"Zoo" är en zombiefilm som hugger direkt efter hjärtat. En svensk-brittisk svart komedi som kombinerar överlevnadskamp med äktenskapskris, och bevisar att den mixen fungerar bättre än väntat.

Edvin är 20 år och Naomi 23 när de träffas för första gången. Båda har gått med på att filma sig själva i ett år. Det hela mynnar ut i en mycket underhållande dokumentär om unga känslor, dejting, sex och relationer, som alla oavsett ålder kan känna igen sig i.

Det börjar som en hämndthriller, där en misshandlad lyxhustru och hennes före detta make planerar ett mord. Vad "Serenity" utvecklas till... det måste du se med egna ögon för att kunna tro på. Även om resultatet är en väldigt ojämn och hyfsat ologisk film, är den både underhållande och märkligt fascinerande hela vägen.

Det finns kanske inte så mycket att säga om en film som "Till drömmarnas land". Det är nämligen inte en film som säger såg mycket i sig självt. För att vara krass är det en film som snarare konstaterar det uppenbara. I det här fallet när det kommer till romers utsatta situation i Sverige.

Mark Cousins, den irländske filmvetaren och filmaren, gör här ett eget och annorlunda porträtt av filmikonen och sin personlige hjälte Orson Welles. Detta är egentligen mer ett kärleksbrev till den store konstnären, än en renodlad dokumentärbiografi. Väl subjektiv och enformig på sina håll, men ändå till sist sevärd.

"Escape Room" är en blodfattig om än kreativ thriller, som bör passa de mer lättskrämda. Det är för all del en ganska påhittigt genomförd idé, men filmen blir aldrig så spännande som den tror sig vara.

Berättelsen om Vincent van Gogh rör sig i gränslandet mellan verklighet och fantasi. Filmfotot speglar van Goghs konst och resultatet är en njutningsfull visuell upplevelse!

Ännu en film där verkligheten överträffar dikten. Efter en lågmäld inledning blir handlingen så fascinerande att jag fortfarande går och grunnar på detta märkliga förfalskingsdrama flera dagar efteråt.

En man i Paris försöker jonglera tufft nattjobb med tonårsdotter. Mia Engberg berättar sin historia med endast röster och miljöbilder. Det är en intressant struktur men resultatet blir sömnigt och tålamodsprövande.

Regissören Jafar Panahi fortsätter göra film trots sitt yrkesförbud och det tackar vi för. Här spelar han och filmstjärnan Behnaz Jafari sig själva när de letar efter en flicka som kanske tagit sitt eget liv och det är en engagerande, försiktig skildring av starka kvinnor och sociala regler.

Nicole Kidman gör en helt enastående insats som huvudkaraktären och antihjälten Erin Bell i denna nervkittlande dramathriller. Erin, en kvinna som minst sagt släpar på en tung ryggsäck fylld med bekymmer från det förflutna, tvingas nu stå öga mot öga med de demoner som förföljt henne under nästan 20 års tid.

Jonas Åkerlunds Netflix-film är ett haveri av så pass episka proportioner att inte ens fantastiska Mads Mikkelsen kan rädda den. Pubertal dialog och risigt skådespeleri kombineras med tröttsamt hyperintensiva stilgrepp och den mest generiska av berättelser.

Det legendariska radarparet Stan Laurel och Oliver Hardy förtjänar om några en respekt- och kärleksfull biografi. John C. Reilly och Steve Coogan är perfekta i rollerna och lyfter det här finstämda dramat om två av komedins största ikoner.

”Mary Queen of Scots” är en säreget vacker karamell för alla som älskar kostymdramer. Handlingen faller dessvärre ganska platt, trots Saoirse Ronans fina rollprestation, och kan mer liknas vid en Harlequin-novell än ett historiskt drama.

Den här dokumentären om frisoloklättraren Alex Honnold är med sina svindlande bergsklättringsscener egentligen inget för höjdrädda. Men den klassiska filmberättelsen både fascinerar och fängslar och gör det värt att genomlida eventuella kika-genom-fingrarna-moment.

"Eld & lågor" är en episk och visuellt häftig kärlekssaga, nästan överväldigande med alla sina intryck, färger, specialeffekter och musik. 1940-talets Stockholm har omvandlats till en "Moulin Rouge!"-scen, där en berättelse om rivalitet och förbjudna attraktioner utspelar sig.

Noomi Rapace är hård livvakt på rymmen från kidnappare, med en bortskämd tonåring. Ett lockande, löst verklighetsbaserat upplägg levereras som svag, förutsägbar dussinaction med några få spännande sekvenser som lyfter betyget.

Att Pernilla August alltid levererar är ingen nyhet men det är extra kul att se henne som sur tant i den här inställsamma men trivsamma feelgood-komedin.

En superstark hjälte, en oberäknelig skurk och en kalkylerande mastermind. Eller tre helt vanliga snubbar som fått hela grejen om bakfoten? M. Night Shyamalans oväntade uppföljare till "Unbreakable" och "Split" är ännu en jordnära flört med serietidningsgenren. Men säg den superhjältetrilogi som avslutas på topp? Att stänga in tre fascinerande karaktärer ger tyvärr inte mycket utrymme för spänning.

DC visar att de har TV-muskler med nya stjärnbeströdda ”Titans”. En serie med mörker, skärpa och inte minst välkommen potential.