Jag träffar Alex Schulman utanför Stora Teatern under Göteborgs filmfestival, där han är på plats för att prata om sin nya film “Arkipelag”, som han både skrivit och regisserat. Under besöket får jag se flera scener ur filmen tillsammans med publik och träffar även Gustaf Skarsgård, som medverkar i en av huvudrollerna, tillsammans med Fares Fares och Linus Wahlgren.
Schulman ser fram emot att visa upp bitar av sin nya film.
– Filmen blir ju till när den når en publik, säger han.
Skarsgård fyller i:
– Man blir underhållen och berörd. Får man till det blir man nöjd. Jag får en smocka i magen men jag får garva också.
“Arkipelag” är första filmen Schulman både skriver och regisserar. Skarsgård och Schulman arbetade tillsammans redan 2022 då Schulman regisserade Skarsgård på Dramaten i “Tröstrapporter”. Sedan dess har de haft en fin relation och Schulman skrev rollen i filmen, baserad på en egen upplevelse på en ö under ett läger, specifikt för Skarsgård.
– Det här är ett riktigt bra manus som inte följer algoritmen och formulan, och som inte är i ett format man fått lära sig på en manusskola – plötsligt en lång scen som konventionellt inte hade varit med, säger Skarsgård.
Mer om en annan lång scen längre fram. Det vi kan förvänta oss av “Arkipelag” är att den inte kommer att vara så “formulaisk” och kanske bana väg för en ny tid av berättande.
-Jag tror det är dags att höja statusen för manusförfattaren, särskilt i den här tiden med AI och algoritmer. Man måste stärka den unika mänskliga rösten i svensk film, och därför hoppas jag att filmen ska gå bra så att finansiärer och distributörer vågar satsa på mer icke-konventionella manusstrukturer, säger Gustaf.
Samtidigt är Schulman tydlig med att han vill nå en bred publik.
– Jag håller med, men samtidigt gillar jag ju att vara bred och inkluderande. Min farsa producerade Hyland, det bredaste som fanns på den tiden, och sa alltid att alla måste förstå. Det ska vara jättebrett och alla ska vara med. Jag vet hur en historia ska berättas, och då kan man bryta mot reglerna, säger han.
– Till mångas förtret, tillägger han snabbt.
– Den här knullscenen i slutet till exempel – alla sa att den inte kan vara där, att det blir pyspunka. Jag förstår argumenten, men jag känner att den måste vara där.
– Helt rätt beslut, säger Skarsgård.
Den scenen får jag tyvärr inte se, så det återstår att se om den överlever till premiären i höst.
”Den bästa regissören som inte gjort en film ännu”
Schulman beskriver Skarsgård som en central del av projektet.
– Gustaf är medverkande, den bästa regissören i Sverige som inte gjort en film ännu. Han är lyhörd och en enormt duktig storyteller. Rollen är skriven för Gustaf och vi har varit helt emot ”så här gör man”-film – med tydliga vändpunkter och mid-point och allt det där.
Skarsgård berättar om sitt första möte med manuset:
– Jag läste ett färdigt manus. Alex sa att han ville att jag skulle läsa det och att vi skulle sätta oss tillsammans en vecka, men manuset var klart.
Han fortsätter:
– Alex har gjort ett gediget jobb. Han är en så bra författare. Han kan omredigera sig själv väldigt väl.
Från bokidé till filmmanus
Idén till filmen började i ett annat format.
– Jag började skriva den som en bok, säger Schulman, och runt 70 sidor in märkte jag att jag skrev mycket mer dialog än jag brukar. Jag såg bilderna så tydligt och tänkte: fan, det här kanske är en film ändå. Jag hade precis regisserat Gustaf och tänkte att det kanske gick att använda. Men jag har alltid varit rädd för att skriva manus, för att någon ska ta det ifrån mig och göra något jag inte gillar.
Till slut kontaktade han Warner Bros och drama-producenten Johan Hedman.
