Den första säsongen av kriminaldramat ”Dept. Q”, med Matthew Goode i huvudrollen, har redan seglat upp i toppen som den mest streamade tv-serien både i Sverige och Storbritannien. Precis som i många andra länder. Succén tycks redan vara ett faktum. Den nya serien är baserad på Jussi Adler-Olsens tio böcker om den danska polisen Carl Mörck (nu en engelsk Morck i Edinburgh).
Den första säsongen har mestadels hämtat inspiration från den första boken ”Kvinnan i rummet”. Vilket innebär att det finns hela nio böcker till att använda som grund till kommande potentiella säsonger. I samband med premiären fick MovieZine chansen att prata lite med seriens skådespelare. Vi har redan skrivit om hur Alexej Manvelov (som spelar Akram) överraskade sina kollegor Matthew Goode (Carl) och Leah Byrne (Rose) med varsin svensk dalahäst.
Goode berättade däremot mer om hur det var att ta sig an Carl Morck och flytta handlingen till Storbritannien. Det visar sig också att det fanns mer av huvudkaraktärens bakgrundshistoria i manuset för den första säsongen, som sedan plockades bort för att kunna användas i framtida säsonger (om det blir några):
Matthew Goode: ”Inte bundna till att slaviskt följa böckerna”
Du spelar en rollfigur som är väldigt duktig på sitt jobb, men som samtidigt har en väldigt mörk och pessimistisk syn på livet. Den danska versionen av Carl Morck hette ju till och med Mörck i efternamn. Hur var det att ta sig an honom för dig?
– Jag hade nog gillat om han hade hetat Carl Dark istället! Han är duktig på sitt jobb men har ett behov av att ha rätt typ av människor omkring sig. För att kunna låta det eklektiska tänkandet flöda fritt. Det är vad som leder dem fram till de rätta svaren i slutändan. Men med det sagt, så älskade jag verkligen den här rollen från den första sekunden jag började läsa manus.
– Jag tyckte att det var fantastiskt. Sedan gillar jag friheten det gav oss i och med att vi flyttat handlingen till Edinburgh. Det utspelar sig inte längre i Danmark och jag spelar dessutom en engelsman. Då var vi inte längre bundna till att slaviskt följa böckerna. För det kan ibland bli en sån känsla, när en bok ska adapteras. ”På sidan 128 står det faktiskt såhär, men nu gör vi inte så”-diskussionerna. Sånt brukar ha en tendens att bli rätt komplicerat. Och fan…
– Nu kändes det fritt på ett annat sätt. Jag hade många diskussioner med Scott [Frank, seriens skapare] om vad bakgrundshistorien till Carl kunde och skulle vara. Och vissa av dessa grejer hade vi med i serien, men sedan har Scott plockat bort lite av det igen. Så jag gillar ju att det fortfarande finns lite av ett mysterium kring våra rollfigurers olika bakgrunder. För det innebär förhoppningsvis att vi får fler säsonger att kunna berätta mer om vad de har varit med om innan.
”Han är fortfarande ett ondskefullt geni”
Du nämnde Scott och ”The Queen’s Gambit” är ju en av mina favoritserier, så jag håller honom väldigt högt. Du arbetade med honom redan för drygt 15 år sedan, när ni spelade in ”The Lookout”. Märkte du av några större skillnader i hans sätt att arbeta nu?
– Det var precis likadant. Han har varit en av våra bästa manusförfattare ända sedan han skrev ”Little Man Tate” (1991). Samma reaktion som jag hade när jag läste hans manus medan jag då var i 20 års-åldern, var samma sak jag kände nu. ”Det är såhär man skriver ett riktigt pangmanus”, vilket gör en så peppad på att få vara en del av hans projekt.
– Scott som människa har inte ändrats nämnvärt. Han är fortfarande ett ondskefullt geni. Han är så smart. När farsan har koll, så kan alla andra slappna av. Han är en auteur och har sina sätt att få ut det han vill ur en. Jag älskar honom så mycket.
– Jag jobbade faktiskt med honom en kortis när han gjorde ”Godless” också. Han plockade in mig för en scen på slutet. Men sedan kapade han scenen, eftersom den serien hade fler slut än ”Sagan om konungens återkomst”.
Hela den första säsongen av ”Dept. Q” finns nu tillgänglig hos Netflix.
Läs också: Netflix-serien försvann mystiskt – 19 timmar efter premiären
Läs också: ”Dept. Q”-skådisarna överraskas av Alexej Manvelovs present från Sverige: ”Vad gör man med den?”
