Långtråkig men snyggt gjord och härligt ljud/musik. Bäst när Ferguson använde The Voice. Otroligt lång speltid.

Något som slog mig gång efter annan var hur väl de lyckats fånga hur jag föreställt mig boken i mitt huvud. Alla detaljer var så klart inte lika, till exempel bodde de snyggare på både hemplaneten och den nya planeten när jag föreställde mig det, men i stort sett så var allt precis som jag tänkt mig det. Och eftersom jag älskade boken så tyckte jag mycket om filmen med. Väldigt bra skådespelare. Väldigt bra alltihop.

Ja du.... Snyggt gjord film, det håller jag med många om. Frågan är varför den inte verkar angelägen? Det känns som att gå på ett galleri och titta på snygga bilder och läckra effekter. Allt känns fulländat men ack så innehållslöst. Jag antar att det är skådespelarna, vilka agerar som fjärrstyrda robotar, helt utan substans och skärpa. Var för får vi inte se mer av relationen mellan Duke Leto Atreides och sonen Paul? En fördjupning av dessa samt flera karaktärers förhållande till varandra skulle göra filmen till något mer än en uppvisning i filmteknik, om än så fulländad. Mycket väsen för lite ull, sa han som klippte grisen.

År 1984 regisserade regissören David Lynch filmen “Dune” som är en filmatisering av författaren Frank Herberts kultförklarade science fiction roman med samma namn. Sedan några år tillbaka har det sedan varit klart att regissören Denis Villeneuve skulle ta sig an romanen som har ett rykte om sig att vara stört omöjlig att filmatisera. På grund av coronapandemin har filmen skjutits upp kraftigt och regissören har verkligen kämpat för att det skulle bli just en biorelease av hans stora rymdepos. Det har nu skett och jag har varit och sett filmen och ska nu med min recension berätta om huruvida filmen levde upp till mina stora förväntningar eller ej. Men först lite om handlingen. Paul Atreides (Timothée Chalamet), en briljant och talangfull ung man född med ett storslaget öde, måste resa till den farligaste planeten i universum för att säkra sin familjs och sitt folks framtid. När illasinnade krafter kastas in i en konflikt över tillgången på planetens mest värdefulla råvara. På planeten finns ett ämne med förmågan att låsa upp mänsklighetens fulla potential. De som påverkas av den råvaran är de som kan övervinna sina rädslor och därmed har en fortsatt överlevnad att räkna med. Inför regissören Denis Villeneuves försök att göra film av författaren Frank Herberts bok så såg jag filmen “Dune” med samma namn i syftet att kunna jämföra filmerna. Vad jag inte hade räknat med var att jag skulle somna. En film som man somnar till ökar inte direkt oddsen att rebooten ska vara något att se. När jag vaknade och förstod att jag i princip hade sett filmens inledning och hade slutet kvar så var min slutsats att en rebootad film på lite över två och en halv timme skulle bli väldigt seg att uppleva på bio. Tilläggas bör att jag är ett stort fan av David Lynch och därav hade förväntningar på originalfilmen. Men jag var ändå nyfiken på vad som kunde göras av boken i modern tid då visuellt snyggare världar kan skapas med mer avancerad och dyr teknik. Vad som däremot blev en oro var att gigantiskt stora maskar skulle ha en central roll i handlingen. Jag har fobi för sådana djur och blev inte alls glad över deras medverkan. Men det visade sig vara en obefogad oro eftersom maskarna var ett hot som var centralt för planeten Atreides invånare. Men det var också ett hot som höll sig i bakgrunden. Fokuset riktades mer på planetens invånare och intrigerna dem emellan. Det sparas inte direkt på krutet när Frank Herberts roman “Dune” blir film en andra gång. Filmen är som skapt för en större biopublik. Kända namn finns det även denna gång i rollistan. Inte minst det nya stjärnskottet Timothée Chalamet som gör huvudrollen som filmens hjälte Paul Atreides. Han bär verkligen upp filmen bra i både egna scener och där han möter motspelare som svenska Rebecca Ferguson, Oscar Isaac, Josh Brolin och Jason Momoa för att nämna några stora namn. Vår svenska stolthet Stellan Skarsgård dyker även upp i en skurkroll med väldigt motbjudande drag både utseende och personlighetsmässigt. Den rollen briljerar han i. Visuellt blir det en vacker resa man tas på. Världen de har skapat på den ogästvänliga ökenplaneten är en fröjd för ögat. Det som utspelas där blir känslomässigt laddat och rullar på ganska långsamt. Fokuset är att berätta en historia utan att för mycket onödiga och korta scener ska hugga sönder helheten som fler filmer ska få möjligheten att utforska. Det är just ett rymdepos vi får tonsatt med Hans Zimmers mäktiga musik. Många spektakulära actionscener både på marken, i luften eller i flykt ifrån sandmaskar bjuds det på. Det är inte svårt att ana att George Lucas en gång inspirerades av boken “Dune” då han hittade på världen i Star Wars filmerna. Men den här historien är mer konstnärlig och riktad till en vuxen publik. Det handlar om stridigheter mellan två besökande släkten som slåss om planetens tillgångar medan det mer fridfulla sandfolket inte vill exploatera planetens tillgångar. Detta för tankarna lite åt hur vi överanvänder planeten jordens tillgångar och krigar om dem. När man sammanfattar det man har upplevt så är det en finstämd historia där karaktärerna är drivande. Historien hackas inte sönder av att man ska få för mycket action utan att världen som filmen utspelar sig i ska få en stilfull förklaring. Om man gillar mastodontfilmer och rymdepos i det här stora måttet så är det här filmen man ska se. Regissören Denis Villeneuve har tidigare utforskat scifi genren i filmer som “Arrival” och “Blade Runner 2049”. Även då lyckades han. Så tänk er något storslaget som “Star Wars”, “Interstellar” och en mix med influenser av den stämning som regissören Denis Villeneuve byggde upp i filmen “Arrival”. Man får också ha ett överseende med ett långsamt och trevande filmberättande. Med allt detta i en vacker kombination så skapas filmpoesi som är värt högsta möjliga betyg och ska upplevas på bio. 5 av 5 är mitt betyg till filmen “Dune”

