Eftersnack: Vinyl avsnitt 2

SPONSRAT
22 Februari 2016 | 20:00

Eftersnack: Fyra episka scener från “Vinyl” avsnitt 2

Den mäktiga TV-serien “Vinyl” rullar vidare och även andra avsnittet lämnar oss imponerade.

Martin Scorseses och Mick Jaggers lyckade kärleksbarn skildrar läckert 1970-talets musikscen naturligt stöpt i sex, droger och rock’n’roll. I andra avsnittet har skivbolagsbossen Richie (Bobby Cannavale) överlevt en sönderfallen (!) nattklubb (!) och dyker upp på kontoret hög som ett hus. Dramatiken fortsätter alltså. Här är fyra, episka sekvenser som redan nu känns som TV-historia.



Mötet


Richies trogna kollegor väntar tålmodigt på Richie tillsammans med de tyska köparna. Richie dyker äntligen upp - täckt av damm, blodig i ansiktet och påverkad av alla möjliga preparat. Efter ett tal om att ha blivit rånad av Gud bland annat så slänger han ut tyskarna och när hans egna ifrågasätter får han chansen att testa sina nya, inövade karate moves. Japp, han ger Ray Romano en snyting! Om något är detta värt att se hela avsnittet för.



Devons flashback


Richies fru Devon (Olivia Wilde) har börjat få nog av galenskaparna och tar med ungarna på pannkaks-frukost. Men under ett toalettbesök blickar hon tillbaka på sitt och makens första möte - en smutsig, porrig påstötning på en offentlig toalett. Han tar stryptag, hon ger en örfil, de börjar hångla och sedan bär det av medan de stirrar på varandra i spegeln. När Scorsese sitter bakom spakarna är det knappast något romantiskt sex framför öppna brasan vi talar om.



Richies utskällning


Richie har fått en nytändning och ska vända upp och ner på bolaget. Han dundrar in på personalmötet och skäller ut samtliga efter noter. Alla är avskedade med två veckors chans att hitta en bra artist. När en naiv “Woodstock-hippie” påpekar den korta tiden så blir han fysiskt utkastad med hot om att slängas ner i hisschaktet. En lysande scen som i all misär bidrar med lite förstklassig humor. Och Cannavale är ett levande fyrverkeri!



Zaks ångest


Det är faktiskt inte av cyniska skäl som det känns bra att se Ray Romano gå ner sig. Faktum är att han är så bra att man nästan förlåter samtliga “Alla älskar Raymond”-avsnitt. Stackars Zak blir blåst av Richie på försäljningen av bolaget, får en bruten näsa och ska försöka betala dotterns svindyra Sweet 16-fest. Sömnlös sittandes i sin bil mitt i natten så letar sig fingrarna in i pillerburken innan Zak väljer en annan utgång. Men det är ett svårt val och Romanos spel ger den tunga ångesten ett trovärdigt ansikte.

Vad tyckte ni om det andra avsnittet?