– Jag växte upp i ett mångkulturellt Storbritannien men hade aldrig sett en svart kvinnlig polisdetektiv i huvudrollen i en brittisk kriminalserie tidigare. För mig var det här något helt nytt och något jag verkligen ville göra, säger hon.
Skådespelerskan och sångerskan Sharon D Clarke, 58, har en gedigen meritlista och lång karriär – från teater, tv och film. Född i Enfield i London av föräldrar som emigrerade från Jamaica till Storbritannien har hon fått kämpa för att slå sig fram inom branschen.
– När jag började med tv var det en period då jag bara fick roller som sjuksköterskor, eftersom det var så samhället såg på svarta kvinnor. Det gick så långt att jag slutade gå på auditions och i stället satsade jag på teater och musikaler. Att ha kommit vidare och gjort saker som ”Doctor Who”,” Ellis”, ”Chicago” och ”We Will Rock You” och pjäser som ”Caroline or Change”, eller ”En handelsresandes död” och stå som den första svarta Linda Loman på Broadway i föreställningen, det är milstolpar och mål som jag inte ens visste att jag hade, säger hon.
I ”Kommissarie Ellis” spelar hon polis, som tillsammans med assistenten Harper (Andrew Gower) skickas ut till lokala stationer i London, för att bistå i särskilt känsliga och svåra mordutredningar – något som inte alltid uppskattas. Serien hade höga tittarsiffror i Storbritannien och har nu fått grönt ljus för en andra säsong. Sharon D Clarke beskriver sin rollfigur som en komplicerad person med fotografiskt minne.
– Hon är någon som dras in i utredningar som har kört fast eller misslyckats. När hon anländer till en polisstation betyder det att polisen inte har gjort sitt jobb ordentligt, så det finns alltid en viss bitterhet. Men hon är van vid det. Uppvuxen i Storbritannien är hon van vid rasism, att vara en outsider och dessutom kvinna i den här branschen. Ellis använder sin osynlighet som en superkraft, vilket gör att hon kan se saker på ett annat sätt och närma sig dem från en ny vinkel som människor i hennes omgivning inte kan, säger Sharon D Clarke och tillägger:
– Hon är otroligt stark och har ett fantastiskt minne – till skillnad från mig, jag kommer aldrig ihåg något ha ha ha. När man tänker på vad hon har gått igenom, att klättra uppåt som svart kvinna inom Metropolitan Police, så kan det inte ha varit ett lätt liv. Från alla håll finns det ett motstånd mot henne när hon gör det hon gör, men hon har en anledning till varför hon blir polisen. Man kan inte förändra något om man står utanför.
Det är ganska annorlunda mot de flesta stereotypiska polisserierna med en vit, manlig polis i huvudrollen…
– Ja och det behövs. Vi har sett många vita manliga poliser i alla möjliga skepnader. Men jag växte upp med ”Cagney och Lacey”. Det var två vanliga kvinnor, som inte tog någon skit och var fantastiska på sitt jobb och man fick även följa deras privatliv och hur de hanterade allt. Det var för mig första gången jag såg kvinnliga poliser. Så när jag fick rollen som Ellis var det min egen ”Cagney och Lacey”-moment.
Hur mycket har branschen förändrats när det gäller mångfald och inkludering, sedan du gjorde dina första roller?
– Jag har sett förändringar, men det går väldigt långsamt. Här är jag nu, i min ålder, och spelar den första svarta kvinnliga huvudrollen som detektiv i Storbritannien. När jag växte upp fanns det inget sådant på tv. Jag såg väldigt sällan svarta människor i i tv-rutan om det inte handlade om reklam för McDonald’s eller ”Crime Watchers” där de jagade mörkhyade personer för olika brott.
– Vi hade en tv-serie som hette ”Love Thy Neighbour” som handlade om en bigott vit man och hans fru. De bodde granne med en svart familj och serien var full av rasistiska insinuationer och skämt. Det fanns inget riktigt djup förrän ”Empire Road” kom i slutet av 1970-talet, med guyanesiske skådespelaren Norman Beaton. Det finns mer mångfald och inkludering på tv nu, men utanför skärmen finns inte samma mångfald, där är det fortfarande en väldigt vit värld, säger Sharon D Clarke.
– Jag har gjort intervjuer för ”Ellis” och folk har sagt till mig att det är uppfriskande att se någon som jag i den här typen av roller. För mig är det inte uppfriskande utan något som borde ha skett för länge sedan. Vi måste fortsätta arbeta för mer jämlikhet och inkludering, vi får inte tro att allt är bra, utan det finns fortfarande mycket att göra speciellt med tanke på hur omvärlden ser ut.
Hur förberedde du dig för rollen som Ellis?
– Jag träffade en kvinnlig polis som heter Irene Athel. Hon är kriminalinspektör vid Merseyside-polisen, har arbetat inom polisen i 25 år och mycket lång erfarenhet. Hon berättade bland annat om hur två vita manliga kriminalinspektörer tog henne under sina vingars beskydd när hon var ny. Hon var lite motvillig i början eftersom hon inte hade räknat med all rasism, men hon höll ut och blev Merseysides första svarta kriminalinspektör. Det var ett nöje att ta del av hennes erfarenhet och visdom.
Sharon D Clarke har tre gånger fått det prestigefyllda brittiska teaterpriset Laurence Olivier Award. I bagaget finns också uppmärksammade roller i tv- och filmproduktioner som ”Doctor Who”,”Holby city”, ”Lost Boys and Fairies”, ”Wicked” och ”Rocketman”
Hur var det att spela i kultserien ”Doctor Who”?