Vad kan man säga, mer än att Villeneuve verkligen lyckats med (första hälften av) sin drömfilm. En grandios, poetisk och ibland häpnadsväckande sci fi. Det audiovisuella är utsökt och storslaget så det förslår. Även om förlagan inspirerat andra berättelser och vi sett varianter på den här storyn tidigare blir det aldrig till filmens nackdel utan berättelsen förs fram med väldig finess, med briljans i allt från de mest överväldigande actionmomenten till de många lågmälda karaktärsögonblicken och mytologiska utforskandet. Den blir aldrig klumpig eller expositionstung a la Interstellar. Villeneuve är fantastisk som regissör/visionär, världsbyggandet/koncepten/varelserna/maskinerna är fantastiska, skådespelarna är fantastiska, Zimmer är fantastisk... jag fullkomligt älskar dessa relativt sällsynta storbudgetproduktioner där passionerade proffs/kreatörer får gå loss och bara briljera. En magisk IMAX-upplevelse, längtar till uppföljaren.

En otrolig upplevelse, det var längesen jag såg en så bra film som Dune. Ett mästerverk, som har allt man kan önska sig. Vilken upplevelse, helt otroligt bra alltså! Ett stycke konst. Full poäng!

Jag har varken läst romanen eller sett filmatiseringen från -84 ska börja med att sägas och filmen bedöms därmed helt på egna meriter. Grundhistorien är inte särskilt komplex men mytologin kring den hela är desto mer unik och omfattande, därför gäller det att man är en hyffsat engagerad åskådare för att helt förstå och hänga med i berättelsen. Det är just mytologin och världsskapandet som är Dunes största behållning. Inte sedan Stjärnornas krig har en films universum lockat fram samma stora behag och nyfikenhet hos mig. Tyvärr är det änsålänge lite mycket yta utan ett verkligt tillfredsställande innehåll, Dune har nämligen inget riktigt slut utan flera trådar lämnas obesvarade med syftet att skapa uppföljare. Rebecca Ferguson imponerar! 7/10.

