Första gången jag intervjuade Aliette Opheim var för mer än 20 år sedan, då hon skulle premiärvisa ungdomsfilmen ”Sandor slash Ida” på Göteborgs filmfestival.
Nu är hon tillbaka med en av de bärande rollerna i thrillerserien ”Vaka” och jag passade på att träffa Aliette på nytt för ett samtal om var karriären tagit henne, om framtidsdrömmar och om svensk sci-fi. Skådespelerskan har under de senaste decennierna byggt ett imponerande CV både på bioduken och i tv-rutan, och är i år aktuell med inte mindre än fyra vitt skilda projekt.
Hur beskriver du din rollfigur i ”Vaka”?
– Elin är en dedikerad ambulans… sjuksköterska eller sjukvårdare? Jag kommer inte ihåg vad man får säga och inte, skrattar hon nervöst.
– Hon älskar sitt jobb och bryr sig väldigt mycket om människor. Vilket kanske ibland har gått ut över hennes privatliv och relationer. Nu när viruset sprider sig är hon en av dem som försöker hitta en lösning, i och med att henens fru också drabbas. Hon är en vanlig, arbetande kvinna, som hamnar mitt uppe i allt det här. Hennes drivkraft är kärlek.
Vad kan tittarna vänta sig av serien?
– Jag har själv inte sett den än… Men jag vet att det kommer vara spännande. Det är en dramathriller som… Nu har vi nyligen sett ”Vi kommer i fred” men förutom det har det kanske inte gjorts så jättemycket sånt här apokalyptiskt i Sverige? Man kan förvänta sig en väldigt spännande dramathriller med internationella ambitioner. Det kändes stort och påkostat när vi filmade.
Vad är det för slags roller som du själv dras till?
– Det är ju superolika. Har man lyxen att kunna välja söker man såklart utmaningar som kanske tänjer på gränserna i vad man har gjort tidigare. Sen är man också en arbetande skådespelare som måste ha jobb, skrattar hon. Men jag har haft lyxen, iallafall de senaste åren, att kunna spela många olika och spännande roller.
Jag intervjuade dig för första gången inför premiären av ”Sandor slash Ida” år 2005. Hur ser du på din debutfilm såhär 20 år senare?
– Jag undrar om den håller! Jag såg om den för kanske tio år sen. Den är jättefin, jättegullig. Det var den första långfilmen jag gjorde. Det var där jag halkade in på det här bananskalet. Och där blev jag kvar, jag har aldrig valt skådespelaryrket… Men uppenbart söker jag mig inte till något annat.
– Jag ser tillbaka på ”Sandor slash Ida” som en väldigt fin tid, och startskottet på något stort för mig. Och Henrik (Georgsson) regisserade, samma regissör som nu står bakom ”Vaka”. Vi ses bara var 20:e år, haha.
Har du några andra milstolpar i karriären, roller som betytt extra mycket för dig?
– Absolut. ”Kalifat” som jag och Gizem (Erdogan) gjorde. Där upptäckte jag nya saker hos mig själv och om mitt skådespeleri. Man utvecklas med varje jobb man gör. Oavsett om det är bra eller dåliga grejer, så lär man sig något nytt. Men ”Kalifat” blev en sådan succé, och det var första gången jag kände att ”det här betyder något för mig på riktigt”. Och givetvis ”Knutby”, det är väl kanske den roligaste rollen jag gjort.
Du hade en kort period med engelskspråkiga projekt också…
– Jag gjorde några: ”Patriot” och en engelsk serie som heter ”Fortitude”. Men jag är 40 nu, och jag har ingen dröm om att ”jag ska till Hollywood”. Verkligen inte. Jag hade en engelsk agent ett tag, men har inte sökt mig till det de senaste åren. Mmin energi och min riktning, mitt fokus är kanske inte att jag ska ut i världen. Då vill jag hellre utveckla saker. Jag var exekutiv producent på ”Knutby” och var med och skrev manus. Det är dit jag känner att mitt hjärta drar.
– Jag ville bli författare när jag var liten. Innan dess ville jag egentligen bli arkeolog… Jag har egentligen inte drömt om skådespeleriet och filmstjärnegrejen. Däremot att skrapa fram historier. Då får jag bli både arkeolog och författare, när jag får vaska fram historier. Det vill jag göra mer!
Regissera kanske?
– Ja, absolut. Sen har jag stor ödmjukhet inför det yrket. Fy fan, vad det är mycket mer än vad man fattar. Det är att vara arbetsledare, psykolog, projektledare… Jag har provat på lite. ”Knutby” var ett stort samarbete med hela casten. Det är svårare med personregi än man tror. Som manusförfattare har jag lite mer självförtroende. Men jag skulle vilja prova att regissera, gärna med en stark fotograf i ryggen.
2026 blir ett stort år för dig. ”Jävla karlar” och tv-serien ”Tills döden skiljer oss” släpps någon gång i höst, plus ”Stormen” av Josephine Bornebusch…
– Folk kommer vara så trötta på mig. Jag kommer aldrig få jobba igen efter det här, haha! Men det har bara blivit så. ”Vaka” har ju legat klar jättelänge. ”Stormen” skulle ha kommit ut… Ibland blir det så. Jag har jobbat mycket de senaste åren och nu kommer allt på en gång. Men det känns jättekul, såklart, men också lite – ”fan, kunde det inte kommit lite mer utspritt?” Jag hoppas inte folk tröttnar på mig.
Vad kan du säga om ”Jävla karlar”? Hur gick inspelningen?
– Jag har aldrig haft så mycket prestationsångest. Det var ganska tufft, för att det fanns en bok och jag hade ibland lite svårt att komma runt höga förväntningar på mig själv.
– Vi blev klara i fredags. Vi var egentligen klara i oktober, men vi filmade en vecka till då vi skulle ha vinterscener. Jag kom precis ut ur ”Jävla karlar”, färgade håret, klippte om mig och började filma igår! Lite stressigt, jag har inte landat än.
– Men det har varit en utmanande, väldigt rolig inspelning. Regissören Jens Sjögren är one of a kind. Han har varit otrolig på att vaska fram de här barnen och har haft en fantastisk regivision. Fantastiska barn och fantastiska karlar. Jag älskade boken, och det var väldigt kul att göra epok också. Jag tror och hoppas att filmen kommer bli bra!
Nu går Aliette Opheim raka vägen in i nästa inspelning. Kan det bli en femte premiär under 2026? Hon och Björn Gustafsson spelar omaka polispar i Netflix-filmen ”Permafrost”.
– Det är en actionkomedi och det har jag aldrig gjort förut. Det är spännande!
Se Aliette Opheim i ”Vaka” på Prime Video. Alla 6 avsnitt är ute nu.
Läs också: Premiär för ”Vaka” – stjärnspäckat om ett mystiskt virus som drabbar Sverige
Läs också: Björn Gustafsson och Aliette Opheim filmar ny actionkomedi för Netflix