Fantasyfilmen som hade allt: stenjättar, racersniglar, fagra barnkejsarinnor i glittrig 80-tals glamour och en snygg Atreyu i huvudrollen som charmade småbrudarna. Men trots magiska miljöer och häpnadsväckande hantverk går det inte att bortse ifrån att dockorna är bäst skådisar. Tyvärr förstår jag varför vi aldrig hörde talas om Noah och Barett igen efter att Limahls hitlåt tonade ut med eftertexterna. För det skriks för full hals från början till slut.

Melodin till ”Ducktales”, ooh-ooh-ooh, sätter sig direkt på hjärnan och väcker till liv minnen från mysiga hemmakvällar då jag förväntansfullt satt fastklistrad framför TV:n. Därför trodde jag att det skulle bli storartat att se om ”Farbror Joakim och knattarna i jakten på den försvunna lampan”. Men även om jag fortfarande läser ”Kalle Anka” i badkaret och trots att filmen är baserad på skickliga Carl Barks berättelser blev jag både besviken och uttråkad.

Ibland kan det vara på sin plats att dra till med en storslagen, romantisk gest. Något grandiost som får magen att pirra och världen att skimra. Så varför inte damma av boom-boxen och låta ”In your eyes” dundra ur högtalarna nedanför din älskades sovrumsfönster? ”Snacka går ju” har gett oss en av filmvärldens mest episka kärleksscener, ändå handlar den lika mycket om att våga acceptera sin fars brister som om tonårskärlek.

Det är nog inte bara jag som blir misstänksam mot människor som glatt menar att gymnasieperioden var den bästa tiden i deras liv. Snarare är det nog fler med mig som känner igen sig i den nattsvarta, poetiska ångest som bara tonåren kunde framkalla. En ångest som kan slå över i mordiska tankar, åtminstone om du heter Veronica och nyligen börjat dejta den där killen på skolan som gillar att skjuta skarpt.

I år kommer flera fantastiska animerade filmer som förhoppningsvis passar både liten som stor.

Vem tar över Furiosas mantel i år? Vi kollar in kandidaterna.

Vanligtvis uppskattar jag genre-cocktails, som när folk mixar bävrar med zombies och aliens med cowboys, men ibland blir det bara en geggamoja. Trots duktiga skådespelare (bra råvaror) är ”The Talented Mr. Ripley” inte mycket mer än en okej thriller light.

Lägg undan mobilspelet för en stund och unna dig själv en trave böcker i julklapp.

MovieZines skribenter om sina favoritfilmer: För Katarina blev ”Inherent Vice” en av 2015 års stora överraskningar.

Charles Dickens ”A Christmas Carol” är en klassiker man aldrig tröttnar på, eller? Vi kollar in fem olika versioner på raken.

Ta en paus från plugget, jobbet eller vad annat oviktigt du pysslar med just nu & sätt dina vampyrdödar-kunskaper på prov.

Hur sätter man betyg på något så vansinnigt som män i deformerade, gröna elefantmasker, organdonatorer som lever när levern doneras och en stämningsfull barnkör som glatt sjunger på ”Every sperm is sacred, every sperm is great”? Det är nu mer än 30 år sedan som Monty Pythons ”Meningen med livet” hade premiär och satiren står sig än idag. Även om kvalitén på sketcherna varierar är det en vansinnesfärd som bara måste upplevas.

”A Very Murray Christmas” dukar upp ett julbord med mysiga sing-a-long-låtar, men på gott och ont släpper inte känslan av att jag oanmält dykt upp på Sofia Coppolas glöggmingel.

Om jag säger ”What can we do in a bathroom” säger du…

En förbannad Jessica kommer gående med bestämda steg längs korridoren. Hon rycker upp dörren till sin lägenhet, slänger sig ner i kontorsstolen och sveper en termos sprit. Kort därpå går hon tillbaka ut i korridoren igen, nu ännu argare. Visst är hon en ”strong female character”, men en ensidig sådan. Dessutom är storyn lika förutsägbar som hennes rörelsemönster – två steg fram, ett åt sidan. Såhär blir det när Marvel dansar foxtrot.

Syskonen Wachowski levererar oftast något oväntat. Oavsett hur väl genomfört slutresultatet är kan man åtminstone förvänta sig en rebellisk story som uppmanar till eftertanke. Detta är en skön, soft sci-fi serie med fokus på det emotionella. Såklart med stora ambitioner. För stora ibland, men när allt klaffar är det briljant.

Du vet den där kompisen i bekantskapskretsen som är sjukt speedad, som aldrig behöver sova och som alltid hinner göra tre gånger så många saker som du. Hen som skuttar obekymrat genom livet till ett glatt 80-tals soundtrack. Precis så är Kimmy Schmidt: hysterisk, färgglad, inspirerande och naiv. Hen är någon som man älskar för sin barnslighet, men samtidigt inte står ut att umgås med i mer än ett par dagar.