Tarik Salehs Cannes-aktuella ”Eagles of the Republic” handlar om George Fahmy, en hyfsat harmlös Viagraknaprande egyptisk skådespelare, med alltför ung flickvän och trulig tonårsson. Han njuter sitt luxuösa liv av flärd, när han plötsligt blir sparkad från filmen han just gjort. Istället blir han tillfrågad eller tillsagd, om att göra en propagandafilm där han ska gestalta presidenten.
Filmen är beställd av landets myndigheter och George som inte direkt delar deras åsikter, går ändå motvilligt med på att medverka. Ganska snart blir han något av deras gullegris och finner i den positionen många fördelar, även om han också hela tiden förföljs av regimutsänd kontrollant som rapporterar om varje steg som tas.
Livet vänds drastiskt upp och ned när han hamnar mitt i en komplott för att störta presidenten. Inget blir heller bättre av att han inleder en kärleksaffär med försvarsministerns fru.
Tarik Saleh återvänder ytterligare en gång till Egypten och riktar där ljuset på maktmissbruk och korruption hos regimen. En hel del är annorlunda från de tidigare filmerna (”The Nile Hilton Incident”, 2017, ”Boy From Heaven”, 2022) medan vissa andra element och karaktärer känns mer bekanta. Vi har till exempel även här sadistiska generaler och andra våldsivrare, samt gåtfulla femme fatales som kryddar den röda tråden, som såklart är uppfriskande annorlunda.
”Eagles of the Republic” blandar inledningsvis genrer som relationskomedi och drama, för att sedan mot slutet landa med båda fötterna i en nagelbitande thriller.
I början är det stundvis riktigt lättsamt och Saleh driver med både kändisskap, det manliga skådespelargeniet och filmindustrin och dess villkor. En lite humoristisk, men också rätt obehaglig scen är undertecknandet av ett filmkontrakt som inkluderar ett självmordsbrev skrivet med George handstil, som en liten betoning på kontraktets allvar.
Det är välspelat på alla håll, även om många skådespelare inte får värst mycket speltid. Det får dock Fares Fares, med rätta, för detta är väldigt mycket hans film.
Jag låter säkert som en förälskad skolflicka, men Fares är fasiken helt fantastisk. Han har en stark och liksom obestridlig utstrålning och känns fullständigt närvarande i varje scen. Hans autentiska inlevelse bränner genom duken och jag dras med i alla känslor som George känner. Hans ark går från att vara en firad skådespelare utan större bekymmer till att fullständigt brytas sönder under pressen som så sakteliga uppstår.
Saleh har verkligen lagt krutet på sin huvudperson, medan tyvärr flera andra inte får samma djup. Georges flickvän och älskarinna spelas av begåvade Lyna Khoudri och Zineb Triki, och båda karaktärer hade med fördel kunnat broderas ut lite. En mindre sidointrig är desto mer berörande och handlar om Georges vän och motspelerska Rula, som hamnar i onåd hos regimen. Cherien Dabis gör henne med stor övertygelse.
Manuset är som ett pussel inledningsvis. Vi får vara med och lägga bitarna, som vi förstår kommer ha betydelse längre fram. Jag uppskattar de vackra bilderna och den smygande upptrappningen medan filmen får form, för att sedan i all hast växla upp. I andra halvan smäller det ordentligt.
Och trots att flera scener är så ångestframkallande att jag kan ana lunchpizzan åka upp en bit i min strupe, så älskar jag gasen och det oförutsägbara som följer.
Filmen utforskar teman som makt och hur lätt det är att förföras av den, även om det innebär en kompromiss med ens värderingar. Men den belyser också hur konstnärer som lever under kontroll i diktaturer tvingas in i de styrandes agenda för sin överlevnad och fortsatta kreativa skapande. Enkla och självklara ämnen kanske, men alltid angelägna, inte minst idag när det på olika håll i världen pågår en eskalering av kontroll.
Jag tycker att Saleh, Fares och resten av teamet lyckas avsluta detta tredelade äventyr på ett mycket tillfredsställande sätt.
”Eagles of the Republic” bjuder på engagerande underhållning, som imponerar med sitt vackra foto och hypnotiska soundtrack av Desplat. Den våldsamma och brutala vändningen mot slutet tillför dessutom både action och ett tempo som tar tid att skaka av sig. För bästa upplevelse, se denna på bio.