Det som borde kännas brinnande aktuellt och tänkvärt skildras för ytligt i "Fahrenheit 451". Filmen underskattar sin publik genom att förenkla sitt budskap så att en femåring ska kunna förstå, men för den som gillar snygga framtidsmiljöer är HBO:s mest ambitiösa film klart värd en titt.

Vacker galenskap. För mycket och för lite. Intressant och pretentiöst. I Panos Cosmatos visuella käftsmäll ”Mandy” är de radikala kontrasterna i centrum, oavsett om Nicolas Cage gråter av sorg eller dansar med en motorsåg.

Allt du skulle vilja veta om Ingmar Bergman, men varit för skraj att fråga om. Jane Magnussons dokumentär sätter fokus på Sveriges genom tiderna störste filmskapare, med avstamp i det extra händelserika året 1957. Ett måste för cineasten, men kanske inte lika fascinerande för de oinsatta.

Tao Zhaos fantastiska skådespeleri gnistrar i ett melankoliskt porträtt av kvinnan bakom gangstern. Men regissören Jia Zhang-ke är för upptagen med att försöka vara oförutsägbar för att kunna göra en bra film.

Det börjar som en polsk och politisk variant av ”Glee”, men slutar i en öm kärleksberättelse mellan två personer som aldrig riktigt kan lämna varandra. En nostalgisk och snygg film som har potential att nå utanför Cannes.

Perfekt dialog och trovärdiga karaktärer står i centrum för en livsbejakande tragedi av Christophe Honoré. ”Sorry Angel” är en film som berör, men inte överraskar eller har något nytt att säga.

Fantasy, romantik, nordisk mytologi och lite polisdeckare på det. "Gräns" är en film som inte liknar mycket annat men oj, vad det är uppfriskande! Nog finns det bättre Ajvide Lindqvist-historier som borde ha filmats först, men den här filmen är tillräckligt skruvad, obekväm och fängslande för att väcka intressanta samtal hos filmälskare.

Tidskänslan sitter som ett smäck i Paul Danos skickliga regidebut. "Wildlife" är en välspelad skildring av en amerikansk familj där en 14-årig pojke ser hur föräldrarna glider ifrån varann.

2018 års invigningsfilm på Cannes-festivalen är en pratig familjesåpa med frustrerande brist på både spänning och dramatik.

Ett regnburet virus tvingar tonåringen Simone att bo i en bunker med sin lillebror. Efter att ha varit isolerade i sex år tvingas de ut till en förändrad värld. Flera duktiga skådespelare överskuggas av en lite för välbekant värld med logiska problem.

För 19 år sedan blev Samuel L. Jackson hajmat efter ett mäktigt överlevnadstal. Nu är det en ny miljonär som experimenterat fram hungriga superhajar i den här uppföljaren. Eller är det en remake? Det är nog inte så noga. En B-film är det i vilket fall men en måttligt underhållande sådan.

Andrew Niccol ("Gattaca", "The Truman Show") har skapat en ny spännande sci-fi historia, som trots att den bygger på en intressant premiss, inte lyckas trollbinda tittaren på samma sätt som hans tidigare filmer.

Michael Douglas med skjorta, slips och automatvapen under en våldsam, stekhet mardrömsdag i Los Angeles är bland det mäktigaste Joel Schumacher levererat. Även om "Falling Down" åldrats en del idag så är det en film som väcker tankar och frågar kring människans beteende.

Premiären av ”The Hurricane Heist” föregicks inte av någon pressvisning för recensenter – i ett sådant scenario hade det inte funnits några vinnare. Om bara filmskaparna hade visat på ett lika gott omdöme och låtit bli att producera åbäket.

”Kärlek & vilja” är en välspelad film som bygger på ett fint budskap, men den saknar tempo och misslyckas med att skapa en engagerande berättelse.

Alla förtjänar en bra kärlekshistoria - det borde ju inte minst gälla den unga gaypubliken som aldrig kände igen sig i John Greens eller Nicholas Sparks sötsliskiga draman. Men "Love, Simon" borde rimligen charma och beröra sin publik oavsett ålder, kön eller läggning. En publikfriande feelgood-pärla med hjärtat på rätta stället.

Mannen bakom franska tortyr-rysaren ”Martyrs”, Pascal Laugier, har i och med ”Ghostland” gjort ännu en engelskspråkig skräckfilm som både är obehaglig och hyfsat nervkittlande. Detta inkräktardrama är snyggt och välspelat, med stark kvinnodominans vilket jag uppskattar. Dock saknas en hel del finess i utförandet.

Adam Sandler är tillbaka med sin fjärde egenproducerade Netflix-film. Tyvärr innehåller "The Week Of" alldeles för lite skratt för att motivera två timmar av klyschiga budskap.

Wesley Snipes som rövsparkande vampyrdödare - en afro-amerikansk superhjälte i Marvels vampyraction som inte liknade någon blodsugarrulle du sett förut. Nytt och trendigt, absolut. Men som mer än hjärndöd underhållning är den knappast värd att höjas som.

Sugen på att se en bunt skådisar från “Downton Abbey” i en mestadels trivsam historisk feelgoodfilm med nazistinslag? Då är filmen med årets längsta och mest omständliga titel rätt för dig! Förutsatt att du kommer ihåg titeln länge nog för att boka biljetter då.