Maggie Gyllenhaal regidebuterade 2021 med “The lost daughter”, som genomgående möttes av fin kritik och kunde stoltsera med tre Oscarsnomineringar. Manuset skrevs även det av Gyllenhaal, baserat på en roman av kritikerrosade Elena Ferrante.
Nu är skådespelerskan från “Donnie Darko”, “Secretary” och “The dark knight” tillbaka i regissörs- och manusstolarna med en kreativ nytolkning av karaktärer från Mary Shelleys klassiska skräckroman om doktor Frankenstein, och det monster han skapar av hopsydda kvarlevor som sedan väcks till liv på nytt.
I denna omarbetning kommer doktor Frankensteins monster (Christian Bale) – som själv kallar sig för Frank – till Chicago 1936, mitt under stadens ökända gangstervälde. Hans skäl till besöket är att få hjälp av doktor Euphronius (Annette Bening), en världsberömd förespråkare av re-animation – ett ämne han lever i dagligen, men inte själv behärskar funktionerna kring. Frank förklarar att han levt alltför länge utan att känna beröring, lycka eller kärlek, men att med doktor Euphronius hjälp kan allt det förändras.
Under tiden har sagda gangsterkontroll drabbat en av stadens unga kvinnor, Ida (Jessie Buckley). Under en utekväll med allsköns korrupta män blir Ida plötsligt besatt av Mary Shelleys osaliga ande och spyr ur sig hårda ord om ställets maffiabeskyddare, vilket leder till att hon möter döden illa kvickt. Dock blir hennes död inte långvarig, då doktor Euphronius och Frank av en slump väljer ut hennes lik för sitt oetiska och olagliga experiment i skapandet av en livspartner till Frank.
Förutom redan nämnda affischnamn syns även Penélope Cruz, samt Gyllenhaals make Peter Sarsgaard och hennes bror Jake Gyllenhaal i några av rollerna. Musiken är skapad av Hildur Guðnadóttir (“28 years later: The bone temple”, “Joker”), och svenska Karin Dreijer gör med sitt projekt Fever Ray ett uppträdande i filmen. Kostymerna är designade av Sandy Powell (“Snow White”, “The Favourite”), och scenografin av Karen Murphy (“Elvis”, “A star is born”).
Att det ryms mycket talang i den här produktionen gör därför att förväntningarna helt naturligt höjs rejält. Slutresultatet innebär därför att fallet från dessa förväntningars luftiga svävan blir väldigt hårt, när hela paketet kraschar totalt.
Spretigt och oklart
Utan ett helt batteri av kända namn under sina vingar hade Gyllenhaals film förmodligen fört en stillsam tillvaro på några av världens filmfestivaler, för att sedan försvinna i bruset från andra produktioner som pockar på uppmärksamhet. Men nu innehåller den en kraftfull rollbesättning, och har en 80 miljoner dollar-budget samt ett stort produktionsbolag i ryggen, vilket gör den svårare att missa. Det gör den också svårare att förlåta för sin ojämnhet och det stolpiga och emellanåt svårbegripliga manuset.
Maggie Gyllenhaal har själv sagt att hon ville ge Frankensteins brud en röst och låta henne berätta sin historia istället för att fokusera på männens del av storyn. Tyvärr har hon krånglat till berättelsen så mycket att den slår knut på sig själv. Den röda tråden som för huvudlinjen i berättelsen framåt är visserligen där, men den är fasligt tunn.
Intrycket tittaren får är att det nästan är en rad kortfilmer med samma protagonister i, som spelats in en i taget och därefter bara visas back to back utan tillräcklig sömsmån för att väva samman dem till en helhet. En del klassisk, gotisk litteratur tillsammans med flera delar riot grrrl-budskap, paralleller till Bonnie och Clyde och ett väldigt virrvarr av ilska, kärlek, passion, hat och patriarkala kängor ger sammantaget ett slags feministisk, destruktiv masspsykos.
Utöver denna återkommande splittring verkar filmen heller inte veta vad den vill i sitt uttryck. Stundtals snubblar entouraget in i konstfilmsterritoriet, och frågan är om man inte hade vunnit på att utveckla den sidan av estetiken då det hade kunnat gifta sig väl med den spretiga storyn. Den faktiska intrigen lämnar mycket övrigt att önska, och haltar fram och tillbaka mellan flera olika segment och budskap. I slutändan är vi lika vilsna som Frank och Ida, som letar efter livets mening i en oförlåtande värld, men bara finner kaos och oförståelse.
Snabbfakta ”The Bride!”
Regi: Maggie Gyllenhaal
Medverkande: Jessie Buckley, Christian Bale, Annette Bening, Peter Sarsgaard, Penélope Cruz, Jake Gyllenhaal
Genre: Skräck
Speltid: 2 timmar 6 minuter
Svensk biopremiär: 6 mars 2026
MovieZines betyg: 1/5
