En förbannad Jessica kommer gående med bestämda steg längs korridoren. Hon rycker upp dörren till sin lägenhet, slänger sig ner i kontorsstolen och sveper en termos sprit. Kort därpå går hon tillbaka ut i korridoren igen, nu ännu argare. Visst är hon en ”strong female character”, men en ensidig sådan. Dessutom är storyn lika förutsägbar som hennes rörelsemönster – två steg fram, ett åt sidan. Såhär blir det när Marvel dansar foxtrot.