Sök
Svenskar har alltid varit ett exotiskt släkte för resten av världen, inte minst på film. Här är några nya exempel på hur det blågula folket porträtterats på bioduken.
Catherine Deneuves mentala kollaps i Roman Polanskis psykologiska rysare är lika trovärdig som skrämmande, komplett med en obehaglig stämning som är svår att skaka av sig.
Kristen Stewart och Peyman Moaadi är perfekta i det här träffande dramat om en soldat som utvecklar en oväntad vänskap på Guantanamo Bay. Engagerande, utan melodrama eller krigspropaganda/kritik.
Hösten är här, mörkret faller och alla är vi redo för lite kalla kårar och skönt splatter.
Äldre, homosexuella män har börjat dyka upp på film senaste åren. John Lithgow och Alfred Molina bevisar att det inte behövs stora, yviga gester för att skildra två äldre mäns kärlek. Det är ett vackert och stämningsfullt drama om lojalitet och ärlighet inom relationer.
De flesta födda på 1980-talet eller tidigare kan citera minst fem repliker från den ”Lorry”-gängets härliga 90-talskomedi. Allt håller inte samma nivå men stundtals är det briljant och riktigt, riktigt roligt.
Wes Cravens första film om ärransiktet Freddy Krueger är aningen föråldrad och oavsiktligt komisk. Men fortfarande en stark kultskräckis med uppfinningsrika effekter, och en minnesvärd kamp mellan Freddy och sympatiska hjältinnan Nancy.
Skräckfilmskapare måste ständigt överträffa varandra när det gäller att finna nya representanter för terror. Men ibland blir det mer absurt än skrämmande…
En nervpirrande comebackkonsert för Elijah Woods pianist sätts på sin spets när en mystisk skurk hör av sig – mitt under framträdandet. Det är snyggt och spännande men med för många svagheter – som oinspirerade skådespelarval och en standardfinal – för att lämnare något starkare intryck.
Det är lätt att bli lurad i filmdjungeln. Därför ger vi dig de bästa tipsen på hur du undviker bottennappen på bio, nätet och DVD-butiken…
Dramat om en palestinsk bagare som hamnar mitt i striden mellan frihetskämpar/terrorister och militären i Israel känns mer aktuell än någonsin. Men den berättar också en spännande historia med flera lager och starka budskap.
Gamla skräckfilmsbolaget Hammer återskapar återigen old school-atmosfären i den här brittiska rysaren, ”baserad på verkliga händelser”. Men ribban i genren är så pass höjd vid det här laget att den här, trots några kusliga ögonblick, inte når hela vägen fram.
Problemet med filmad teater är att det ofta känns som filmad teater. Det här Paris-baserade dramat är inget undantag och trots tre begåvade skådespelare i huvudrollerna så blir jag aldrig gripen.
Vi har grävt upp några av de pinsammaste, tidiga rollerna som Tom Cruise, Sandra Bullock och George Clooney helst vill glömma.
Det är svårt att sympatisera med föräldrar som bryter ihop för att deras dotter ska gifta sig med en svart man. Det är bara en av många rasistiska skämt som missar målet i den här ojämna, franska komedin. Men samtidigt finns här både rolig humor, en hel del charm och duktiga skådespelare som väger upp bristerna.
Det kanske enda mer plågsamma än artister på film är skådespelare som försöker sjunga. Vissa få har lyckats men det finns minst lika många misslyckade exempel…
Det är dags för jordens undergång igen, denna gång i australiensk regi. Här har en road movie med en trasig man och ett oskyldigt barn försätts i en tickande bomb där människorna alla hanterar sin kommande förintelse på olika sätt. Det är både gripande och obehagligt.
