Ruben Östlund har precis pratat om sin kommande film för en lyrisk publik under Göteborgs filmfestival. Efter samtalet möter jag honom i ett rum på Draken och får möjlighet att dela några ord med honom.
Östlunds nya film är distribueras bland annat av A24 och i rollerna ser vi bland annat Kirsten Dunst, Keanu Reeves, Daniel Brühl och Julie Delpy med flera.
– Filmen heter: “The Entertainment System Is Down” och utspelar sig under en lång flygning mellan London och Sydney. Jag tror man förstår vad som ska hända, skrattar han.
Och visst är det så, Ruben Östlund har blivit internationellt känd som mannen som kan det här med sociala koder, mänsklig natur och att hitta kärnan i livets vardag.
Han säger att han gör film för den kollektiva upplevelsen i rummet men också för vad han själv hade velat titta på.
Ruben Östlunds filmer finns i ett utrymme mellan den amerikanska och europeiska filmen.
– När jag gick på filmskolan i Göteborg var Michael Haneke, min husgud och Roy Andersson naturligtvis. Då var det den europeiska, dogmatiska och hårda arthouse-filmen som lockade mig mest som regissör. Nu, efter att ha hållit på ett tag, har jag insett att det finns ett utrymme mellan den amerikanska och den europeiska filmen. Den amerikanska filmen har ofta en mycket starkare kontakt med publiken, medan den europeiska bär på en intellektuell tradition där man vill kommentera samhället och väcka tankar.
När man hör honom säga det känns det självklart. För visst är det så att Ruben Östlund är bäst i världen på att göra blockbusters för cineaster.
– Någonstans mellan de här två världarna finns ett utrymme där jag försökt lägga mig med mina filmer. Jag brukar kalla det för en vuxen berg-och-dalbana. Jag vill fortsätta göra underhållning på riktigt – underhållning för vuxna.
”Det enda vi ser på tillsammans är Eurovision”
Biografen behövs i en tid där det enda vi ser på tillsammans annars är Eurovision, menar han.
– När jag gick på filmskolan mellan 1998 och 2002 upplevde jag att biografen hade tappat lite av sin identitet. Det spelade ingen roll om man såg film hemma eller på bio. Den kollektiva upplevelsen höll på att försvinna, och hemma sitter vi oftast ensamma framför våra skärmar.
– Det enda vi egentligen tittar på tillsammans idag är till exempel Eurovision – då samlas vi framför tv:n. Därför har biografen en särskild kvalitet: där delar vi en upplevelse tillsammans och får en gemensam utgångspunkt för att kunna om något efteråt.
– Det gör biografen till en väldigt intressant plats för premiärer. Jag utgår alltid från biografen när jag klipper och gör testvisningar. För mig är filmen först och främst gjord för ett kollektivt rum. Sedan är det jättebra att filmen lever vidare och kan ses även efter repertoarvisningarna.
Blir det en Cannes-premiär i år?
Ruben Östlund äger produktionsbolaget Plattform tillsammans med en av mina bästa vänner, Erik Hemmendorff. Tillsammans har de gjort film ihop sedan “De ofrivilliga”.
Ruben berättar att han är osäker på om filmen blir klar till Cannes i år eftersom han fått nya idéer om slutet.
– Klipprocessen är helt beroende av mig eftersom jag klipper själv, med hjälp av personer som ger förslag och input. Men i slutändan sitter jag ensam med klippningen. Det är en relativt billig del av filmprocessen jämfört med andra delar, vilket gör att den måste få ta tid.
– Jag klipper scenerna individuellt tills de känns perfekta – som när man målar en bild och till slut känner att den är klar och kan läggas åt sidan. Det är väldigt svårt att förutse hur lång tid det tar. Jag tycker det är otroligt roligt att arbeta i den här processen, samtidigt som man hela tiden längtar efter nästa projekt.
Under föreläsningen innan intervjun fick vi en inblick i hur arbetet med den nya filmen sett ut
– Som jag visade i VR-världen använder jag bilder som fungerar som skisser och underlag.
Det var verkligen häpnadsväckande att se hur arbetet med filmandet ombord planet sett ut.
Plattform har också en fransk samproducent som skriver under på Ruben Östlunds idé om att kvalitet säljer. Ruben Östlund har i princip haft carte blanche att göra film på sitt vis från början.
– Min första film, ”Gitarrmongot”, kostade 1,5 miljoner kronor. Då filmade jag själv och hade full frihet. Att produktionerna blivit större har inte inneburit mindre frihet – tvärtom har tidigare filmer gjort det möjligt att göra större projekt.
”Alla i filmbranschen använder AI”
Filmbranschen förändras jämnt och historiskt har det i princip sett likadant ut.
När jag frågar hur han ställer sig till AI är Ruben Östlund saklig och tydlig.
– Historiskt sett har varje förändring i hur vi producerar film lett till smärtsamma omställningar, för det är ofta vissa yrken som drabbas.
Ett exempel, berättar han, är när kameran gick från handvev till motor. De som vevade sa att maskinen saknade känsla för vad som var intressant i bild. Men utvecklingen går tyvärr inte att stoppa tyvärr.
– Alla använder AI som ett verktyg nu. Bilderna jag visade tidigare är bara skisser som vi sedan filmar på riktigt. För mig är AI ett rent skissverktyg.
Flygplansfilmer är svåra att göra bra
Med 150 skådespelare på set varje dag fanns det gott om tid att hitta på egna sätt att fördriva tiden. Eftersom hela filmen utspelar sig ombord på planet var alla skådespelare tvungna att vara på plats varje dag. I en film som handlar om vad som händer när vi blir uttråkade kan man därför lita på att de såg till att sysselsätta sig.
– De hittade sina egna sätt att använda tiden. Många hade med sig datorer och arbetade, vissa läste mycket, någon lärde sig ett nytt språk. De försökte helt enkelt ta vara på tiden.
Att göra film ombord flygplan har visat sig svårt historiskt, man blir begränsad till vissa trånga utrymmen och alla som sett en sådan film kan se framför sig hur begränsat det blir.
När jag påpekar detta och frågar om det trots allt finns någon film som kan ses som undantaget som bekräftar regeln, berättar Ruben Östlund något både oväntat och lovande.
– Ja, verkligen. Vi är väldigt inspirerade av affischen till “Titta, vi flyger”. Den är så jävla fin med planet som slår knut på sig själv. Den är inte klar ännu, men vi har haft kontakt med sonen till designern som äger rättigheterna. Det är ett lite krångligt avtal, men vi undersöker möjligheten att använda det knutna planet från filmen. Flygplansgenren är annars ganska svår.
Vi hoppas på fler Palme D’or till Ruben Östlund och att Keanu Reeves överlever den här åkturen, nu är det bara att hålla tummarna för att filmen blir klar så snart som möjligt.
Läs också: 28 recensioner från Göteborg Film Festival 2026 – här är de bästa (och sämsta) filmerna vi såg
Läs också: Ruben Östlunds nya film är ett experiment: ”Publiken blir testad och utsatt”