Denna film var nästan ett mästerverk! Det som skulle kunna ha varit bättre med filmen hade varit mindre drömscenario från Timotheé karaktär eftersom det tog upp onödig tid i filmens stunder och tempo, hade varit bättre om han hade pratat mera om sina drömmar, delvis säga mera filosofiskt. Plus lite mera krig och resa. Dessutom skulle jag viljat vetat mera om Jason Mamoas karaktär och gett honom mera plats i filmen för både han och Timotheé och Rebecca visade otrolig grym skådespeleri även om alla var bra i sina roller. Jag hoppas också att man får se mera av Stellan Skarsgård för han gjorde en grym, mörk skurk presentation som få väldigt gör i sina roller. Jag hoppas även att Dune Part 2 utlovar samma presentation som ettan gjorde, kanske något bättre. Eftersom uppföljare brukar inte leva upp till sin föregångare, dem enda filmer som har lyckas där, med rätt regissörer, är Aliens, Blade Runner serien, Terminator 2, Batman Återkomsten och Christopher Nolans Batman, Sagan om Ringen serien från 2001-2003 och några till!

🌟🌟🌟🌟🌟 längtar redan till 2ab

⭐⭐⭐⭐ av fem möjliga får denna film av mig. Den var för lång och därför får den inte fem stjärnor (drygt 1,5 timmar hade räckt som speltid).

Såg Dune i helgen och den ska upplevas på Imax-biograf. Fotot och musiken var filmens protagonist och resten var utfyllnad enligt mig. Hans Zimmers musik är mäktigt. Stellans karaktär var underbar! Måste ge filmen 4/5 ( foto och musik)

Visste ingenting om den då jag inte läst boken och minns inget av '84 versionen jag såg som tonåring. Föredrar att se film med så lite vetskap i bagaget som möjligt. En väldigt bombastisk film med sina miljöer och stora skepp med ett brölande Hans Zimmer soundtrack som låter som en Nolan-film på steorider. Begreppet "kolla våra feta shots på Dune-grejer med pampig musik" blev till slut lite av en tjatig parodi på sig självt redan 30 minuter in i filmen. Halvvägs igenom denna historia inser jag att de inte kommer att sy ihop säcken i en och samma film och nu har jag ovetande sett första delen av en Game of Thrones i rymden-serie som jag tyvärr inte är så sugen på att se mer av. Men den får ett plus i kanten för sina skådespelare som alla är riktigt bra i sina roller.

Nu jag sett hans magplask. Fantastiskt vacker. Mytopoetisk. Och en handling så full av logiska luckor så att man sitter vrider på sig och skrattar högt på bion. Ingen som helst personlighetsutveckling eller trovärdiga narrationer för hur deras värld fungerar eller hur karaktärerna tänker eller handlar. Var är all dialog? Vi har fantastiska skådespelare och potentiella politiska intriger liknande Game of Thrones. Men varför bombat dom sin egen stad? Hur driver man ett multi-komplext galaktiskt imperium där kryddan utgör en essentiell del av ett värdeskapande ekosystem? Jag får får mer känsla för detta i abstrakt brädspel som Twilight Imperium. Kolla på EVE online hur man gör det i ett dataspel. Var är det episkt visionära? Så mycket potential bortslösad på enbart vackra nattscener från en öken. När vi får se glimtar av Kings Landing ser vi en myllrande ekonomi. Här ser vi döda städer fulla av några få militära ledare. Jag får glimtar av levande imperium i den mesta bra Science Fiction på film och TV. The Expanse, Guardians of The Galaxy, Rouge One, Altered Carbon, Avatar, Cloud Atlas. "A handy short definition of almost all science fiction might read: realistic speculation about possible future events, based solidly on adequate knowledge of the real world, past and present, and on a thorough understanding of the nature and significance of the scientific method."

Som säkerligen för många andra var detta mitt första biobesök på över 1,5 år. Och var det värt "risken"? Absolut! En film med snygga actionscener och utomordentliga specialeffekter. Bra skådespelare, framförallt Ferguson sticker ut enligt min åsikt men alla är bra. Dock lite väl liten roll för Zendaya som dock gjorde det bästa av vad hon hade att jobba med. Det negativa då? Lite väl långsam start men aldrig tråkig (tanten bredvid mig höll nog inte med mig då hon sov sig igenom nästan hela filmen) och VARFÖR spelade man inte in del två samtidigt som denna?! Nu får man ju vänta i flera år på upplösningen. Och spelar denna inte in tillräckligt med pengar så kanske vi aldrig ens får något avslut...

