Jag har aldrig gillat Tom Cruise. Första gången jag såg honom var i “Rain Man”, där var han gräslig mot sin bror, vad jag vill minnas. Likadan i “Vanilla Sky” – ett rövhål igen. Men sen dök han upp som den svettiga, dansande Les Grossman i “Tropic Thunder” – och något hände.
Hur som helst, med åren har jag förstått hans storhet, men jag håller honom på distans. Tillräckligt nyfiken för att vilja veta mer, men skeptisk nog att hålla avstånd.
Inför den nya Mission: Impossible-filmen, bestämde jag mig för att se de tidigare filmerna. Plöja rubbet. Jag kryper till korset. Jag pudlar. Det är bra skit. Vid det här laget har jag sett i princip allt han gjort, och jag kan inte för mitt liv sluta fascineras av honom. Tom Cruise är en fossil, en alien – ett stycke memorabilia från en svunnen tid. Den sista filmstjärnan.
Själv vill han inte kännas vid det. “Det finns så många talangfulla skådespelare där ute,” säger han. “Jag vill se dem krossa det.” I beg to differ.
En evig gåta
I romanen “American Psycho” dyker Tom Cruise upp. I ett kapitel stöter Patrick Bateman på honom i hissen. Tom Cruise, som är larger than life men mycket mindre än Patrick Bateman, blir en sorts förkroppsligande av allt Bateman vill åt. Cruise tycks likt Bateman bära en mänsklig mask och han är den som Bateman – mellan raderna – formar sitt ytliga liv efter. Bateman kallar filmen “Cocktail” för Bartender, och Cruise rättar honom. Han ler, men han är blasé. Bateman försöker förgäves få hans bekräftelse, men det är lönlöst. Ja, Tom Cruise framställs precis så som man föreställer sig en filmstjärna: trevlig, men otillgänglig.
Jag vill mena att detta är den verkliga Tom Cruise, perfekt porträtterad av Bret Easton Ellis – och just därför är han ett enigma. En gåta som aldrig lär lösas. En lagom snygg, ganska kortväxt scientolog kom att bli den sista filmstjärnan.
Tom Cruise har aldrig blivit avmystifierad. Medan andra skådespelare antingen försvunnit in i realityserier – som Mickey Rourke – eller förlorat sin gloria genom att bli working actors – som Leonardo DiCaprio – har Cruise fortsatt vara just en stjärna som kan bära en franchise på sina egna axlar. Han är otillgänglig och kompromisslös, men samtidigt ständigt i strålkastarljuset. Alltid med ett kritvitt leende och tid för fans.
Räddade branschen efter pandemin
Han räddade bokstavligen biobranschen efter pandemin med “Top Gun: Maverick” en film som ingen på förhand hade höga förväntningar på, och ingen kan ifrågasätta hans hängivenhet till filmkonsten när han skanderar att man tvunget ska se nya “Mission: Impossible – The Final Reckoning” på den största skärmen man kan hitta. Han har arbetat med några av världens största regissörer och skådespelare, och befunnit sig i det kollektiva medvetandet i över fyra decennier. Cruise lever – och dör – för filmen.
Samtidigt vill han inte själv se sig som den sista i sitt slag. Han lyfter fram skådespelare som Michael B. Jordan som framtidens filmstjärnor. Och visst, “Sinners” är en imponerande film – men finns det utrymme eller intresse för att man ska bli begeistrad av honom som filmstjärna?
Likt skådespelare som Russell Crowe och Denzel Washington har Michael B. Jordan aura – men filmstjärneglamouren finns inte där. Det beror helt enkelt på att sociala medier, skanderande i podcasts och reklamkampanjer har avmystifierat dagens skådespelare. Vi matas med deras träningsrutiner och dieter, vi vet allt de har för sig i realtid, och vi behöver inte ens tugga – det är bara att svälja.
Tom Cruises status på 90-talet, då han var gift med Nicole Kidman, var oerhörd – utan motstycke. Skilsmässan var det ingen som missade, och bilderna på Nicole Kidman efter att hon äntligen skilt sig från Cruise är ikoniska. Rykten gick sedan om att scientologkyrkan letade efter en lämplig partner åt Cruise, och att det blev Nazanin Boniadi. Det varade inte, och Katie Holmes blev snart hans stora kärlek. Deras dotter var föremål för tablåidéer varje vecka. Tom Cruises privatliv är så fullt av skvaller och kontroverser, och trots detta lyckas han bibehålla en enorm fanskara. Hans stjärnstatus är helt enkelt monumental.
Hyllad, hånad och alltid närvarande
Idag är landskapet annorlunda än det var när Cruise var förstasidesstoff. Nepobabies, influencers och kändisar dominerar streamingjättarnas utbud. Kevin Costner och Harrison Ford dyker upp i TV-serier, filmstjärnor som Tom Cruise jobbar inte så.
Tom Cruise är älskad, ifrågasatt, hånad, hyllad – men alltid närvarande. Han gör blockbusters, är omtyckt av sina kollegor, ger tillbaka till filmcommunityt – och vägrar försvinna.
Kultikoner som Brad Pitt och Keanu Reeves i all ära – men ingen annan bär på samma stjärnglans som Tom Cruise. Paul Newman, Steve McQueen, Cary Grant – det är den typen av ikon som Cruise fortfarande representerar. Någon som är större än sina roller, men ändå ger sig hän i varje enskild film.
Lika mycket myt som människa
Så vad händer nu? Tom Cruise är 60, fortfarande lekfull, fortfarande galen nog att göra sina egna stunts, fortfarande lika mycket myt som människa.
Han har sagt att han ska göra film tills han är 100. Och vet du vad? Jag tror honom.
Den sista filmstjärnan kommer förmodligen att överleva oss alla.
”Mission: Impossible – The Final Reckoning” flyger för fullt på svenska biografer.
Läs också: KRÖNIKA: AI-hotet gör nya ”Mission: Impossible” skrämmande aktuell
Läs också: 15 saker som händer i varenda ”Mission: Impossible”-film
Läs också: Rykte: ”Top Gun 3” kan släppas 2026