Regissören John Woo skäms inte att slå på stort med intrycken och totalt slopa allt som heter realism i sin numera klassikerstämplade film "Face/Off". Med grunden i ett intelligent koncept tar han oss med på en åktur full av överraskande vändningar.

Skräckfilmernas storhelg stundar och för den yngre målgruppen som ännu ej härdats av mordlystna clowner och ljusskygga gosedjur erbjuds premiären av ”Familjen Addams 2”. År 1991 bevisades att konceptet är väl värt att återanvändas, men denna gång har dessvärre skaparna tömt innehållet på allt blod.

Apples adaption av ”Världarnas krig” har en trög start, men den som orkar vänta tills handlingen tar fart kan se fram emot en fartfylld upplevelse fylld av intressanta karaktärer. Jonathan Enochsson har sett den första säsongen.

Colin Nutleys tv-såpa har flyttat in på bioduken och jag fattar ingenting. Har man inte sett serien framstår "Bröllop, begravning och dop - filmen" som lite svårtillgänglig - men som årets första julfilm sprider den också charm och värme.

Dokumentären om det experimentella rockbandet The Velvet Underground kännetecknas av samma avantgardistiska stil som Andy Warhols kommersiella succé ”Chelsea Girls”. Svartvita arkivfoton och färgglada videos delar utrymme på en s.k. split screen till ljudet av en rad berättarröster. En ytterst karakteristisk skildring för den särskilt intresserade.

Uppföljaren till “Baby-bossen” kan bäst beskrivas som svårtittat virrvarr för en vuxenpublik, men förhoppningsvis finner de små underhållning i den roliga animationen och alla de gulliga karaktärerna.

Om du trodde att Wes Andersons senaste verk - en kärleksfull skildring av amerikanska journalister i Frankrike - som vanligt är fullt av knasiga infall, absurd humor och kreddiga skådespelare så har du absolut rätt.

”Venom: Let There Be Carnage” fortsätter i samma hjulspår som föregångaren med en bättre skurk, snygga sammandrabbningar och skruvar upp humorn till högsta nivån – på gott och ont.

I norska ”I död och lust” är det våld och splatter på menyn – så det räcker och blir över. Utan blodigheter haltar historien, men när kaoset väl drar i gång kan det bli rätt roligt.

Trötta maffiaklyschor, övertydliga budskap och stundtals maskeradliknande rolltolkningar tynger ner den nya delen i en älskad gangstersaga.

Michael Myers är tillbaka - igen. Kommer Jamie Lee Curtis och de andra invånarna i Haddonfield kunna stoppa honom denna gång? Uppföljaren till ”Halloween”-rebooten prövar något annorlunda och även om allt inte funkar så är det blodigt och underhållande.

En storslagen divas sista odyssé, en sista blinkning till publiken innan ridån faller. ”Swan Song” serverar oss sin titel på en silverbricka.

Joaquin Phoenix intervjuar barn om hur de tror att framtiden kommer se ut. Bättre eller sämre? Melankolisk, lågmäld och bitvis gulligt småmunter skildring av en ogift mans vänskapsband med sin systerson.

När Michael Bay gör action vet man vad man får och han vet uppenbarligen vad hans fans vill ha. Det är stort, dramatiskt och oavbrutet adrenalinpumpande från start till mål.

Handsken är kastad! Matt Damon utmanar Adam Driver på duell på liv och död i Ridley Scotts nya historiska drama. Men den egentliga segraren i "The Last Duel" är Jodie Comer, som stjäl allt fokus och gör historien till sin egen.

Benedict Cumberbatch fullkomligt lyser i rollen som den tuffa, ogina och bittra ranchägaren vars hela existens tyngs av en väl bevarad hemlighet. Jane Campions efterlängtade drama levererar - som alltid!

”What If...?” erbjuder en unik inblick i vad som hade kunnat hända om saker och ting skett på andra sätt i Marvel-filmerna, som helt klart är intressant och sevärt i sig. Dock sticker de riktigt bra avsnitten ut i en ganska medioker helhet, som dessutom presentreras med ett billigt yttre.

Är man med i leken – får man leken tåla? Deltagarna i succéserien ”Squid Game” trodde kanske att barnlekar var en enkel match, men det blev en lövtunn balans mellan liv och död – framställt på ett helt briljant sätt i denna nervkittlande koreanska serie.

En annorlunda Gaspar Noé-film med “split-screen”-effekt som följer ett ålderdomligt par från deras respektive perspektiv. Någon gång letar sig en hand in i partnerns filmruta så att de en kort stund förenas, för att sedan dras tillbaka till den ultimata ensamheten som är våra liv. Tänkvärt drama som berör.

Att regissera en film man även spelar huvudrollen i är överkurs för alla. Den nu 91-årige Clintan har klarat det förr men denna gång faller det pladask eftersom han inte tycks kunna se sitt nya, åldrade jag objektivt. Resultatet är en tunn berättelse pepprad med overkliga slagsmåls- och förförarscener.