En totalt onödig reboot som lika gärna kunde ha strukit "Jönssonligan" ur titeln.

Lysande modern, en gnutta mörkare, tolkning av Jönssonligan. Snygg och proffsig film med perfekt casting. Lätt en av de bästa i serien och definitivt den mest underskattade. Rolig är den också, jag skrattade högt några gånger. Varför fortsatte de inte på det här spåret i stället för att reboota filmserien igen? :(

Fungerar som en ordinär kuppfilm men de kunde ha slopat idén om en reboot på Jönsson-ligan helt. För mig är denna film som en lång Partajsketch om hur det hade kunnat ha sett ut om Jönssonligan var en seriös dramafilm. Snart gör de väl en nyinspelning på När Lammen Tystnar som en romantisk komedi också. Ett skolexempel på att vissa saker mår bäst av att få vila, och att få förbli vad det var.

Jag försökte verkligen gå in med att ge denna en chans och att ignorera att de kallar den för en Jönssonligan-film, men det gick inte. Ordet "Jönssonligan" nämns visserligen aldrig i filmen, men det är rätt uppenbart att de bara kallade filmen i ett desperat försök att försöka lura folk till biograferna. De har försökt att göra filmen seriöst men det går inte ta skiten seriöst när de nämner Franz Jaeger-kassaskåp. Det konstiga är att detta ändå är en komedi men att den inte är rolig för fem öre. Detta är enbart en skittråkig svennebanan-ripoff på "Oceans Eleven". Helst verkar filmen vilja visa trånga närbilder. Jag satt dessutom igenom hela filmen och störde mig på Susanne Thorssons Rocky-karaktär med en skatbo på skallen. Sättet som hon sade sina repliker var dessutom så totalt genomuselt. Är det möjligt att det finns en kvinnlig version på Jakob Eklund (en annan skådis med en helt unik "begåvning" att säga repliker på ett oerhört onaturligt och stelt sätt). Det tråkiga är att både Simon J. Berger och Alexander Karim egentligen är riktigt bra skådespelare, men att de kommer aldrig till sin rätt i sina dåligt skrivna roller (även om de nog gör vad de kan med vad de fick). Torkel Pettersson är.... ....tja, Torkel Pettersson på gott och ont (samma minspel som han alltid brukar köra.... ....på gott och ont). Ingen vågar ta ut svängarna. Andrea Edwards som spela skurken ärr den som var minst dålig, men med det menar jag inte att hon var bra. Nä, jag säger som Groucho Marx en gång gjorde efter att ha varit på en oerhört dålig teaterföreställning: "Jag tyckte inte om pjäsen, men jag såg den under ogynnsamma förhållanden. Ridån var uppe!"

Vi har kommit in en tid då man dammar av det som gjordes på 80-talet eller 90-talet och gör nya filmer eller uppföljare. Flera gånger har jag varit med om usla uppföljare till storfilmer från Disney. Det har lett till att jag har blivit mycket negativt inställd till att man tar fram alla gamla filmer och serier och försöker producera mer. Detta hindrade i alla fall inte mig från att bli intresserad av "Jönssonligan, den perfekta stöten". Jag älskade verkligen att se filmerna om tjuvarna som varje gång har den perfekta planen, in i minsta detalj... och som inte alltid lyckas. Skulle man kunna undvika att falla i dem gropar som Disney och andra filmbolag har gjort med sina uppföljare? Svaret är faktiskt ja. Den här filmen hör definitivt inte bland de usla uppföljarna, men trots det tycker jag det finns några saker man hade kunnat finslipa på. Trots detta ångrar jag inte att jag såg den här filmen. Den är ändå spännande, blir aldrig tråkig och är en sevärd film. Jönssonligan känns väldigt mycket omgjord. Det här är inte en komedi om ett gäng fumliga tjuvar med ett geni i spetsen. Det är en thriller som handlar om ett gäng specialister på sitt område. Harry som är sprängexpert. Vanheden som är en mästare på att lura folk. Rocky som är låsexpert( och som i den här versionen är en tjej). Charles-Ingvar känner man i alla fall igen. Det stora geniet. Att göra om filmen så mycket känns faktiskt inte som fel beslut. Ska man ta fram gammalt material så bör man faktiskt komma med mycket av sina egna idéer. Detta för att det ska kunna bli en intressant film, som också känns ny på något sätt. Man har även lyckats att få in lite humor, vilket kan göra filmen mer rolig att se på. Karaktärerna är det definitivt inget fel, trots förändringarna. Dock tycker jag att man borde utveckla karaktären Wallentin( filmens Wall-Enberg) till en mer intressant fiende till ligan. Hon känns ganska platt, vilket gör henne rätt tråkig. Skådespelaren Andrea Edwards passar inte heller riktigt in som rollen som den grymma affärskvinnan. Däremot gör övriga skådespelare ett bra jobb. Alla passar in i sina roller. De som gör bästa insatserna är Simon J. Berger som Charles-Ingvar och Susanne Thorson som Rocky. Filmen slutar på ett sätt som gör att man faktiskt skulle kunna göra fler filmer. Jag hoppas då bättre fiender till Jönssonligan. Det vore lysande, men jag kan inte säga att filmen är dålig. Allt annat i den känns bra.