Udda och seg film men den är väldigt vackert regisserad.

Fantastisk film som gick rakt in i hjärtat!

Guillermo del Toro är som filmregissörernas Pauolo Coelho. Han får enormt erkännande och hans verk blir hyllade till skyarna men när man ser efter så rör det sig om taffligt berättade historier om kvinnor med störda sexualiteter, som beter sig subtilt efterblivet och träffar socialt störda män. Eller som i det här fallet: en ambifie. En slags intelligent jättegroda på två ben. Allvarligt talat det är jätteäckligt. Filmen går i grönt och "grönt är framtiden" tydligen. Förutsebar och tråkig, och tidelagsvibbarna hänger över hela filmen som en "Welcome to Jurassic Park"-banderoll.

Guillermo Del Toro är tillbaka med ett nytt spännande vuxendrama med det kalla kriget i ögonvrån. Precis som i Pans Labyrint får vi träffa magiska varelser och ett modigt möte mellan vatten varelsen och den stumma Elisa som städar på ett hemligt statligt laboratorium där USA vill använda varelsen mot Ryssland. Men snabbt uppstår en vänskap mellan den ensamma Elisa och vattenvarelsen och ett band ingen kan bryta.... En fantastisk vacker film, foto, kulisserna, känslan, allt är top notche! Underbar manus, fantastiska skådespelare och en saga man aldrig vill ska ta slut. Michael Shannon smyger sig in ännu en gång i topp film som blir min topp 6 iår, han har legat med flera år på raken nu :) En riktig smyg höjdare. Man hör ingenting sedan dyker han upp när man minst anar och bara glänser.... Filmen blir en 4a...ett nytt mästerverk från del Toro, missa inte!! AAAA

Guillermo del Toros trettonfaldigt Oscarsnominerade film "The Shape of Water" har nu äntligen nått biografen i den småstad jag bor i. Därmed ska jag nu med denna recension säga vad jag tyckte. Men först lite om handlingen. Elisa (Sally Hawkins) jobbar som städerska på ett statligt laboratorium. En dag upptäcker hon och hennes kollega Zelda (Octavia Spencer) ett hemligstämplat experiment i form av en vattenvarelse (Doug Jones) som hittats i Amazonas djungler. Amerikanerna vill använda varelsen i kriget emot ryssarna. Elisa får bevittna hur varelsen plågas och får sympati för den. Senare växer känslor för vattenvarelsen fram och hennes liv förändras därmed drastiskt. Redan i filmens inledning så förstår man att upplevelsen kommer att bli en visuell fröjd för ögat. Min hjärna som är väldigt präglad den beundran jag känner för regissören Tim Burton associerar direkt till de vackra undervattensscener man fått ta del av i bland annat filmerna "Big Fish" och ""Miss Peregrine's Home for Peculiar Children". Men så är ju också Guillermo del Toro en lika stor mästare som Tim Burton på att skapa vackra sagovärldar. Här funkar dessa vackra undervattensscener som en väldigt effektiv kontrast till den mörka kalla kriget miljö där filmens handling utspelas. När det kommer till filmens handling så är det en mycket vacker historia som kan jämföras lite med den i "Skönheten och Odjuret". Det är med andra ord en klassisk kärlekssaga som del Toro levererar i ett något annorlunda format. I grunden handlar det om en kvinna som blir förälskad i en varelse som av omgivningen anses som ett monster. Men istället för att karaktären vi får följa är en blivande prinsessa så är det en stum kvinna utan talförmåga som via teckenspråk och andra metoder lyckas närma sig varelsen och därefter utveckla en relation med den. Därmed tar historien ställning för de utsatta i samhället istället för att berätta om prinsessor som ska få leva lyckliga i alla sina dagar i ett vackert slott. I bakgrunden finns också en sidohistoria om rädslan för det okända och frågeställningar kring vilka som egentligen är monster. Bra skådespelarprestationer är det gott om. Framförallt Sally Hawkins levererar som den stumma kvinnan Elisa som står i centrum för filmen handling. Men även Richard Jenkins i rollen Elisas bästa vän Giles är riktigt bra. Dessa båda karaktärers relation är en av filmens huvudattraktioner. Samt så är Octavia Spencer bra i sin biroll som Elisas vän på jobbet och Michael Shannon är riktigt obehagligt i filmens skurkroll. Om man är en trångsynt filmtittare som inte ser filmens vattenvarelse som något annat än ett djur så kan man kanske få problem med kärlekshistorian som som är filmens grundpelare. Men om man i annat fall tolkar filmen rätt och ser karaktären med mänskliga drag så uppskattar man historien mer. "The Shape of Water" är ett visuellt mästerverk som ger njutning åt ögat. Gillar man klassiskt sagoberättande med små inslag av skräck och likheter med exempelvis regissören Guillermo del Toros film "Pan's Labyrinth" eller bara vill se en gripande fantasydoftande historia i en vacker inpackning så lär man bli imponerad. I annat fall bör man se en annan film. Själv blev jag impad och därmed ger jag filmen en femma av fem möjliga i betyg.