Vad händer för skumma saker på den luxuösa herrgården Cliff House? Det är det mysterium som trasiga alkoholisten Devon (Meghann Fahy) bestämmer sig för att lösa när hon kommer dit för att träffa sin mer välordnade syster Simone (Milly Alcock). Huset är beläget på en ö där bara snuskigt rika bor och vältrar sig i lyx.
Centrum för allas beundran är Michaela ”Kiki” Kell (Julianne Moore) som bor på Cliff House med sin make Peter (Kevin Bacon). Alla på egendomen lystrar till hennes minsta order och hennes flådiga fester besöks av såväl alla viktiga personer ur överklassen som bor på ön som VIP:s från fastlandet. Känslan av sekt med henne som ledare tränger sig på med kuslig rysarkänsla som omedelbart kopplar greppet.
Väl upptrampad dramamark
Simone har landat drömjobbet som Mikaelas assistent, men Devons uppdykande med i öns invånares ögon trashig outfit, sexuella äventyrligheter, en oavbruten ström svordomar och rå ärlighet kring hur absurt hon tycker den snobbiga eliten beter sig skakar om det på ytan perfekta paradiset. Det riskerar också att förstöra Simones relation till sin arbetsgivare speciellt när hon vill rädda sin syster ur Kikis grepp.
Med en intensiv konfrontation mellan två systrar som är helt olika så rör vi oss in på väl upptrampad dramamark, men tematiken förvaltas fint i manuset som bygger på teaterpjäsen ”Elemeno Pea” av Molly Smith Metzler. Metzler har även medverkat i skrivandet av serien.
Tvära kast mellan tonfallen
De starka och uppslitande känsloutbrotten mellan syskonen sker i en omgivning dominerad av medvetet överdriven pastellskala och det finns inte en enda färgton som inte skriker plastighet. Det visuellt grälla som miljöer och kläder uppvisar bygger grunden för satir och manuset förstärker denna med bitsk egg. Dialogen är vass och vältrimmad med rejält dräpande repliker där Devon har de giftigaste kommentarerna. Fotot gör på ett utsökt sätt scenografin rättvisa.
Mystiken är tät och rysaratmosfären förstärks av scener som iscensätter mardrömmar med påträngande obehag. Ljussättningen är enormt effektiv i de stunderna. Verklighet och illusion är stundtals inte lätt att skilja på. Kasten mellan de olika tonfallen sker från scen till scen och inget av dem kan förutsägas en enda sekund innan de sker. Samtidigt är rytmen i berättandet större delen av speltiden imponerande stabil och för mig är det enormt viktigt för att en serie ska engagera.
En egen skruvad dimension
Kombinationen att man inte vet vilken väg storyn ska ta och ett oavbrutet driv skapar lyckad underhållning. Teman som drogmissbruk och demens hade dock kunnat ges mer tyngd speciellt eftersom det sistnämnda har stor inverkan på berättelsen och systrarnas relation. Det är en av seriens få tydliga brister, men en sådan som verkligen känns av. Att ett par partier tappar intensitet drar också ner betyget.
Karaktärernas utveckling är omöjlig att förutsäga och personligheter är höljda i dunkel. Sanningar kring deras förflutna och nya nyanser i hur de framställs ändrar ständigt vår uppfattning om dem. Det mesta av detta är bara en ogreppbar känsla hos betraktaren. Alla människor blir en del av en skickligt skapad värld som finns i en egen och skruvad dimension. Det ger skildringen av relationer extra dynamik och nyansrikedom.
Skådespelare som tar för sig
Så här välskrivet material är guld för skådespelare att jobba med och alla tar vara på chansen att visa upp vad de kan. Fahy ger sin roll emotionell och rebellisk råkraft. Moore ser till att Kiki känns som en drömlik uppenbarelse som aldrig blir tydlig. Bacon gör sin karaktär enormt fascinerande. Alcock träffar rätt i varje nyans i en komplex karaktär. Dessutom hittar hon kemin med Fahy perfekt och de känns helt autentiska som systrar.
”Sirens” är snygg, intelligent och full av överraskningar. Den är en känslomässig berg och dalbana som trots att den inte har järngrepp på tittaren hela vägen ändå aldrig slutar att rycka med tittaren.
Läs också: That’s a wrap! ”Avatar: The Last Airbender” säsong 2 är färdiginspelad – fanfavorit återvänder
Läs också: 2024 års mäktigaste filmupplevelse landar hos Netflix för första gången
Hela den första säsongen av ”Sirens” får premiär den 22 maj hos Netflix.
