KRÖNIKA: Ge Bondbruden huvudrollen i nästa 007-film

I dagarna läste jag ut “Octopussy and The Living Daylights”, en samling James Bond-noveller av självaste Ian Fleming. En av berättelserna har jag för mitt liv inte kunnat få ur skallen. En novellett som jag aldrig hört talas om tidigare Blixten slog ner och frågan väcktes plötsligt till liv: varför har den aldrig blivit filmad?

Nästa Bond-film ryktas ha premiär 2027. Utan att veta mer än att en ny skådespelare tar över rollen och att Amazon nu äger rättigheterna, vill jag ändå kasta in en idé som skulle kunna blåsa nytt liv i den föråldrade rollfiguren som alla – förutom Helen Mirren – tycks älska.

Så om någon på Amazon läser detta, kan ni förslagsvis kontakta mig via kommentarsfältet på Facebook.

“007 i New York” handlar om hur James Bond, under aliaset David Barlow, anländer till New York för att varna en före detta MI6-agent – tillika Bondbrud – som befinner sig i fara. Hon dejtar en KGB-agent och riskerar att råka riktigt illa ut. Ganska svagt.

Trots att historien kanske inte är fenomenal har den något väldigt “Catcher in the Rye”-liknande över sig som är ganska fängslande och framförallt filmiskt med stort F.

Fleming målar upp New Yorks bombastiska arkitektur, beskriver hotellen som Bond tycker har förlorat sin charm och ger en inblick i agent 007:s mer ömsinta sida. Ett recept på scrambled eggs från ingen mindre än Loelia Ponsonby och en kommentar om att det inte finns bruna ägg i New York – eftersom amerikanerna tror att de är gamla – är precis den sortens smått absurda detaljer jag älskar i Bond-världen.

Visst, manuset skulle behöva en mer utpräglad konflikt, några fler färgstarka rollfigurer och en och annan explosion, men framförallt saknar – som alla Bond-filmer – novellen helt och hållet ett kvinnligt perspektiv.

Det fick mig att fundera.

I skrivande stund har det gjorts 28 James Bond-adaptioner, en herrans massa “Beck”-filmer och alldeles för många “Johan Falk”. I en tid där folk till synes tröttnat på sequels, prequels och remakes är det ändå märkligt hur de buttra gubbarna lyckats behålla sin närmast “Kalle Ankas jul”-liknande ikonstatus världen över. Och Gud förbjude att någon rör vid hans tröga maskulinitet.

Nej, det handlar inte om att James Bond ska byta kön eller att Meryl Streep ska spela honom. Men det är hög tid att göra något åt den “Beck”-liknande fars som filmserien har blivit.

Ian Fleming skrev Bond-böckerna under ett spann av elva år på 50- och 60-talet, och de är lika dränkta i male fantasy som “Entourage” var när Doug Ellin gjorde succéserien. Men i fantasins namn är jag beredd att acceptera alla tänkbara knep för att få ut en originell och bra story – vilket Bond-sagan utan tvekan har potential till.

Men vad skulle hända om man vände på steken?

Den ofilmade novellen “007 i New York” hade gjort sig galant på vita duken – men varför inte berätta den från Bond-brudens synvinkel att döda?

Låt Bond vara den tråkiga mansgris han alltid varit, men ge oss storyn genom kvinnans ögon. Då vinner alla. Eller?

Helen Mirren har sagt att en kvinnlig Bond är överflödig – men det här är varför en Bondbrud borde styra berättelsen istället.

Så återigen Amazon, hör av er om ni hakar på detta.

Daniel Bradshaw