Alltid finns det något att störa sig på. Inte alltför sällan är detta något en någon. Den inkompetente skådespelaren som hindrar en nästan perfekt film från fullpott.

Två osäkra, nyfikna tonårskillars trevande relation skildras finstämt och trovärdigt i det här franska dramat som lyfts av perfekta skådespelare och vackra landskapsbilder.

Gamla ”Saturday Night Live”-komedienen Molly Shannon är enastående som cancersjuk mamma i det här dramat som med svart humor och fint spel blåser nytt liv i välbekanta teman.

Det är inte lätt att vara ung. Miles Joris-Peyrafittes regidebut är ett mörkt men vackert ungdomsdrama om tre tonåringar och deras vänskap som leder fram till en tragedi i en småstad på 90-talet.

Ewan McGregor regidebuterar och spelar själv huvudrollen som en man besatt av att hitta sin dotter, som hamnat i fel kretsar. Det är inte det värsta fåfänge-projektet av en filmstjärna men det känns som om McGregor misslyckats att fånga budskapet från boken den bygger på.

Charlie Chaplin kommer alltid bli ihågkommen som en av de största inom komedigenren och det finns en anledning. Det gör sig påmint inte minst i hans mest framgångsrika film som även är en av de roligaste antikrigssatirer som gjorts.

Att sälja en film är en konst i sig. Ibland spelar det ingen roll hur bra, snygg eller välspelad den är – vissa bra filmer kommer alltid floppa av olika anledningar. Här är 12 av de bästa.

Långfilmsdebuten ”Trolljägaren” blev en oväntad succé. Nu gör André Øvredal Hollywood-debut med ”The Autopsy of Jane Doe” som visades på Monsters of Film. Vi tog ett snack med regissören.

Ibland räcker inte en skräckfilm till Halloween-firandet. Som tur är finns många antologirysare som MovieZine kan tipsa om.

Det är snart 40 år sedan Michael Myers för första gången skrämde slag på oss i John Carpenters ”Halloween”. Nu är det dags för en till film i serien – nummer elva (!) – och frågan är hur man ska gå tillväga för att tillfredsställa fansen.

Rob Zombie är tillbaka med sadistiska psykopatclowner i sina älskade 1970-talsmiljöer. Å ena sidan verkar han ha mognat lite, å andra sidan går han lite på rutin. Men gillar man genren så är det kul för stunden.

Stockholms egen skräckfestival Monsters of Film är över och vi har återigen skämts bort med flera nya, oupptäckta godbitar ur genren.

Norska regissören André Øvredal följer upp debuten “Trolljägarna” men den här effektiva skräckthrillern om två obducenter som får ett mystiskt lik på halsen.

Knappast årets mest efterlängtade prequel där det ondskefulla anden-i-glaset-spelet ställer till med mer elände, fast i en rar familj på 1960-talet. ”Ouija: Origin of Evil” är inte så usel som väntat men inte heller banbrytande inom genren.

Tänk en animerad, bitigare kombination av “Karate Kid” och “Skönheten & Odjuret”. Där har du nya animémästaren Mamoru Hosodas senaste familjefilm. Snyggt, tänkvärt och underhållande!

Barnfilmer kommer och går men få lyckas både beröra och roa på samma gång som den här fransk-schweiziska pärlan. Och bara den vackra stopmotion-animeringen är värd biljettpriset.

För 26 år sedan besegrade de tv-historiens ondaste clown. Snart ersätts de av nya ungdomar i remaken av “Det”. Men vad hände med originalbarnen?