jag vet inte hur man ska toppa den. Jag vet inte… fler troll kanske?
Kim: Ja. Skillnaden mellan första och andra filmen är ju att i den första lever vi i en värld där folk inte tror på troll. Vanliga människor tror inte på troll. Media tror inte på troll. I tvåan har det ju hänt mer, så fler tror på det. Man skapar en värld där troll är en del av samhället. Så jag tror att i trean skulle jag förvänta mig att det är ännu mer en del av samhället. Kanske. Det får manusförfattaren lista ut.
Vad skulle ni vilja göra i en tredje film?
Sara: Åh. Kanske skulle jag vara mer förberedd nu när jag börjar vänja mig vid att använda fantasin på det sättet. Jag skulle liksom… köra mer på, gå ännu mer all in. Kanske be om fler stunts. Jag älskar actiondelarna.
Vilka typer av filmer gillar ni personligen? Är det monsterfilm och blockbusters?
Sara: Jag är en filmälskare. Jag älskar allt som är bra. Paul Thomas Anderson är en av mina favoritregissörer, men också Steven Spielberg – jag växte upp med ”E.T.” och ”Jurassic Park”. Den här typen av genre, där man går in i en annan värld och lämnar sin egen, är fantastisk. Jag älskar film.
Kim: Innan den första filmen hade jag inte sett så många monsterfilmer. Jag hade sett ”Jurassic Park”, men sen började jag titta på fler för att förstå varför genren är så populär. Det är intressant hur filmer kan säga något om människor, samhälle, beteenden, och använda monster som metaforer. Precis som sci-fi. När ”Godzilla Minus One” kom såg jag den på bio. Jag hade sett Godzilla-filmer innan, men den… wow. Jag gillade den verkligen.
Om ni var ett av dessa jättetroll för en dag, vad skulle ni göra?
Sara: Jag skulle äta nonstop utan att tänka på något annat. Jag skulle bara äta 24/7. Det är som att fråga: om du var en annan person för en dag… okej, jag skulle äta.
Kim: Det är lite som att fråga om du var en annan person. ”Jag skulle bara äta”.
Sara: Men om man är ett troll syns det inte…
Kim: Hur vet du det?
Sara: Jag måste prova! Jag menar, det skulle ta längre tid innan man blir mätt, så man kan äta hela dagen. Jag föreställer mig det. Jag skulle ha en trailer med hamburgare, pizza, bolognese, choklad, tårta… allt. Jag skulle äta allt. Nonstop.
Kim: Jag skulle titta på henne äta. För att jag är en feeder. Bara titta.
Sara: Du är en sån! Nu vet jag det, Kim.