KRÖNIKA: Jag saknar den gyllene binge-eran

Året är 2013 och Netflix har funnits i Sverige i ungefär ett halvår. Plötsligt släpps en ny TV-serie som alla pratar om. Kevin Spacey, Robin Wright, politisk intrig och sylvass dialog. Det bästa av allt? Du kan se alla avsnitt direkt.

När Netflix lanserades var man i praktiken först med så kallade ”box set releases”. Där alla avsnitt gjordes tillgängliga samtidigt. Som den första stora TV-aktören som inte erbjöd traditionella TV-sändningar, var man inte bunden till en viss tidpunkt. Man behövde inte fylla en specifik slot i schemat för att underhålla tittaren. Istället kunde tittaren själv bestämma när, och hur, man ser innehållet.

Fördelarna för oss tittare var många. Förutom att själv kunna välja exakt hur mycket, och när man ville se något, så gav det upphov till en helt ny typ av upplevelse. Istället för att se serien bitvis, kunde man helt uppslukas av innehållet. Sträckkolla ”Stranger Things” och näst intill befinna sig i den fiktiva staden Hawkins. Karaktärerna kom närmre än någonsin förr, intrigen kändes mer närvarande.

Den flexibla utgivningsmetoden var även bra för skaparna av serierna. Med veckovis utgivning behövde varje enskilt avsnitt byggas upp på ett liknande sätt. Man behövde alltid ställa en
fråga i slutet av avsnitten, som skulle besvaras i nästa avsnitt. Det var livsviktigt att få tittarna att återvända varje vecka, vilket tvingade in många serier i en förutsägbar och likartad struktur.

När skaparna istället fick kontrollen att bygga upp sina serier exakt som de ville, de kunde till och med ha olika längd på avsnitten, öppnade det upp för mer oförutsägbara och förnyande koncept.

Så hur kommer det egentligen sig att fler och fler streamingtjänster frångått denna modell? Till och med Netflix har börjat med vissa veckovisa avsnittssläpp. Den avslutande säsongen av ”Stranger Things” släpps t. ex. i tre lika stora delar, så du kan inte längre binge-titta på Eleven och gänget. När streamingbranschen var i sin linda, gällde det för företagen att bygga en stor kundbas. Kort sagt, att sälja så många abonnemang som möjligt.

Man fokuserade på tillväxt. Netflix behövde till exempel inte gå med vinst, så länge man ökade kundstocken varje kvartal. Mycket innehåll på en gång är tacksamt för att övertala kunden att köpa.

När branschen blivit äldre, och tiderna sämre, har fokus flyttat från tillväxt till en stabil kundbas. Att behålla kunden länge, för en lägre peng, är istället fokus idag. Många tjänster upptäckte att filmer och TV-serier, med få avsnitt som kunde ses samtidigt, inte gav någon vidare kundlivslängd. Det här gällde speciellt tjänster med mindre innehåll. När man dessutom fick ökade vinstkrav, blev det extra viktigt att kunna krama ur så mycket som möjligt från varje enskild TV-serie.

När Disney släpper en till säsong av succéserien ”Andor”, måste de få ut så mycket som möjligt från det starka varumärket. En kund som börjar prenumerera, tittar alla avsnitt och sen lämnar tjänsten inom första månaden, ger inte mycket bang for the buck. Tvingas du istället stanna kvar flera månader, ja, då kan Disney hämta hem den stora investeringen. Ju mer pengar som investeras i en serie, och ju mindre starkt innehåll en streamingtjänst har, ju mer troligt är det att de släpper veckovisa avsnitt.

Dåvarande HBO Nordic kämpade också med att behålla kunder mellan säsonger av ”Game of Thrones” (vilket tvingade dem att testa en rabatt som varade livet ut), och ännu mindre streamingtjänster kunde inte tjäna tillräckligt mycket på en serie som släppte alla avsnitt samtidigt. Vissa tjänster har till och med tagit bort sina gratis prövotider, för att man är rädd för att få in kunder, som aldrig kommer att betala en enda krona.

När Netflix nu kämpat med att öka lönsamheten på sin tjänst, tvingas man också till att laborera med sin utgivningsmodell. Den sista bastionen för binge-tittande har fallit.

Även om jag kan förstå streamingtjänsternas kamp för överlevnad, i ett tufft medielandskap, så kan jag inte annat än sörja den gyllene binge-eran, och dess fantastiska flexibilitet.

Läs också: KRÖNIKA: AI-hotet gör nya ”Mission: Impossible” skrämmande aktuell

Läs också: KRÖNIKA: Allt har blivit dyrare – varför får bion all skit?