Är du
en av få som inte sett originaldelen i slasherserien om sommarlägret Crystal
Lakes stackars ungdomar så förbered dig på en rejäl spoiler. Men det är
knappast något som sabbar ett mästerverk – ”Fredagen den 13:e del 1” är en rätt
korkad B-film som lever på sitt kultrykte och Tom Savinis blodiga effekter.

För bittra singlar, krossade hjärtan och romantikföraktande cyniker kan Alla hjärtans dag vara en plåga, speciellt när man uppmanas att spendera den framför såsiga romcoms med Meg Ryan eller Freddie Prinze Jr.

Det är nu 35 år sedan den första massakern vid Crystal Lake
och Jason Voorhees är fortfarande en av de största skräckikonerna. Här är några onödiga
– men roliga – fakta om ”Fredagen den 13:e”-filmerna.

Medan bioköerna ringlar sig långa till ”Fifty Shades of Grey”
så finns chansen att utforska mer nedtonad, jordnära – och verklighetsbaserad –
variant av sadomasochism. Den här dokumentären skildrar en 83-årig, fransk
författare och hennes fascination för sexuell dominans. Fascinerande minst sagt
men under normaliseringen falnar intresset.

Det är
sällan som så många varit överens om hur usel – och samtidigt rolig – en film
är, som ”Plan 9 from Outer Space”. Den ultimata ”så dålig att den blir bra”.
Kalkonernas kalkon. Ofrivillig komedi som inte liknar något annat. Här är
historien bakom Edward Woods kultförklarade science fiction.

Vi kan alla melodin som
förvandlar oss till badkrukor vid badsäsong. Steven Spielbergs klassiker fyller
40 och vi hyllar den med lite saftig kuriosa.

Matt Johnson: ”Jag
har ingen önskan om att göra en superhjältefilm på 200 miljoner dollar. ”

De är ibland de bästa guilty pleasures som finns bland skräckfilmer. Slasherrullarna där diverse galningar har ihjäl folk på löpande band, ofta med alla möjliga sorters redskap. Här är tio stycken godingar du kan ha missat.

Filmer
om kvinnlig vänskap lockar alltid, speciellt av begåvade regissörer och bra
ensembler. Men den här lider tyvärr av omotiverat fokus på pojkar/män samt en
Keira Knightley som saknar den komiska tajming huvudrollen kräver.

Del
tre i skräckserien med korta videorysare erbjuder fler bisarra skräckhistorier
av kreativa regissörer, fler knasiga effekter och mer skakig handkamera. Hyfsat
tidsfördriv men Found footage-formatet börjar kännas slitet.

Nu är det premiär för Jönssonligans reboot ”Den perfekta stöten”. Andreas Samuelson rangordnar originalen med Gösta Ekman & co.

Det har gått 20 år sedan vi skrattade åt “Clueless”, grät
till ”Dead Man Walking” och skrek av ”Seven”. As if! Andreas Samuelson listar
det bästa från filmåret 1995.

Det
kan inte vara lätt att skramla ihop 26 stycken olika historier om Döden till en
och samla film. Och precis som i första är det av varierande kvalité. Men kombinationen
av svart humor och brutalt våld är mer helgjuten denna gång och här finns
imponerande verk av några av genrens mest spännande regissörer.

Tredje delen i filmserien med en av 1980-talets coolaste filmsnutar är även tredje samarbetet mellan Eddie Murphy och regissören John Landis. Resultatet är en kul, spännande actionkomedi med bra story – men fyrverkerierna uteblir.

Ännu en uppföljare som bjuder på mer av samma sort – det vill säga våld och humor – fast utan första filmens charm. Rollfigurerna beter sig oseriöst och okaraktäristiskt, actionscenerna är överdrivna och kvinnosynen unken. Eddie Murphy är kul men kan här inte bära hela filmen på sina axlar.

Första filmen med Eddie Murphy i sin stora paradroll är en utsökt actionkomedi, en av de bästa i sin genre. Här finns vild action i form av häftiga biljakter, drabbande humor och improviserade dialoger och fint spel från både Murphy och hans motspelare.

Det är
dags att runda av den spanska zombievirusserien med en fjärde del. Havsmiljön och
en comeback för reportern Angela är tacksamma men det är knappast något
banbrytande vi talar om. En popcornfyra som duger.