Netflix nya romantiska komedi utgår från en premiss som har setts många gånger. Trots upprepningen finns ett driv som håller kvar tittaren, men samtidigt en hel del som denne kommer - eller åtminstone kommer vilja - glömma bort.

Så sent som i år rullade spelfilmen "The Grudge" (2020) ut på biograferna och jag var mäkta besviken på avsaknad både av handling och skrämselfaktor. Det mäktiga franchiset har nu flyttat in på tv-skärmar, och med mini-serien "Ju-On: Origins" går vi tillbaka till begynnelsen. Japanerna gör det bäst – det blir kusligt, äckligt och riktigt blodigt.

"The Old Guard" säljs in som en superhjältefilm, men låt inte det avskräcka dig om du råkar vara trött på den uttjatade genren. Den enda superkraft våra hjältar tycks ha är nämligen förmågan att kunna läka vad som borde vara dödliga skador. Om du däremot är ute efter superhärlig action-underhållning, så bör du ge Charlize Therons pigga gamlingar en chans.

Dagens remake är "Valley Girl", en kopia på filmen från glada 1983 som sköt allas vår actionhjälte Nicolas Cage upp bland stjärnorna. Här får vi mindre action och en historia som andas Romeo och Julia; rik men spänd tjej möter fattig men livfull kille. I musikalen "Valley Girl" läggs all energi och pengar på kulisser och rekvisita, och det blir därmed mer maskerad än... ja, ett försök till nostalgi.

Seriemördaren och våldtäktsmannen Golden State Killer gäckade Kaliforniens invånare och polis i mer än tio års tid. Dokumentärserien “I'll Be Gone in the Dark” följer en småbarnsmammas jakt på sanningen bakom brotten. En spännande deckarhistoria som tyvärr helt tappar tråden.

”My Spy”-konceptet är både charmigt och småroligt med den hårdnackade CIA-kämpen som möter sin överman i en liten nioårig tjej. Den förutsägbara historien lyfter dock aldrig riktigt men ger underhållning för stunden.

Det är något speciellt med de jämtländska skogarna på sommaren. Midsommarnattens romantik, de djupa älvar och några fåordiga män med hästsvansar och skägg. Viaplay beskriver sin nya serie "Åreakuten" som en blandning av "Grey's Anatomy" och "Chicago Fire". Glöm den beskrivningen. Tänk istället på bottennapp i Indalsälven. Det finns varken action eller någon McDreamy i Åre. "Åreakuten" är så långsam att jag börjar leta efter simmande älgar.

Filmen om Eurovision Song Contest är spexig, spretig men oftast kul familjeunderhållning. Precis som själva tävlingen är den möjligen lite för lång - men inbitna schlagerfans lär älska detta.

Banalt, övertydligt och stundtals svårt att titta på utan att rodna av skam. Vi vänder raskt blad och fördjupar oss i Marie Curies fascinerande liv på annat håll. En lärobok från mellanstadiet skulle kunna vara ett förslag, de har oftast högre verkshöjd än den här filmen.

Mästaradvokaten Perry Mason, en klassiskt amerikansk hjälte har släpats in i vårt millennium och blivit en förkämpe för de som länge åsidosatts. Det blir ett överraskande kärt och rörande återseende.

Porslinsdockan Brahms sållade sig till Chucky och Annabelle när han skrämde biopubliken i 2016 års ”The Boy”. Uppföljaren är visserligen inte lika usel som många andra tvåor men inte heller lika effektiv eller spännande som sin föregångare.

Lagom till amerikanska fars dag släpptes Bryce Dallas Howards regidebut "Dads" – en feelgood-dokumentär om mäns känslor kring det stora steget att bli pappa. Som en kärleksförklaring till alla jordens pappor bjuder hon på kända personers historier framför färgglada kulisser, blandat med djupgående videor från mer vanliga, normala pappor jorden runt.

En välgjord dokumentärfilm där transpersoner analyserar, gråter, och skrattar när de berättar om de endimensionella roller filmhistorien tvingat in dem i.

Spänningen stiger till 10000 meters höjd i denna stabila tyska popcornthriller på Amazon Prime Video. Joseph Gordon-Levitt imponerar som piloten som får tackla både terrorister och tuffa beslut på liv och död.

”Wasp Network” av Olivier Assayas är ett tråkigt spiondrama som varken berör eller engagerar. Historien är osammanhängande och så komplicerat berättad att inte ens Penelope Cruz i sitt esse lyckas rädda den.

En snyggt gjord fantasy-berättelse i sagornas värld baserad på irländaren Eoin Colfers ungdomsböcker om den 12-åriga mästertjuven Artemis Fowl. De fantasieggande miljöerna och stundom spektakulära specialeffekterna väger dessvärre inte upp det svaga och röriga manuset...

Skräckfilmen är en genre i ständigt behov av en ansiktslyftning i form av nya idéer. Skaparna bakom ”The Wretched” lyckas med konststycket att stjäla idéer från en rad olika filmer men ändå ge oss en 96 minuter av förvånansvärt effektiv skräck.

När Hollywood bestämmer blir tillblivelsen av världens mest kända ordbok Oxford English Dictionary det mest väsentligt brittiska – en viktoriansk berättelse fylld av lidelsefull passion och galenskap. Trots överdrifterna och de typiska turerna kan man njuta av såväl fina rolltolkningar, foto och ljuvligt ohämmat soundtrack.

Ömsinta och brutala ”Papicha” är ett typexempel på den sortens film där premissen är angelägen, utförandet stilsäkert, men manuset inte tillräckligt genomarbetat. Annars hade betygsfemman varit garanterad.

Spike Lees bombastiska och färgstarka nya film tar inga fångar och går fram som en oförlåtande bulldozer i den vietnamesiska djungeln, på gott och ont.