– Jag hade Gustaf Skarsgård, Jakob Ihre och Fares Fares, alla gillade det, jag hade ett A-team. Alla som såg listan kände: det här är på riktigt.
”Arkipelag” är en egen sorts film
Schulman beskriver filmen som något eget.
– Jag tror att det här är en egen film och det är det bästa. Men klart att man är lite skakad ur Ruben Östlunds kappa. Jag gillar inte satirer, men “De Ofrivilliga” – vilket mästerverk. Det finns något magiskt i det.
Gustaf Skarsgård håller med:
– Den är väldigt egen. Det finns många intressanta mänskliga historier i filmen som får ta sin tid. Man låter obekväma situationer breda ut sig och ges plats. Det är något Ruben Östlund banat väg för.
Sprayflaskan, fisken och det bortklippta mästerskottet
En av scenerna som visas efter mitt samtal är en stämningsmättad scen i en matsal där Skarsgård pedagogiskt, men tafatt försöker ta en sprayflaska från ett barn som busar. Det går inte helt bra, och man kan knappt se på scenen – men samtidigt är den förtrollande. När Fares Fares kliver in med en helt annan pedagogisk approach sätts tonaliteten för filmen.
Vissa scener har redan blivit omtalade. Fisken som vägrar samarbeta har till exempel nämnts i podden, men om den är kvar i filmen återstår att se.
Alex berättar också om ett vad han haft med Gustaf. De lade räls i flera timmar för att fånga den blå timmen i ett välorkestrerat one shot.
– Jättevackert, men jag sa till Alex att det där aldrig kommer med i filmen. Nu är han skyldig mig en lyxmiddag på Franzén.
Filmens snyggaste skott kommer heller inte med, enligt Schulman.
– Det gick inte att klippa i klippet, det var två minuter långt. Klipparen sa emot, men jag vill ha kvar det.
– Vet du vad fyra personer på Franzén kostar? inflikar Gustaf.
Svensk film, ansvar – och varför bio fortfarande spelar roll
Samtalet glider över i svensk film och bio.
– Man måste göra bra film. Hur många svenska filmer är bra egentligen? Väldigt få?
Gustaf Skarsgård blir allvarlig:
– Investera i det vi tror på, istället för att göra det man tror att folk vill se. Man vill bli överrumplad och berörd, och det tycker jag att man blir av den här filmen. Staten måste investera i teater, teaterlinjer och skolor.
De är överens om att “Arkipelag” gör sig bäst på bio.
– Det finns en poäng i att se den här på bio, på samma sätt som med Ruben Östlunds filmer. Den vinklar spegeln mot oss som publik, och det görs bäst i ett rum fullt av främlingar.
Utöver scenen med sprayflaskan får vi se ytterligare några scener ur filmen. En av dem kommer i alla fall lyssnare av Alex och Sigges podcast att känna igen.
Det är en som Schulman berättat om och som inträffat för honom själv.
-Jag åt middag med min fru, Amanda och några vänner på en restaurang i Stockholm och när jag kom tillbaka från toaletten sa Amanda “Ska vi leka en lek?” Då gjorde de massa fåniga grimaser och gapskrattade allihopa och jag var lika fånigt förtjust som Gustaf (Skarsgård) var i scenen och när jag gjorde min grimas blev de knäpptysta, säger Schulman.
Det är en perfekt filmisk scen, speciellt när Fares Fares gapflabbar åt Gustaf Skarsgård, det är starkt.
-Jag har alltid burit med mig det där för det går ju inte att bli arg för det är ju roligt men jag har heller aldrig känt mig så förnedrad, avslutar han.
Vi kan förvänta oss många smärtsamma scener i “Arkipelag” som har premiär på bio den 9 oktober 2026.
Läs också: Netflix nya svenska krigsfilm har haft premiär: ”Fängslande”
Läs också: Alicia Vikander om Putin-filmen – och regissören som kan locka henne till Sverige