Stäng ögonen och föreställ dig. Nygjorda popcorn, förväntan över en film du längtat efter, viskandet under reklamen och sen knäpptyst – det är något unikt med biografen. Det är heligt. Mecka. Men skulle en bit kittost och ett glas pinot noir skada?
Biografen har alltid varit en samlingsplats för den breda massan – från journalfilmernas tid till dagens blockbusters. Med tiden har biografen dock kommit att bli föremål för klagomål och bittra gliringar: Vad hände med de fullsatta salongerna? Varför är biljettpriserna så höga? Och hur kan de våga servera bärs och chark på en bio?
En av dem som stämt in i kören är Alex Schulman – numera inte bara bastuentusiast och charkkonnässör, utan också självutnämnd cineast. Samtidigt som han förfasar sig över biografens utveckling i en DN-krönika, presenterar han själv filmer på en biograf med cocktailbar och oliver. Hjälp mig få ihop den ekvationen.
Och nej – att salongerna alltid varit fulla stämmer helt enkelt inte. Ingenting var bättre förr, det är bara du som drömmer.
Visst, biljettpriserna har gått upp. Men det har kaffet, ölen och smöret också. Deal with it.
Biografer ser i regel ungefär likadana ut världen över. Parisarna gillar sockrade popcorn och i Sydney slickar publiken på ”choc tops”-glass. I Tokyo kan man äta bentobox och dricka te. När jag var i Hanoi blev jag serverad risvin och såg Lukas Moodyssons ”Vi är bäst!”. Det är charmen med det hela, varje lands små unika inslag på det vi alla känner till. Gängse i Sverige har varit popcorn och det som kallas “snacks”, ofta med smak av bacon.
Men på senare tid erbjuder vissa biografer runt om landet i dag, i hopp om att locka fler besökare och rädda marginalerna, mat och dryck inne i salongerna. En Caucasian till ”The Big Lebowski” eller en Pickled Garlic Martini till ”Sinners” – är det verkligen något att uppröras över?
I takt med att sociala medier och streamingtjänster tagit över vår fritid blir det allt svårare att få människor att lämna hemmet – än mindre gå på bio. Alla vägar leder till Rom! Alla knep att locka kreti och pleti till salongerna är tillåtna, tycker jag.
Ja, priset för att gå på bio har gått upp. Lösningen i längden är inte att lyxifiera salongerna, utan att visa bättre film till bättre priser. Men om #ChickenJockey kan få kidsen till bion ser jag inga problem med att en charktallrik lockar dit några aristokrater.
Och visst – alla får tycka till. Men när det gäller Schulmans filmexpertis och syn på bioupplevelsen är jag ytterst skeptisk. Chark i soffan på Östermalm? Visst. Men i salongen? Förfärligt. Filmen behöver passionerade skapare – inte bittra gubbar som hänger läpp över att man kan beställa ett glas beaujolais till filmen.
Snarare än att racka ner på vad som kanske räddar biografindustrin, föreslår jag att fler tar sig till salongerna, köper vad de vill – och njuter av filmen. Jag förespråkar större utbud och mer gemenskap.
Vill man hålla sig till popcorn är det helt okej. Men att det finns fler alternativ är jag helt för – om det så är hundbio, barnvagnsbio eller vad man nu kan tänkas hitta på härnäst.
Daniel Bradshaw
Läs också: KRÖNIKA: Kaoset på ”Minecraft”-filmen är en frisk fläkt
Läs också: KRÖNIKA: Ge Bondbruden huvudrollen i nästa 007-film
Läs också: KRÖNIKA: Jag har fått nog av mediokra biopics – Bob Dylan blev droppen