Klart en av Sveriges största superstjärnor ska ha en dokumentär! ”Avicii: True Stories” är onekligen intressant trots brister men hade kanske passat bäst som miniserie (på svenska) än den internationella biofilm den utger sig för att vara.

Nancy Meyers och Reese Witherspoon har på tu man hand blivit några av den amerikanska, romantiska komedins största namn. Deras senaste, ”Home Again”, är så tillgjord och sötsockerkladdig att det är omöjligt att inte stöna högt av frustration i biosalongen.

Campande par i rysare råkar ofta illa ut och detsamma gäller huvudpersonerna i ”Killing Ground”. Det är en intensiv skräckthriller med intressanta teman och ett tempo som stiger i och med att vi följer tre sällskaps historier innan de korsas.

Marsha P. Johnson var en älskad HBTQ-profil som dog under mystiska omständigheter 1992. I den här dokumentären undersöker man både om det misstänkta mordet men även blickar tillbaka på det community hon tillhörde och bidrog till.

Filmbranschen får alltid för sig att återuppliva gamla skräckklassiker och berätta dess förhistorier. När man försöker förklara bakgrunden till det ikoniska Läderansiktet från ”Motorsågsmassakern” så blir det lite platt, trots en intensiv final.

Pedofiler och våldtäktsmän är tyvärr vanligt bland filmskapare, inte minst i Hollywood. Ändå fortsätter de göra film – fansen köper biljetter, andra rasar. Är det okej att se film av någon som begår fruktansvärda brott?

Darren Aronofsky är tillbaka och hans nya thriller ”Mother!” är en minst lika stor käftsmäll som hans senaste alster. Men hur skruvad är den i jämförelse med hans övriga filmer?

En thriller om en pensionär på polska landsbygden som älskar djur. Nej, fortsätt läsa. Det sker mord också. Och filmen är, trots mindre brister, bland det bästa – och vackraste – du kan se på bio i år.

Uppföljaren till ”Det” är redan på g och med största sannolikhet kommer den handla om The Losers Club i vuxen ålder. Vilka vill vi se i rollerna?

Premiäravsnittet av ”American Horror Story: Cult” bjöd sedvanligt på en del minst sagt udda scener. Här är det värsta, konstigaste och bisarraste vi minns.

Hade filmen gjorts av fel regissör hade den kunnat få svenska titeln ”En trollkarl i ghettot”. Lyckligtvis har J.D. Dillard andra avsikter med sin debut, ett finstämt drama som undviker de värsta klyschorna inom film om afro-amerikanska ghettoungdomar.

Det är inte alltid lätt att hänga med i tidens gång. Filmskapare som varit på topp har inte lyckats hålla formen och försvunnit från radarn. Här är några av de vi saknar mest.

Som barn skrämde clownen Pennywise slag på alla som såg den på TV. Idag känns dess TV-format aningen daterat och orättvist med tanke på Stephen Kings fängslande historia och en begåvad ensemble.

Framlidne Tobe Hoopers ”Motorsågsmassakern” är en av de starkaste skräckfilmsklassikerna. Men trots att han aldrig riktigt överträffade sin debut så gjorde han flera intressanta rullar i genren. ”The Funhouse” är en av de bästa.

Filmer som inte håller vad filmpostern lovade är ofta ett stort irritationsmoment. Här är några av de filmposters som lurat publiken mest.

År 1990 var Kiefer Sutherland, Julia Roberts och Kevin Bacon de hetaste stjärnorna och Joel Schumacher gjorde inte bara bra utan riktigt sevärd film, med tidsenliga färger och musik, samt tacksamma teman kring döden och synder som går igen.

Oscarsstatyetten – en ära lika väl som en förbannelse? För många unga vinnare är det en språngbräda i karriären men för andra är det svårt att upprätthålla stjärnstatusen…