Den grekiske regissören Yorgos Lanthimos är tillbaka med ett storslaget, skruvat och sanslöst underhållande kostymdrama med fokus på tre kvinnor och deras inbördes rivaliteter. Detta är en vacker och ut i fingertopparna välspelad film som verkligen är något utöver det vanliga. De är så absurt delikat, helt underbart och faktiskt bland det bästa jag sett i år!

En hyfsat trivsam liten fransk historia med glimten i ögat. Filmen handlar om människor och möten och är skapad av det äkta paret Agnes Jaoui och Jean-Pierre Bacri. Det är välspelat och överlag underhållande, dock känner jag att en hel del möjligen går förlorat i översättningen varför resultatet inte är mer än ett halvljummet bubbel på sin höjd.

Om någon varit orolig för hur detta skulle gå, kan jag meddela att det gick hur bra som helst! ”Suspiria” anno 2018 av Luca Guadagnino är ett fantastiskt vackert och färggrant skräckspektakel som garanterat kommer tilltala de morbidaste av oss. Detta mardrömslika mästerverk känns direkt som en omedelbar klassiker!

Populärkulturen har flera gånger varnat oss för att hamna i klammeri med rättvisan på utlandssemestern. Frågan är om någon film fungerar lika avskräckande som råa och brutala ”A Prayer Before Dawn”.

Bradley Cooper regidebuterar med ytterligare en remake av den klassiska musikfilmen ”A Star Is Born”, och gör det otroligt väl. Han spelar dessutom själv den ena huvudrollen, mot Lady Gaga och de två tillsammans skapar intensiv och minnesvärd magi .

Kan Glenn Closes makalösa rolltolkning i Björn Runges regi äntligen ge henne den eftertraktade Oscarsstatyetten?

I en gotisk atmosfär kantat av rosaskimrande rysch-pysch gestaltas några av årets mest komplexa kvinnoporträtt med HBO:s nya miniserie ”Sharp Objects”. Myt och verklighet vävs samman till ett trollbindande skådespel som leker med det könsstereotypa ”duktig flicka”-konceptet. Liksom min gammelmormors spetsar är det skört och vackert, men också något luddigt.

Damien Chazelle har gjort ett känslosamt rymdäventyr som bokstavligen skakar om mig i grunden! Ryan Gosling spelar huvudrollen som Neil Armstrong och övertygar starkt också han. Dock är helheten, trots teknisk precision, inte lika stark som deras förra samarbete i ”La La Land”, varför jag trots allt när en groende känsla av besvikelse efteråt.

”Holiday” är en mardröm i vykortsmiljö där turistortens loja bakistempo stundtals exploderar i sexuellt våld och mänsklig förnedring av värsta tänkbara sort. Undantagslöst fenomenala insatser bakom och framför kameran gör den här okonventionella gangsterfilmen oundgänglig.

En orolig far söker efter sin försvunna dotter via ledtrådar i hennes laptop. Höstens mest spännande thriller utspelar sig helt och hållet på datorskärmar, och det funkar förvånansvärt bra. Att ”Searching” är full av oväntade twistar skadar knappast heller.

Den ökända, problemtyngda filmen om en av USA:s mest berömda maffiabossar sneglar avundsjukt på Coppolas och Scorseses mästerverk men liknar mest ”Gigli” i jämförelse. Uselheten är träffsäker i så många kategorier att det känns som en tävling.

Rachel och Nick är det ultimata kärleksparet i denna Askungen-saga, där Rachels karaktär moderniserats till en kvinna med en egen, framgångsrik karriär. Äntligen slipper vi det gamla förlegade Hollywood-idealet att huvudrollsinnehaverskan måste räddas av en rik man.

Fyra tanter upptäcker tantsnusk, vilket skakar om deras liv och kärleksliv. ”Book Club” är en trivsam pensionärsvariant av ”Sex and the City” med 50 nyanser av gråa hår och extrema mängder vin.

”Nothing Like a Dame” är småputtrig och charmig, men det tacksamma konceptet kunde ha bjudit på större djup om det hade förvaltats skickligare.

”Till alla killar jag gillat” har hyllats av kritiker som den perfekta romcomen för en ny generation filmtittare. Don’t believe the hype.

Det är inget fel på fotot. Vinter i Helsingfors, snöyra och bistra husfasader i det gula skenet från gatlyktorna, vad det verkar mörkt dygnet runt, vi förstår att miljön är mycket ogästvänlig. Men i stort sett ingenting annat i (den ofrivilliga?) genrehybriden ”East of Sweden” fungerar.

Anonym Bergmandokumentär som eventuellt skulle vara värd att rekommendera för någon som överhuvudtaget inte känner till regissören ifråga. Men där finns också Wikipedia.