Fullkomligt briljant i två timmar, sista halvtimmen drar ner betyget något. Bäst var Stellan Skarsgård som Colonel Kurtz/Jabba the Hutt/Freddie Wadling.

Fantastisk film! Det enda negativa är att det lär dröja innan nästa film kommer.

Jag har inte varit på bio på ca. ett år, och under hela pandemin har "Dune" varit min mest emotsedda film. Detta kan självklart påverka mitt betyg och min upplevelse av filmen. Med det sagt... ...JÖSSES vilken film! Det enda löfte som inte infriades är all media som kallar denna för "Dune", och inte "Dune: Part 1". Detta är dock inget problem, då regissören har varit öppen med detta från start, att denna film bara är första delen av två filmer. Därutöver är filmen i princip allt jag velat ha. Jag såg inga trailers innan jag såg filmen på stor IMAX-duk (första gången jag gått på IMAX), så nästan allt visuellt från denna films serverades alldeles färskt för mig. Utifrån vad jag har hört efteråt var det en styrka, då t.ex. Rebecca Fergusons karaktär Lady Jessica inte fick någon större plats i de trailers som släpptes för filmen. Oavsett vad, så var "Dune" en spektakulär filmupplevelse, som förtjänas att ses på så stor duk som möjligt. Denna film skriker biograf! Alla karaktärer är intressanta och varenda skådespelare levererar. Stellan Skarsgård spelar baron Harkonnen och hans tid på skärmen är sparsam, men det hindrar honom inte från att göra ett stort intryck. Fotot, Hans Zimmers musik, speicialeffekterna etc. Allt känns välgjort! Jag hade en fantastisk bioupplevelse med "Dune: Part 1". Jag önskar jag hade femtio tummar, så att jag kunde hålla de alla för att Denis Villeneuve får göra sin andra film, för det här är anledningen till att film existerar på biograferna, och att vi ens försöker att adaptera historier från bok till film. Jag är superpeppad på att se fortsättningen (och förmodligen avslutningen) av Villeneuves vision av Paul Atreides historia. Gud nåde om den nya Bond-rullen eller "Venom: Let there be Carnage" norpar biopublik från "Dune: Part 1" till den grad att Warner Bros ser filmen som ett så stort ekonomiskt misslyckande, att de nekar Villeneuve från att slutföra sin adaption av Frank Herberts romanklassiker. Snälla, stöd den här filmen så gott du kan! Se den åtminstone. Betyget glider mellan en 4:a och en 5:a, men idag är jag så uppslukad av filmen och alla dess infriade löften att jag ger den fullpott!

Den långsamma starten gjorde mej tveksam i början. Detta insåg jag var helt bortglömt efter en stund. Jag väljer att citera Jonna Vanhatalos recension; "Regissören Denis Villeneuve väver med van hand samman spektakulära scener med stilla poetiska bilder." För det är exakt så jag skulle vilja beskriva filmen. Ser fram emot fortsättningen!

Får nog höja betyget från 3 till 4/5 efter omtitten i veckan. Cinematografin är verkligen makalös och tar andan ur en, ihop med Hans Zimmers mästerliga soundtrack går det inte att värja sig. Jag satt med gåshud för mestadels av tiden och det som gör att det inte blir full pott är det abrupta slutet och den aningen sega sista halvtimmen. Kort och gott den mest imponerande inte helt full pott filmen jag någonsin har sett :-) 4/5 Snygg och bombastisk. Jag får ungefär samma känsla av Dune som jag fick av Blade Runner 2049. Det enda man minns efteråt är ljudet och det visuella landskapet. Och likt Blade Runner, som var en fantastisk bioupplevelse men som inte funkade för en omtitt hemma i soffan, så tror jag heller inte att Dune kommer att göra något större intryck. Det är helt enkelt för mycket yta och spektakel som dessvärre saknar riktigt innehåll. Och när filmen slutar så är man inte lika hypad på uppföljaren. Lite sömnigt blev det dessutom mellan actionscenerna, och jag har svårt att tro att den kommer locka storpublik då den kräver att man kan förlagan, något iallafall. Betyget blir 3/5, bra för stunden och riktigt riktigt snyggt men tyvärr inget jag kommer se om och om igen.