Boken ”Wuthering Heights”, eller ”Svindlande höjder” som den fick heta på svenska, utkom redan 1847 och är det enda färdigställda verket av författaren Emily Brontë. Under de nästan 180 år som gått sedan dess har den skapat ramaskri, debatterats, älskats, kritiserats och självklart även filmatiserats – många, många gånger om. Och nu är det alltså dags igen, den här gången med rosade Emerald Fennell vid rodret.
I de blåsiga högländerna ligger godset Wuthering Heights, som en gång var både vackert och rikt. Dessvärre har husets herre, herr Earnshaw (Martin Clunes) ett problem med alkohol, och ett annat problem med spelmissbruk – sammantaget något som kostar mer än det smakar för hushållet. Med honom bor hans vackra dotter Catherine, samt en handfull tjänare.
En dag kommer herr Earnshaw hem med en okänd pojke som han tagit sig an. De beslutar sig för att kalla honom Heathcliff, och Cathy är förtjust över att äntligen ha en lekkamrat.
Allt eftersom tiden går, förändras och förtätas relationen mellan Cathy (Margot Robbie) och Heathcliff (Jacob Elordi). Nu är de inte längre barn, utan unga vuxna med alla de svårhanterade känslor som följer med den utvecklingen.
Familjens ekonomi har dock fortsatt på samma bana, och släkten Earnshaw är nu helt utblottade. När så en rik ungkarl flyttar in på närmaste granngodset finns en chans för Cathy att rädda sig själv från fattigdom. Problemet är att hon har väldigt kluvna känslor för Heathcliff, känslor som hon inte fullt ut tillåter sig själv att känna, men heller inte kan ignorera.
Sist Emerald Fennell stod för både manus och regi trollade hon fram den uppmärksammade “Saltburn”, så förväntningarna på hennes adaption av denna klassiker om passion och svek har varit höga. Särskilt trogen förlagan har hon dock inte varit; stora friheter har tagits med den ursprungliga berättelsen, där mycket har stuvats om, förändrats, tagits bort eller lagts till. Och alla förändringar har inte nödvändigtvis gjort berättelsen bättre.
Faktum är att den här nya versionen vid flera tillfällen känns väldigt svår att ta till sig, och trots genomgående fina prestationer av samtliga skådespelare så lyckas de inte övertyga.
Platt men passionerad
Passionen mellan Robbie och Elordi är omisstaglig, och utan den hade hela filmen fallit ihop som ett korthus. Men utöver passionen finns det egentligen inte så mycket mer. Det är massor av misär, sorg, svartsjuka och ilska, men den träffar inte riktigt rätt.
Med bara en handfull spelare i väldigt begränsade miljöer skapas en känsla av overklighet. De vistas i två olika hus, och däremellan på blåsiga heder, men vi ser dem aldrig med utomstående, eller i mer livfulla omgivningar. Denna sparsamhet leder till att personerna inte blir riktigt kött och blod, utan känns som marionetter i en utdragen och sorglig saga.
Att samtliga huvudrollsinnehavare dessutom är ganska outhärdliga som karaktärer sett lägger till ytterligare ett lager av svårigheter att som publik kunna ta till sig deras öden på ett empatiskt sätt.
Men självklart finns det även förtjänster som förtjänar att lyftas fram, och där ska det visuella uttrycket ha den största applåden. Det här är en väldigt estetiskt utpräglad film, där varje bildruta, färgval, kostym och ljussättning samarbetar för att försätta publiken i rätt sinnesstämning.
Svenske Linus Sandgren (“No time to die”, ”La La Land”) har skapat det magiska fotot, Suzie Davies står för de slående scenografierna, och Jacqueline Durran har designat de otroliga kostymerna. Alla tre är dessutom antingen Oscarsvinnare eller dito nominerade, vilket säkerställer kvaliteten på deras arbete. Charli xcx och Anthony Willis musik slår dessutom an den perfekta, ödesmättade tonen.
Med så mycket talang ombord är det verkligen synd att den färdiga produkten ändå inte får den fart den behöver för att lyfta och sväva så högt som denna klassiska saga förtjänar. Passionen glöder ständigt, men bortom Cathy och Heathcliffs blickar och beröringar i de gränslöst vackra miljöerna finns inte mycket mer att hämta.
Snabbfakta om ”Wuthering Heights”
Manus & regi: Emerald Fennell
Skådespelare: Margot Robbie, Jacob Elordi, Hong Chau, Amy Morgan, Owen Cooper, Alison Oliver
Genre: Romantiskt drama
Speltid: 2 timmar 16 minuter
Svensk biopremiär: 13 februari 2026
MovieZines betyg: 3/5
