Brittiska mulitalangen Sharon Horgan har gjort en karriär av att hitta det roliga i relationer som håller på att gå åt helvete. Efter serier som ”Catastrophe”, ”Motherland” och den svarta succékomedin ”Bad Sisters” är hon nu tillbaka med nytt på HBO Max. Den här gången står 50-årskrisen i centrum.
I ”Youth” spelar Horgan den nyligen frånskilda Alex, en litterär agent i London som plötsligt måste försöka lista ut hur resten av livet ska se ut. Hon söker sex och kärlek på nytt, samtidigt som hon tar hand om sina föräldrar och försöker få sin snart vuxne son Ruairí att stå på egna ben. Och någonstans däremellan finns också Patrick (Rupert Friend) som blir en ny och inte helt okomplicerad man i hennes liv.
Det är ett ämne som ligger nära Horgan själv. ”Youth” har vuxit fram ur hennes egna tankar kring att bli äldre, hur tiden plötsligt börjar kännas mer dyrbar och hur kvinnor i 50-årsåldern kan hamna mitt emellan barn som fortfarande behöver dem och föräldrar som börjar behöva allt mer hjälp.
Jag träffade serieskaparen och skådespelaren på Mallorca i våras, där avsnitt 5 spelades in.
– ”Youth” handlar om Alex, en kvinna ungefär i min ålder, som har kommit till en punkt i livet där hon känner att om hon inte satsar nu så är hon körd. Samtidigt börjar hennes föräldrar få hälsoproblem och hennes tonårsson har sina egna svårigheter, berättar Sharon Horgan för mig.
– Det handlar mycket om den så kallade sandwichgenerationen och hur mycket man måste hantera samtidigt. Men också om att komma till en punkt i livet där man tänker: ”om jag inte gör det jag vill nu, när ska jag då göra det?”
– Alex är skild och letar väl egentligen efter kärleken. På sätt och vis ligger serien närmare det jag gjorde före ”Bad Sisters”. Det är halvtimmesavsnitt och väldigt personligt. Jag skulle absolut inte kalla serien för självbiografisk, men det finns mycket av mig i den och mycket från verkliga livet som jag kan hämta från.
Du skriver och spelar själv huvudrollen. Varför ville du stå framför kameran den här gången?
– För att historien är otroligt personlig för mig. Mina tidigare serier som ”Catastrophe” och ”Pulling” var också väldigt personliga, ”Motherland” låg också nära mitt liv. Jag levde det livet. Men det här känns personligt på ett annat sätt.
Skriver du för att förstå ditt eget liv bättre?
– Alltid. Och det händer inte alltid i den ordningen heller. Ibland inser man först under skrivandet att man har upptäckt någonting om sig själv.
– Förhoppningen är att om man verkligen går in i den känslan så kan andra människor känna igen sig också. Om man är väldigt ärlig med hur det känns att vara i 50-årsåldern, hur sårbar man kan känna sig och hur självisk man kan bli kring sin egen tid.
– Att verkligen öppna upp hela den erfarenheten av att nå en viss ålder och inse att det börjar bli allt eller inget. Ju mer specifik man kan vara och ju mer av sitt eget liv man använder, desto mer universellt kan det faktiskt bli.
När i karriären bestämde du dig för att göra mer än att bara skådespela, som att producera och regissera dina egna projekt?
– Jag har gjort det så länge nu, nästan lika länge som jag har skådespelat. Kanske till och med längre. Det har alltid bara varit en del av det jag gör.
– Sedan jag startade mitt produktionsbolag Merman har jag blivit mer intresserad av att producera andra människors verk också. Jag älskar det. Drömmen är att kunna hjälpa andra människor att få sina berättelser gjorda.
– Men det ger förstås också en frihet. Det var flera år sedan jag satt och väntade på att någon annan skulle ge mig någonting. Jag driver saker framåt själv och jag tycker att det är väldigt spännande. Att ta någonting som bara finns på pappret och sedan plötsligt stå här på en inspelningsplats ger mig fortfarande en enorm kick.
Hur fungerar det i praktiken att vara både skådespelare, manusförfattare och producent på en inspelning? Många hattar…
– För mig fungerar det bra. Jag oroar mig nog mer över hur andra upplever det. Man vill inte att någon som spelar en scen med en ska känna att man egentligen inte är närvarande eftersom man samtidigt tänker på något annat.
– Ofta försöker jag bara smita iväg och fixa saker mellan tagningarna. Jag är så van vid det nu att jag knappt tänker på det. Utifrån ser det nog lite galet ut, för mellan tagningarna kan jag sitta och titta på klippningar eller skriva om saker inför omtagningar.
– Men för mig är det bara en del av jobbet. Vad skulle jag annars göra mellan tagningarna? Sitta och scrolla på mobilen? Jag kanske inte får prata med folk så mycket som jag skulle vilja, men jag får tillräckligt.
Du har arbetat med den svenska Josephine Bornebusch på både ”Bad Sisters” och ”Vladimir”. Ni har en del gemensamt eftersom hon också skriver, regisserar och skådespelar.
– Jag älskar Josephine. Hon är så rolig. När vi gjorde ”Vladimir” och letade regissörer till den här serien sa hon till mig: ”Du borde regissera den.” Jag svarade bara: ”Nej.” Det finns redan så mycket att göra och så mycket att tänka på.
– Jag älskar att regissera också, men inte när jag redan har så här många roller. Josephine är extremt bra på att göra allt det där. Men jag känner inget behov av att göra precis allting själv. Det här räcker.
Både ”Catastrophe” och ”Divorce” gick på HBO. Hur känns det att göra en serie för dem igen?
– Det känns nästan profetiskt på något sätt. När jag gjorde ”Pulling” kom Amy, som nu är ansvarig för komedi på HBO, och träffade mig. Hon hade sett första säsongen och sa: ”Vi borde göra något tillsammans.”
– De försökte faktiskt köpa ”Pulling” för HBO. Sedan dök möjligheten att skapa ”Divorce” med Sarah Jessica Parker upp. Så det har tagit lång tid att komma tillbaka hit. Men med ”Youth” förstod de serien direkt. Jag tror att jag beskrev den med en enda mening och Casey sa: ”Jag vet exakt vad det här är.”
– Så det har varit fantastiskt, men också nervöst. HBO gör bäst tv. Det får en att vilja höja nivån, och jag vill alltid hitta nya sätt att utmana mig själv.
Du är känd för att skriva karaktärer och relationer som känns både trovärdiga, roliga och stökiga. Vad är hemligheten?
– Att verkligen lita på sig själv. När jag började tvivlade jag väldigt mycket på saker. Jag oroade mig för att det kanske bara var jag som tyckte att något var roligt eller att det bara var jag som kunde relatera till det.
– Nu litar jag mycket mer på min egen hjärna och på processen. Det hjälper förstås också att ha ett bra team omkring sig. Man kan visa saker tidigt, få respons och få den uppmuntran som krävs för att fortsätta i samma riktning.
– Jag observerar också människor hela tiden. Jag skriver ständigt anteckningar i mobilen och har en slags fil med saker jag tycker är roliga och som jag försöker väva in i serier.
Så… du tjuvlyssnar på folk?
– Ja, hela tiden. Det är lite konstigt. Lite creepy.
”Youth” börjar streama på svenska HBO Max nu på måndag, 21 september. Håll utkik efter fler intervjuer och MovieZines inspelningsreportage längre fram.
Läs också: 8 helt nya tv-serier i september – perfekta för höstens mörker!
Läs också: Alla 48 filmer och serier som kommer till HBO Max i september