Storyn är identisk de tidigare filmerna, i synnerhet The Terminator och Judgment Day, kalla det reboot, remake, rehash eller något annat men det är samma film.
Öppningsscenen är bedrövlig och gör med Terminator franchisen vad George Lucas gjorde med Star Wars när han gick och ändrade på dem. Jag blev uppriktigt sagt ledsen.
Den nya mördarroboten, super hi-tech och full av överraskningar, ser för harmlös ut för att inge den hotfulla närvaron vi minns från tidigare versioner. Förmodligen för att han lättare ska kunna infiltrera alla situationer men jag vill ha mina Terminators skräckinjagande, och då hjälper det inte att han kommer i dubbel uppsättning.
Scenen i ett kraschande flygplan är fullkomligt vidrig och tänjde gränserna för suspension och disbelief och jag ville snabbspola.
Trots det blir filmen ändå underhållande, kanske för att vi har Terminator Genisys i färskt minne, men nåväl. När Dark Fate väl funkar så blir det en påminnelse om varför vi älskar serien och varför vi sitter där i biografen.
Humorn och kemin mellan Schwarzenegger och Hamilton är genuin och de levererar många skrattsalvor. Ordentliga skrattsalvor. Det nya "skyddshelgonet" Grace är utomordentligt tuff samtidigt som hon är mänskligare än cyniska och kalla Sarah Connor. Tillsammans blir tjejerna en stenhård trio som man hejar på och applåderar när de spöar robotar. Och jag älskade Mexico miljön.
Det fanns mycket bra, men räckte ändå inte hela vägen. Jag hade även velat höra mer av Brad Fiedels magiska elektroniska pumpande score men jag kan bara drömma om den perfekta Terminator 3.
3/5.
Läs mer