Så var den här. Programledaren Joakim Lundells skräckfilm. Efter att ha nått popularitet och prisutmärkelser genom att besöka hemsökta hus och slott i serien “Spökjakt” så föddes iden för Jocke Lundell att skapa en skräckfilm. Som producent står han i resultatet som blev filmen “Feed”. Den skräckisen har jag nu varit på bio och sett. Så nu ska jag med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.
En grupp ungdomar med en välkänd influencer (Sofia Kappel) i spetsen blir inbjudna till en exklusiv campinganläggning mitt ute i vildmarken. Med siktet ställt på innehåll av högsta kvalitet åker de ut till en liten ö för några dagar av lyxigt vildmarksliv, redo att dela allt med sina följare. Men det finns något där ute, något som vill dem illa, något som inte går att förklara. Ganska snart handlar det inte längre om att hålla flödet levande, utan om att själv överleva.
Om man kan sin skräckgenre så känner man genast ifrån filmens första bildruta igen alla skräckfilmgenrens klyschor. Ett gäng ungdomar ger sig av till okänd ort ensamma ute i vildmarken på en ödslig camping. Bara det doftar lite “Friday The 13th”. Men istället för en odödlig mördare iklädd hockeymask med en machete som mordvapen så handlar den här svenska skräckfilmen om en påhittad skröna. Det sägs att det i vattnet runt ön var det en häxa som dränkte sig. En häxa som hungrar efter mänskligt kött. Hon blev påkommen då hon åt barn och hade svart magi för sig. Hon greps och bekläddes med en järnmask som hindrade henne ifrån att äta. Masken var även dekorerad med en bjällra så att man skulle höra om hon var i närheten. Hon dränkte sig snart senare i sjön för att bli av med sina plågor. Skrönan säger att hon spökar ute på ön och angriper alla som kommer dit och vistas i vattnet. Om detta är sanning eller skröna är något ungdomarna får reda på när de kommer till ön.
Detta är utgångspunkten för filmen “Feed”. Den har lite kuslig stämning och man sitter på helspänn för att man vet att något snart kommer att hända. Hoppar någon av filmens karaktärer i vattnet, går ut ensam i mörkret eller liknande saker så vet man att risken är stor att de blir mördade. Man sitter och stör sig på dumma beslut de tar som förebygger deras död. Som många gånger i skräckfilmer så bjuds det på stunder då man fylls av skratt i stunder som inte är filmskaparens avsikt att ska vara humor. Och det är just för de där traditionella klyschorna som dyker upp hela tiden som gör att man kan räkna ut vad som kommer att hända i nästa sekund. Men filmen “Feed” har också avsiktlig humor. Den skämtar om hur social media klimatet är idag och hur viktigt det är för en influencer idag att fylla sitt flöde med spänning. Man får ta del av hur mycket det är ett spel och hur mycket influecers snöar in på att leva sina liv genom sina mobiltelefoner. Så på så vis är filmen även en ganska rolig samtidssatir som visar hur många idag lever sina liv utan att kunna slita blicken ifrån sina Facebook, Instagram eller TikTok flöden.
Om man nu kan säga att skådespelarna får göra sitt yttersta i en simpel skräckhistoria så tycker jag att Molly Nutley är den som får den största möjligheten att prestera. Hon får spela ut många känslor under resans gång. Men i det stora hela var jag mest road av att se en svensk skräckfilm som inte på något vis frångår några egenskaper för denna specifika genre. Det var en intressant twist man fick i slutet då alla gåtor får sina svar. Men den twisten hade man kunnat gissa sig till vilket jag gjorde. Så jag räknade i princip ut hur det skulle sluta innan jag hade sett klart filmen. Men en obehaglig stämning lyckades Jocke Lundell och hans team få till. Så som skräckfilm funkar den på sätt och vis. En svag trea av fem möjliga är mitt betyg till filmen “Feed”.
Läs mer