– Jag älskade verkligen att få göra det. Grace var en fantastisk karaktär, någon som älskade livet. Jag visste när jag sa ja till rollen att jag inte skulle få vara med i så många avsnitt, men man sa, ”Det är ”Doctor Who”-världen, så hon kanske dör i det här avsnittet, men vi kan ta tillbaka henne igen”. En del av mig tänkte ändå ”Hörni, ni missar chansen här, ni kunde ha haft tre generationer av kvinnor på Tardis, det hade varit kul”.
Du har även varit med i ”Lost Boys and Fairies”…
– Det var ett annat roligt jobb. Jag provspelade och hörde ingenting på två eller tre veckor och trodde inte att jag hade fått rollen. Men så ringde min agent och sa att jag fått den, så jag blev överraskad. Vi spelade in i Cardiff och min fru var där och uppträdde på Millennium Centre samtidigt så det innebar att vi kunde vara tillsammans, det var underbart. Att BBC, och inte Channel 4, Channel 5 eller ITV, gjorde den här berättelsen om ett ungt homosexuellt par som vill adoptera i Wales och dessutom använder sig av walesiska är otroligt.
Sharon D Clarke har förutom film- och tv-rollerna även medverkat i många musikaler och teateruppsättningar. Några exempel är Oscar Wildes ”The Importance of Being Earnest” och Arthur Millers ”En handelsresandes död”. Hon träffade sin fru Susie McKenna, som är författare och regissör vid en uppsättning av ”Askungen” på teatern Hackney Empire. Paret gifte sig 2008 på samma scen.
En serie som berörde henne mycket är ”Mr Loverman” som handlar om en äldre gift karibisk man som i hemlighet haft ett kärleksförhållande med sin bäste vän i över 60 år. Sharon D Clarke spelar hans fru Carmel.
– Jag kan prata öppet i intervjuer om att jag är tillsammans med min fru. För många människor är det inte så. I ”Mr Loverman” har två äldre karibiska män gått igenom en galen tid och gömt sin relation i över 50 år. När man hittar den allomfattande och passionerade kärleken, sin perfekta partner, är det en sådan välsignelse. Det finns inte någon ”fel partner” eller ”fel typ av kärlek”.
– För mig är det viktigt att vi för vidare stafettpinnen genom att göra de här berättelserna. Utbildning är nyckeln. Många unga människor känner inte till aidskrisen, det är något som hände före deras tid Jag växte upp i Storbritannien och vi begränsades i vilka vi kunde vara, vilka böcker vi fick läsa. En hel generation har inte har en aning om vad Section 28 var. (En brittisk lag som Thatcher införde 1988 och gällde till 2003 i England och Wales. Lagen förbjöd bl a skolor från att informera om homosexualitet. Reds. anm.).
– Så för att visa den kamp som har utkämpats och de axlar som den yngre generationen står på, vare sig de vet om det eller inte, är det viktigt att vi berättar de här historierna. Att alla ska kunna stå upp och kräva att få vara den de vill vara.
Sharon D Clarke började på dansskola när hon var sex år gammal och det fortsatte med amatörteater för barn efter skolan. Så småningom utbildade hon sig till socialarbetare, eftersom föräldrarna gärna såg att hon hade ett mer ”stadigt” yrke att falla tillbaka på. Men hon har alltid vetat att hon ville syssla med skådespeleri och musik, berättar hon.
När andra svarta skådespelare dessutom lämnade Storbritannien eftersom rollerna var för få och det var svårt att få jobb stannade Sharon kvar. Hon kunde falla tillbaka på sin sångröst och uppträdde i kabaréer och musikaler.
– Jag är en stor musikalfantast men som musikalartist ses man fortfarande lite som en andra klassens medborgare i branschen. Om man spelar Shakespeare till exempel, så ser folk på en och tänker: ”åh, du är en riktig skådespelare”. Jag kan medverka i en musikal och efteråt träffa folk i baren som frågar mig: ”Är du skådespelare eller sångare?” De ser mig göra båda delarna i föreställningen och ändå vill de skilja dem åt, säger Sharon D Clarke och tillägger med skärpa:
– All konst handlar om kommunikation, oavsett om det handlar om måleri, skulptur, dans, sång, skådespeleri eller mim. Vi försöker förmedla en känsla, en tanke, en koppling eller sammanhang. Det är därför jag älskar konst och konstnärer, för vi är en sorts själens väktare för samhället. Vi håller upp en spegel, låter människor känna och se att de inte är ensamma och att någon annan kan känna samma sak. Vi kan transportera människor till världar som de aldrig har varit i tidigare.
Finns det något särskilt kvar, någon roll du skulle vilja göra?
– Jag fick höra när jag var 15 att jag skulle blomma upp i 30-årsåldern. Och som 15-åring är det inte vad man vill höra, för 30 verkar vara en evighet bort. Men inget av det som mitt 15-åriga jag kunde drömma om kommer ens i närheten av vad jag har åstadkommit. Jag har förverkligat drömmar som jag inte ens visste att jag hade. Jag har fått göra fantastiska roller och arbetat med briljanta människor.
– Jag tänker inte: ”åh, det där vill jag göra” eller ”jag önskar att jag kunde göra detta”. Allt har varit en glädje, en överraskning. Som skådespelare vet man aldrig vad som väntar runt hörnet.
Första säsongen av ”Kommissarie Ellis” finns att streama på SVT Play. Serien fick nyligen klartecken för en andra säsong.
Läs också: Premiär! Netflix nya krimserie hyllas av kritiker: ”Nordiskt drama när det är som bäst”
